Igår satte jag mig på en grässplätt i den härliga solen för att slå ihjäl lite tid innan bussen gick. Jag hade turen att bli påsprungen av både Malin och Malin - därmed fick jag lite gott sällskap. Idag tog jag en kopp kaffe med ena Malin på hennes balkong innan jag tog bussen hem från jobbet. Även små stunder kan göra stora skillnader. Få mig att ändra emotionellt läge från misantropiskt till filantropiskt igen. För nu är det  nog mycket som skaver. Eller rättare sagt; mycket som stressar. Men som vanligt kan jag skratta även åt det dåliga. Det finns olika sätt att vara bitter på. Jag är det med glimten i ögat och ett skämtsamt röstläge. Jag uttrycker så att säga missnöje men på ett sätt som inte är så energikonsumerande för min omgivning.

Eftersom det är Valborgsmässoafton idag, måste jag naturligtvis nynna följande två rader:
"Jag gjorde upp en eld för dig,
och nu brinner hela skogen!"
Passande, eller hur?

Bränn nu inte upp håret, barn!

För övrigt tycker jag att vissa omständigheter numera är väldigt märkliga. Jag vet inte riktigt var jag har vissa personer längre och det gör mig förvirrad och otrygg. Mina försvarsmekanismer förökar sig och taggarna växer ut. Jag kvävs av krav och jag kvävs av tystnad. Drunknar i mina egna frustrationer.

Vissa situationer gör mig så förvånad att jag inte vet hur jag ska hantera dem. Smältningsprocessen pågår fortfarande.

munnen har varit ihopsydd alldeles för länge
men nu börjar stygnen gå upp

folk fattiga på hjärnceller är dock omöjliga att resonera med
då är det mest:
- var god, avlägsna dig från mitt liv
för jag pallar inte med dig, pallar inte se dig

denna dagen har mest varit idioti
men jag kan inte låta bli att skratta åt det

imorgon ska jag vakna med ett leende

bland det bästa jag någonsin lärt mig
är att inte ta åt mig/ta illa upp när jag inte ska göra det
dvs: när personen ifråga som spyr över mig inte har den minsta rätt till det

Idag har jag kunnat konstatera en gång för alla att man aldrig någonsin kan skicka en man till affären, även om man skrivit en lapp för dummies. Följande hade jag skrivit på en lapp, för att göra det hela så enkelt som möjligt:

• Actimel vanilj
• Proviva mango
• Skrattande kons ostkuber - original

Följande hittade jag nyss i kylskåpet:

• Actimel jordgubb
• Proviva shots med smak av blåbär/citron
• Skrattande kons ostkuber - lök, champinjon och blåmögelost

Hur i helvete gick detta till? Är han inte läskunnig? Var han full när han handlade?

Jag tyckte ändå att jag varit överdetaljerad. Jisses amalia.

Just ja. Uttrycket "ta av dig koftan!" fick igår en helt ny innebörd. Henke tyckte det var svårt att hitta koftor i Kristianstad. Så han köpte en tröja som helt enkelt hade kofta och slips som motiv. "Nu får jag nog rätta till slipsen!" - han är så skön! =)

Jag tycker om att läsa gamla ord. Såhär kände jag till exempel i maj 2007:

det är roligast att tröttskratta
& kom så sjunger vi kvällen välkommen
jag vill trä pärlor på dina hårstrån

kick you out & let the sunshine in

och världen ska snurra under mina fötter
så att det känns som att jag dansar

oftast är minnena vackrare än ögonblicken
och jag vet precis varför
kunskap tar ibland bort tjusningen
så jag glömmer så lätt
jag glömmer så lätt

men när det studsar mellan väggarna kommer allting tillbaka till mig
det stannar ju kvar om det inte hittar någon väg ut

skrik det, högt
men bara om du vill

man kan inte känna det man vill
det är det som gör världen vacker

& jag blir så fylld med syre
att allting runt omkring mig är musik
sluta producera koldioxid och börja dansa
om du vill dansa,
dansa med mig

Igår var det 20-årsfest nere på Hyllebärsvägen eftersom Jönsas bror fyller år idag. Jag skulle egentligen mest gå ner och lämna ett grattiskort men min vistelse blev långvarig. Familjen Jönsson har jag känt hela livet så jag känner mig otroligt hemma där och egentligen är det väl inte så ovanligt att jag närvarar vid kalas. Så jag sparkade av mig skorna och accepterade inbjudan. Och sjukt trevligt var det! Jag hade glömt hur underhållande hans kusin Henke är. Kvällen fortsatte sedan inne i hans tjusiga lägenhet med Tjombi och Sara innan det var dags för O'Learys. Eftersom jag skulle förfesta med Malin, gick jag och hämtade upp henne och tog med henne till Jönsa.

Jag matade ankor med chips och fick krama om två av mina forna elever. Och allting var fint som snus!

Okej. Nu är det krig. Jag lämnar in min mobiltelefon för att det inte går att ladda den längre. Den är iväg i en månad. Jag betalar 995:- för att de byter kretskort på den. Laddar den fullt. Startar den och kan konstatera att det enda som fungerar som det ska är just laddningen. Jag undrar hur sjutton de inkompetenta puckona har satt in kretskortet - rätt har de i alla fall inte gjort. Den flimrande skärmen förut var bara början. Telefonen är alltså trasigare nu är när jag lämnade in den. Just splendid! Ibland avskyr jag att ha rätt. På måndag blir det jag, Telenorbutiken och en handgranat. Nu är jag riktigt, jävla förbannad.Och önskar att jag åtminstone kunde vara förvånad.

Idag har jag gjort staden osäker med Sara och Emil. Vädret var och är helt underbart!

Eftersom Tjombi fyller år idag, fick jag vara smakråd till Saras present till honom. Sedan hämtade jag ut min mobiltelefon (läs: mähä) och jag krävde bevis på att den går att ladda numera ;) När jag satte den i laddaren nyss här hemma, såg skärmen dock väldigt underlig ut till en början. Jag blir inte förvånad om jag ska behöva lämna in den igen, men det återstår att se.

När vi var klar med nästan alla våra ärenden, gick vi till Nostalgia för att dricka kaffe på deras uteservering. Det var duktigt härligt och Emil var rena fikaunderhållningen ;) Uteserveringar är verkligen bland det bästa med sommaren.

Sedan for vi hem för att sitta ute och dricka kaffe och hoppa lite studsmatta. Nu är det bara till att göra sig redo för kvällen. Äntligen är det väder för att sitta och öla i Tivoliparken, så det ser jag sannerligen fram emot!

Vad... snabbt... det gick.

Anledningen till att jag faktiskt gick med på att betala en stor summa pengar för att få telefonen lagad, är för att mitt abonnemang inte går ut förrän om nästan ett år. Jag är inte så sugen på att betala en summa pengar per månad för något jag inte ens har.

Fast ett tag ångrade jag mig. Det såg ju ut som att abonnemanget skulle hinna gå ut innan de var klara med den... ;)

Jag tar inte ställning, jag väljer att se saker och ting ur olika perspektiv istället.

Mähä är ett förträffligt ord, tycker jag. Imorgon ska jag hämta ut mitt mähä. Naturligtvis talar jag om min mobiltelefon. Jag tänker inte lämna Telenor-butiken förrän de bevisat att åbäket går att ladda. Ska det kosta, ska det fanimej smaka också. De kan ju våga köra över mig när Sara är med ;)

Du heter: Caroline
Smeknamn: Det beror helt på. Kan vara allt från Rotan och Carro till Såsgudinnan.
Är du i ett förhållande: Över min döda kropp att jag är! Jag är vad man skulle kalla inte intresserad.
Låt som när du är ledsen sörjer till? Det brukade vara Rammstein - Mein herz brennt. Men nu... antagligen Keane.
Beroende av: Ingenting. Ingenting biter på mig :P
Vad tror folk om dig: De tror att jag är korkad bara för att jag är lättroad. Det stämmer inte särskilt väl. Men å andra sidan bryr jag mig inte särskilt mycket om vad folk tror. Så länge jag är trygg i mig själv och vet var jag har mig, kan det ju kvitta.
Vad får du oftast komplimanger för: Mina ögon och mitt leende. Fast jag har faktiskt fått klagomål på att jag ler för mycket. Jag tycker det är underligt att folk kan finna det provocerande.
Vad säger du för att imponera på någon: Jag försöker inte imponera på någon. Jag är mig själv istället i den mån jag kan i den givna situationen. Man anpassar ju sig mer eller mindre.
Vad står det i ditt senast inkomna SMS? “Tjena kan vi göra"
Var bor du? I en källare i Tollarp.
Trivs du där? Ärligt talat står jag knappt ut.
Äger du några Converse? Yeah. Ett par ljusrosa och ett par cerise. Men de används mycket sällan. Jag insåg till slut att mina fötter inte var så stora som jag trodde att de var...
Sprit, cider, vin eller öl? Sprit och cider avvisas av min magkatarr, så jag håller mig till vin eller öl
Brukar du bli för full? Definiera för full. Hem tar jag mig alltid.
Vad har du för mobiloperatör? Telenor. Spännande fråga.
Är du allergisk mot något? Jag är överkänslig mot en del. I synnerhet pollen.
Hur svarar du i mobilen? Det beror på vem som ringer. Är det en vän blir det "Hallau ja!"
Vem ringde du senast? Åsa som jag skriver C-uppsats med.
Vad sa den du senast pratade med i telefonen? Att hon skulle köra hemifrån nu. Jag satt på skolan i solen och njöt.
Antal timmar sömn i natt: 5-6 timmar. Det får jag allt vara nöjd med.
Sov du ensam? Alltid. Det är jag och mina fyra kuddar.
Brukar du komma i tid? Jag har stor respekt för att passa tider, så det gör jag.
När mår du bra? Nästan jämt. Om jag inte blir utsatt för idioti eller tankarna blir för aktiva. Fast rent fysiskt mår jag ju nästan aldrig bra.
När blev du fotad senast? I lördags.
Hur känner du dig nu? Idag är jag bra lycklig!
Vanligaste färg på dina kläder? Svart och vitt. Eller rosa. 
Vad tycker du om fötter? Jag tycker inte om fötter. Och mina tår slår jag bara i hela tiden.
Vad saknar du? Fast inkomst så jag kan införskaffa egen bostad.
Hade du en bra kväll igår? Absolut. Fick sitta och lyssna på Saras gamla fyllehistorier =)
Favoritdryck på morgonen? Kaffe!
Rakar du benen? Ja. Hår kan man ha på huvudet.
När brukar du oftast gå och lägga dig? Halv tolv. Men sjukt omotiverat eftersom jag oftast inte kan somna.
Är du blyg? Beror helt på situationen. Och jag snappar upp andras blyghet och blir lika blyg själv. I'm an empath!
Sysslar du med någon idrott? Nej. Men jag tycker om att spela fotboll. På lek. Då får man tacklas hur mycket man vill ;) Sen att det kan resultera i att jag får spricka i revbenet, är ju sånt man får ta... =)
Vill du hellre ha mail än brev? Brev. Ju personligare desto bättre!
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Förälskelse vid första ögonkastet, möjligtvis.
Har du spytt offentligt? Jag satte ett strips i halsen mitt på Lilla Torg en gång och fick spy i en tunna för att kunna andas igen.
Är du nöjd med ditt liv? Det är jag nog. De saker jag är missnöjd med handlar mest om relationer och sådant är inte enbart upp till mig. It takes two to tango.
Är du bortskämd? Verkligen inte.
Vad gör du i morgon? Ölar i Tivoliparken med Malin, Emelie och några till.
Vad är det värsta du vet? Brist på kommunikation. Brist på kunskap. Fördomar. Bråk. Dömande människor... idioti!
Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka? Här slösas icke! ;) Jag vet inte. Varierar.
Vad längtar du till? Eftersom jag lyssnar på Bob hund hela dagarna, längtar jag väldigt mycket efter att studsdansa till dem på Tivolirock. Missar dem nämligen på KB ikväll.
Har du bra vänner och äkta vänskap? Det tycker jag.
Vad är det finaste du fått? Förståelse.
En speciell dag du minns? Njä. Jag minns inte dagar, jag minns känslor.
Du samlar på? Vackra minnen.
Vem ringer du när du är arg/ledsen: Jag isolerar mig.
Gillar du golf? Haha, inte direkt. Det går bättre om jag kastar runt bollen ;)
Vilken tid gick du upp idag? Halv sju-sju.
Har du sovit i din egen säng inatt? Ja.
Har du strumpor på dig nu? Hell no! Jag tycker inte om fötter och inte heller det som pryder dem.
Är det okej att gråta? Sen när är det inte okej att uttrycka känslor? Precis ;) Visserligen har jag lärt mig motsatsen.
När grät du senast? Minns inte om jag gjorde det förra lördagen när jag gick mentalt in i väggen en stund. Annars var det på väg till dopet. Satans idiotjävel.
Vad skulle du göra om du vann en miljon? Flytta. Betala av studielånet rakt av! Det hade varit fint som snus.
Bär du glasögon eller linser? Nej. Falkögonen fungerar fortfarande utmärkt.
Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder? Verkligen inte.
När går du upp ur sängen en helgmorgon? Oftast inte på förmiddagen.
Har du piercing? I näsa, navel och öron. Har haft i ögonbryn och läpp men de var inte direkt samarbetsvilliga.
Vill du gifta dig? Romantikern i mig är stundtals stendöd men eftersom jag läst juridik, är jag medveten om de praktiska fördelarna. Men. Nja. Äh. Den frågan kan jag inte ta ställning till nu.
Vill du ha barn? Vill, vill jag. Men det är lite andra aspekter att ta hänsyn till än bara vilja.
Solar du ofta? Nej. Jag trivs inte riktigt i solbränna. Och fjällar ändå direkt.
Är du bra på att laga mat? Jag har allt känsla för det. Men inte motivation eftersom min mage ändå inte klarar av så mycket.
Är du flygrädd? Nej. Men tycker det gör onödigt ont i öronen att landa.
Vad dricker du helst när du är törstig? Helst vill jag ha en kolsyrachock. Men det blir vanligt vatten.
Vilken är din favoritglass? Ben & Jerrys Chocolate Therapy - smaken som asen tog bort! Oförlåtligt. Hutlöst!
Tror du på ett liv efter döden? Nej.
Tycker du om sushi? Hell yeah! :D Godast vinner. Vill ha. Nu.
Vad äter du helst när du ser på film? Nötter.
Bor dina föräldrar tillsammans? Ja.
Har du tandläkarskräck? Nej. Bara läkarskräck. Isn't it ironic?
Är du morgon- eller kvällsmänniska? Nattmänniska. Jag är inte människa på morgonen.
Vilken ögonfärg har du? Ljusgröna.
Har du någon gång gråtit dej till sömns? Haha. Om.
Biter du på naglarna? Nej. Förstår mig inte på det där.
Hur ofta tränar/motionerar du? Brukar träna fyra dagar i veckan. Men det är några veckor sen nu... jag har varit social istället. Så nu börjar jag få kyllingaben igen. Så ikväll är det nog dags att ta tag i det igen.
Senaste låt du hörde? Bob hund - Världens bästa dåliga låt.

Hon står lutad mot räcket för att hjärtat inte ska lämna kroppen. Det finns bara skärvor kvar nu. Ett annat sätt att få i sig glassplitter.

Han tog ett djupt andetag i helvetet och spyr nu eld över omgivningen. När käkarna öppnas biter jag tungan och vänder bort blicken. I huvudet springer versaler och allt jag vill ha är tystnad. Ord riktade mot mig och jag vill ge min knytnäve som respons. Det är det enda språk vissa känner till.

Och dig har jag sparat i en ask. Placerat den i en av hjärtats kammare i förvar. Till denna elden tillförs inget syre men den dör inte heller. I vissa situationer är hjärtat orubbligt.

Varje aktion, oavsett hur liten, har en reaktion.

Tanken med att ha katter som husdjur är väl att ha ett sällskap som ändå är självständigt?
För min del har det projektet inte gått något vidare. Min katt står och skriker på mig tills jag följer honom till matskålen, även om där är mat. Han fullkomligt vägrar att gå själv. Helst ska han ha en kram också innan han börjar äta. Självständig, my ass!

För några helger sedan noterade jag att mina enda vårskor var slitna så till den grad att det var ett stort hål i ena. När det igår var piratbyxeväder var de skorna enda alternativet att sätta på fötterna. När jag kände att det mellan högerfoten och asfalten inte längre fanns sula utan bara tyg, saktade jag nervöst ner gångfarten. Jag insåg att det nu minsann var bråttom med att införskaffa nya - såvida jag inte hade lust att inom en snar framtid springa runt barfota.

Så igår fick dessa följa med mig hem:
Eftersom jag har en makalös förmåga att gå sönder skor, kändes en rejäl klack som ett säkert val, då jag har en del att slita på ;) Och det skadar ju inte direkt att jag blir lite längre än vanligt ;)

På kvällen blev det en runda inlines med Sara, Tjombi, Emil & hundarna. Fast till och med Kimpa följde med denna gång! Tänk att datanörden lyckas slita sig ;) Jag introducerade Sara för ljuva Ben & Jerry och den kunde inte göra annat än succé hos henne också.

Idag har jag på jobbet hört refrängen till Aik Trubaduren - Hata Göteborg i huvudet en hel del. Dock gjorde jag om texten till "Hata, hata, hata Cleanosol!" Får jag fler mastodontordrar av det företaget inom kort, kommer jag att få en stroke. Det högg till i bröstet av ren protest. Har märkt att det är årets bröstsmärtor - istället för ihållande sådana som förra året, kommer det nu i kraftiga stötar lite då och då. Jag förstår inte riktigt varför, eftersom jag har ett helt annat tankesätt numera. Jag pressar mig inte till det yttersta längre och låter ingen annan göra det heller.

Efter jobbet ringde jag min räddare i nöden - Malin. Efter att ha konstaterat att ingen uteservering tycktes befinna sig inom radie för eftermiddagssolen, begav vi oss hem till henne för att brygga en kanna kaffe och sörpla i oss den på hennes balkong. Härligt, härligt!
Sedan var det dags att hinna hem för att göra Tjombi & Sara sällskap på idrottsplatsen. Emil skulle nämligen börja spela fotboll och det hade han sett fram emot massor. Han verkade inte direkt missnöjd efteråt ;)

"Blommor som du växer bara på brinnande fartyg"
Jag blir bara mer och mer kär i Bob hunds senaste album. Det finns ingenting som får mig att känna så otroligt starkt, som musik gör. Möjligtvis bebisar och kattungar.

Jag förstår inte hur en låt kan beröra så mycket utan att man associerar den till någonting speciellt.
Den river sönder hjärtat på mig samtidigt som den lindar in det i bomull.

De japanska körsbärsträden har exploderat i rosa blomster, vilket får mina ögon att dansa av välbehag.
Meet me under the cherry blossoms.

Igår tillagades det porterstek här hemma. Det är vid sådana tillfällen jag gör ett undantag och faktiskt äter annat från djurriket än fågel och fisk. Det är också vid sådana tillfällen jag väljer att ignorera min IBS och äter potatis. Så det var en riktig festmåltid och både farmor och mormor var hitbjudna som kompensation för att vi inte träffades i påskas.
Efter kaffe, efterrätt och Postkodmiljonärerna, gjorde jag Tjombi och Sara sällskap nere hos Roine. Började med en runda fotbollsspelande med Emil i trädgården och det var duktigt roligt! Det var inga nådiga gräsfläckar han hade på byxorna sen ;) Resten av kvällen var det soffläge och vinpimplande som gällde i gott sällskap. Jönsa hade lyckats hamna ute i ingenstans, dvs Rickarum, men lyckades också fly och så småningom göra oss sällskap. Hans hjälp-sms och hjälp-samtal var duktigt roliga ;)

Så jag är nöjd med en hyfsat lugn helg och är redo att ta tag i veckan som väntar. Jag kommer dock behöva grävmaskin för att ta mig fram till tryckmaskinen när jag ska jobba nästa gång - kartongerna har hopat sig under mina sjukdagar ;)

De senaste dagarna har jag separerat från datorn och fattat blyertspennan. Tagit tillfället i akt och gått igenom litteratur inför C-uppsatsen. Eftersom vi eftersträvar att se vår undersökning ur ett genusperspektiv, har jag gått igenom en hel del genusvetenskap - ett ämne jag alltid varit intresserad av. För jag vet inte hur många gånger jag blivit orättvist behandlad på grund av mitt kön. Jag minns såväl mellanstadiet. Min kvinnliga klassföreståndare höll på att få en hjärtinfarkt när jag verbalt försvarade mig mot en pojke som retade mig. Det var inte okej för mig som flicka att använda samma språkbruk som en pojke. Jag skulle snällt ta emot eftersom han ändå bara retades för att han var "kär" i mig.

För att inte tala om hur det gick till i klassrummet. Jag var normalt sett väldigt tillbakadragen och tystlåten. Satt jag inne med svaret på frågan, var jag inte motiverad till att räcka upp handen och göra mig hörd inför 25 personer. Vid ett tillfälle satt jag och pratade med kompisen bredvid. Lite för högt. Jag fick en utskällning som hette duga. Fem minuter senare satt en klasskamrat av manliga könet och pratade högt med sin granne. Ingen reaktion. Det var acceptabelt. Det är faktiskt så jag fortfarande blir behandlad i vissa avseenden. Jag blir tystad. Men det är okej att min bror är utåtagerande. Är det konstigt att man har svårt för att ta för sig och strida för sina rättigheter när man alltid blivit överkörd på ett eller annat sätt?

"Pojkar får erfarenhet av att positionera sig som de som ställer krav och som kan vänta sig att de blir tillfredsställda, medan flickor får erfarenhet av att positionera sig som känsliga för andras behov"
- Bronwyn Davies, en av världens främsta forskare inom samhällsvetenskaplig och psykologisk poststrukturellt inspirerad forskning

Jag säger som Sverker Olofsson - ska det vara så?
Men med det inte sagt att pojkar inte är förtryckta på andra vis. De har också förväntningar på sig och gud förbjude om de inte skulle uppfylla dem utan bete sig mer som är stereotypiskt flickigt. Jag tycker om avvikelser.

---

Nåväl. Framåt kvällen la jag ihop mina böcker. Vi beställde kinamat och även om jag tyckte att maten inte smakade något, så var åtminstone känslan fin. Lugn och ro. Inga skrik och inga demoner som får hjärnan att implodera och kroppen att skälva av ångest. Så jag tog igen tid med min mamma. Det har blivit väldigt få pratstunder med henne eftersom jag varit och rännt rundor på sistone. Så vi satte oss med lite vin framför Så ska det låta och skrattade åt hur Johan Wester verkligen bjöd på sig själv. Han skulle lätt kunna bli allsångsledare ;) Detta är för övrigt ett program som inte alls faller mig i smaken annars. Men jag fastnade för ett giftigt citat:


Kvällen fortsatte med Kill Bill och jag har sett den så många gånger att jag kan den utantill. Att beskriva den som ett mästerverk är enligt mig en underdrift. När O-Ren Ishii fick skalpen avhuggen tänkte jag direkt på mitt stackars ananashuvud ;)

Idag fyller min fina Ida 25! :D


Så jag har nyss ringt och grattat födelsedagsgrisen. Jag hoppas hon får en fantastiskt rolig kväll och blir lika uppvaktad som hon förtjänar att bli ;) Såklart önskar jag att jag kunde vara vid hennes sida, men får nöja mig att vara med henne i tanken. Och sms är ju trots allt en genialisk uppfinning!

Dansa, skin och lev på din dag!

Nu börjar jag undra vad som är i görningen.

Om kvällarna denna veckan har jag mått prima.
Om förmiddagar och eftermiddagar - inte särskilt strålande.
Om nätterna har jag inte kunnat sova på grund av feber och frossa.

I natt har jag haft frossa och feber igen. Vid fyra fick jag gå upp och ta två Ipren för att få ett par timmars sömn. Och det är ingen normal feber. För jag tror inte att den är särskilt hög men man ligger fullt påklädd i fosterställning invirad på både filt och duntäcke och gnyr som ett sårat djur medan man fantiserar om frysförpackningar i hela ansiktet. Och ledvärken ska vi inte tala om...

Men jag ler ändå förtjust när jag inser att man kan hitta Bob hund-citat till precis allt. Rubriken är ju klockren ;)

Dagen var varken frossfri eller feberfri. Så jag slog rekord i vecklig shoppingrunda - tio minuter ;)

Jag lyckades få mig en timmes sömn på eftermiddagen och sedan dess har jag druckit jordgubbste med Sara, då hennes kaffebryggare slutligen gjort sin sista kanna utan hjälp av vattenkokare ;)

Nu dricker jag kamomillte och håller tummarna hårt för åtminstone ett par timmars sömn i natt. Om inte annat kan väl betongkepsen jag fått av dagens ihärdiga pollenchock däcka mig ;)

Även om spikmattan används flitigt, är den fortfarande väldigt vass eftersom den är relativt nyinköpt. Den jag lånade av Elin var bekvämare, kan jag säga. Lägger man sig i ett visst läge på denna, är det nämligen näst intill omöjligt att slappna av.

Jag upptäckte nyss att det var sådär att ligga på den samtidigt som man skrattar åt Scrubs och Spin City. Men skratt är värda precis allt ;) För så länge vi skrattar är vi inte besegrade. Det kan inte sägas för många gånger.

Nu hoppas jag på att kunna somna. Mina insomningssvårigheter är sannerligen tillbaka.
Törnrosa sov i hundra år.

När jag under dagen låg i sängen och ömsom frös, ömsom svettades, började jag tänka i poesiform och metaforer igen. För hjärnan var precis lika överaktiv som den brukar vara, medan kroppen var nedbruten. Jag tänkte på mina symptom i poesiform. Rader som får det hela att låta vackert, trots att det inte är det. Att sätta fingrar på känslor på ett vackert sätt. Så man var inte så farligt bitter ändå trots att det kändes som att man var döende, minst ;)

Jag skrev dock inte ner det, så det försvann. Man borde ha en inbyggd databas som kan lagra alla tankar innan de faller in i glömska. I övrigt har jag nog inte producerat en dikt på ett par år. Jag saknar det. Då känns känslorna som naknast. Utelämnande men också befriande.

Nu var det dags för en argsint reaktion från magkatarren igen.
Så det har varit feberfrossa och sängläge hela natten och hela dagen med totalt tre timmars sömn.

Men jag får skylla mig själv. Jag har faktiskt förtärt alkohol hela påsken.
Då får man stå ut med att blodet kokar och fryser till is på samma gång.

Det gör inte så mycket, för jag fick Bob hunds nya album i brevlådan idag. Lycka!
Och det kommer en dag imorgon också. Förhoppningsvis frossfri.

Igår var det dags att festa loss ute i Skättilljunga hos Sara och Tjombi. Jag bjöd med mig Sara så vi satte oss på cyklarna och styrde kosan dit. Det blev dock något av en pärs eftersom en vajer låg fel på min cykel och fick den att låta värre än en moped ;)

Förutom de redan nämnda, närvarade även PelleOlle, Jönsa och Peter. Jag och Sara startade kvällen med att hoppa lite studsmatta med Emil, och det var en skrattfest som hette duga ;) Lite senare, med alkoholens effekter, kändes det inte alls lika stabilt ombord på den. Jag höll tag i Kimpa för att inte trilla och han hade senare skickat ut Tjombi från studsmattan, som landat på örat och asgarvat som reaktion =) Så vi hade det riktigt trevligt och jag fick inte bara skratta åt hur Jönsa drev Sara smått till vansinne, utan också fälla en hög fina kommentar till honom eftersom han inbjöd till det ;) Det är vansinnigt skoj att retas!

Efter att idag ha tagit en eftermiddagslur för att återhämta mig från helgens bravader, blev jag upphämtad av Tjombi, Sara, Emil & Jönsa. Vi skulle spendera eftermiddagen med golfklubborna i högsta hugg. Jag gav dock upp ganska omgående när jag insåg att det hade gått bättre om jag kastat runt bollen ;) Så jag övergick till att vara åskådare och skratta rätt friskt åt diverse felträffar och svordomar ;)

Det är sannerligen tur att man är lättroad, för nu har jag skrattat så mycket att lyckan känns väldigt närvarande igen. Och jag har en söt katt vid min sida som jag får pussa på precis hur mycket jag vill. Utlopp för kärlek - check ;)

Indolenta människor som försöker ragga, är väldigt komiska.
Jag skrattar rätt friskt åt gårdagen. Sara kan fälla sådana enorma kommentarer som kan göra killar gråtfärdiga. Jag provade på hennes metod igår när någon gjorde ett tafatt försök. Man anpassar sig trots allt efter andras beteende. Han var... nej, jag finner inga ord. Så jag fällde till slut en kommentar som onekligen fick honom att stänga munnen. Nu skrattar jag åt det så mycket att jag nästan trillar av soffan.

Tittar på Twilight, som jag gör ganska ofta, och kan konstatera att jag inte återhämtat mig från gårdagen eftersom håren reser sig på armarna och jag känner för att börja gråta. Men det struntar jag i, det är ju ett uttryck för känslor och det är förbjudet, som Håkan sjunger. Samtidigt är jag så förbannad att jag skulle kunna leverera käftsmällar, vilket absolut inte är likt mig.

Men Sara och Emelie dök upp och vi satt en stund på uteplatsen. Det var dock inte lika varmt som jag hade hoppats på ;) Sara har varit djärv och klippt av sig håret och det var urtjusigt! När vi gick in sattes SingStar igång, så förfesten var sannerligen trevlig. Vi tog den sena bussen till stan och intog Banken. Och jag hade skoj. I härligt sällskap är det oundvikligt. Denna kväll kommer nog bli ganska underbar också. Ännu flera suveräna människor!

Just för tillfället känner jag dock såhär - kom nära mig och jag slår in ditt pannben. Så gullig är jag.

Men jag fick påskgodis av mamma, och då kändes världen ganska ljus. Det var så sött. Jag är inte van vid sånt.

Haista vittu!
Jag älskar finska.

På sistone har jag varit irriterad på min katt. Han har nämligen, på ett väldigt obehagligt sätt, framfört att han ogillar att jag är hemma så sällan. Han har ylat och skrikit om morgnarna och därmed drivit mig till vansinne.

Men jag tar tillbaka varenda ond tanke. Nu gör han nämligen underverk. En kram av honom, så går det att andas normalt igen.

För några timmar sedan befann jag mig i ett tillstånd av total apati. Det blev kortslutning i hjärnan och den automatiska andningen upphörde då och då. Det blev för mycket. Jag orkade knappt sitta upp. Jag blev informerad om att Malin blev drogad och förföljd av en man efter att vi skilts åt igår. Det kunde ha slutat mycket illa och det river i hjärtat när jag tänker tanken. Jag borde varit där. Om inte annat kunde han gett sig på mig istället. Jag är redan trasig ändå. Men ge fan i henne! Jag skulle ta en kula för henne anytime. Utan tvekan.

Allting känns fruktansvärt omotiverat just nu. Men Sara är hemma över påsk så hon och Emelie kommer snart hit och dricker vin med mig på uteplatsen. Så jag måste ställa om. Försöka ta kontroll över känslolivet. Jag har Bob hund till hjälp. Och min lille Sesplopp lämnar inte min sida. Det är inte svårt att le i hans närvaro.

Det var varmt. Det blev korta men för stora tights och pumps. Bara ben och solglasögon. Kjol. På bussen var det så varmt att jag fick ta av mig jackan. Satt och lyssnade på Bob hund och blev värmd av solen. Och var uppriktigt överlycklig. Hjärtat bultade och benen sittdansade. Jag var på väg till Malin. Och jag var lycklig. Lycklig! Ibland är livet som vackrast ombord på en buss. När man har tid att känna allt det man känner med ett par hörlurar i öronen. Att bortse från alla stressfaktorer och fokusera på allt som är bättre än bra. Och när Thomas Öberg skriker, börjar hjärtat dansa. Det måste vara så det känns att vara kär. Precis så, som jag känner när jag är nyförälskad i en Bob hund-låt.

Hos Malin satt vi först en stund på balkongen och det var hur mysigt som helst, även om solen var utom räckhåll. Hon är helt underbar. Hennes närvaro kan få hjärtat att rusa av lycka. Man kan inte annat än att älska livet när man har så fina vänner. Det blev bara hon och jag så det var girls night out som gällde. Vi smet in på Banken innan de börjat ta inträde och jag skrattar fortfarande lite åt att jag inte behövde visa leg eftersom vakten sa "Dig känner jag igen!" Stamkund ;) Jag visade henne övervåningen där jag och Sara alltid spenderade våra kvällar. Och idag har jag skavsår på ena foten och onda tår på andra. Skor är sällan snälla mot mina fötter ;)

Igår spenderade jag kvällen hemma hos Sara och Tjombi. Jag lekte med Emil en bra stund och han är så jäkla go! Han inbjuder till många skratt, vill jag lova. Så småningom anlände Peter med lite öl och även han inbjöd till skratt. Jag skrattar fortfarande åt hans bokstavliga "gå på muggen"-skämt =)

Jag och Sara drack lite rödvin och när alla var samlade i sofforna, sattes Beerfest igång. Efter den fick jag och Tjombi vår vilja igenom och därmed sattes Bumbibjörnarna igång =) Vi fick till och med Kimpa att slita sig från datorn! Sedan blev det en lång promenad hem.

Idag har jag hunnit gästa bowlinghallen en runda och nu är det dags att göra sig redo för fest!

För en stund sedan tog jag en promenad i solskenet med Tinnitus i hjärtat i öronen och solen i ögonen. Jag passade på att posta Idas födelsedagspresent också. Min norrlänning fyller minsann 25 nästa fredag!

I morse fick jag betongkeps av en borrmaskin, men just nu skiner själen. Och jag gick skrattande från jobbet:

Lennart: - Vad har du gjort på armen?
Jag: - Du vet att man är lite klumpig när man lägger sig på spikmattan ibland!
Lennart: - Jag har ju sagt åt dig att du inte ska lägga dig på den när du är aspackad!

Ny musik är som att bli förälskad. Varenda centimeter av kroppen bara ler.

Idag har jag inte bara burit min Bob Hund-tröja, jag har också beställt deras nya skiva. Det återstår att se om jag kommer ner och ser deras spelning i Malmö i slutet av april. Annars gästar de Tivolirock, och så också jag. Wunderbar!

Just nu är det mest bruna mjukisbyxor och fläta i luggen. Att sittdansa till Bob hund och "it's so rock 'n' roll to be alone". Ett tag inbillade jag mig att jag kände saknad & längtan. Sådana där vackra saker som jag aldrig riktigt förmår hjärtat att spotta fram. Jag hinner snubbla långt före.

Varenda morgon behöver jag hjälp med att pumpa runt blodet i kroppen. När jag är fysiskt nära en annan person upphör min automatiska andning. Då börjar jag kippa och inser att det är dags att ta avstånd.

Ibland stänger jag ute förnuftet och koncentrerar mig på känslan. Passar på att ta några djupa andetag innan jag börjar tänka igen. Du frågar mig vem jag vill ha och jag svarar att JagVillInteHaNågon. Det märks extra tydligt när en kvarglömd blick får lungorna att morra.

Det tar blott några sekunder, sedan är känslan bortglömd.

Idag fick jag syn på en oväntad överraskning utanför Domus - två av mina forna elever under praktiktiden! Fast om jag ska vara petig, var det Gabbis elever. Men eftersom skolorna låg vägg i vägg, knöt man an till allihopa. Det var jättefint att återse dem och jag skäms lite över att jag än så länge inte hållt löftet om att hälsa på dem. De är så härliga!

Min katt har börjat skälla ut mig för att jag är hemma mer sällan än ofta numera ;)

Igår kväll drog vi på oss våra inlines igen för att njuta av vårvädret och denna gång gjorde även Peter oss sällskap. Sara har två hundar, varav den ena är en liten golvmopp medan den andra är en stor schäfer. Tjombi erbjöd mig dennes koppel och därmed fick jag lite härlig snålskjuts. Min förtjusning avtog dock när hon galopperade rakt mot en massa grus. Där trodde jag allt att jag skulle få åka på en ordentlig flygtur ;) Jag lyckades dock hålla mig på benen men konstaterade att det kändes säkrare om Tjombi återtog kopplet ;)

Ikväll hängde jag med till stallet och bowlinghallen för att sedan sörpla lite kaffe. Och som vi har skrattat!

Tiden bara springer iväg och snart är det redan dags för högtiden jag troligen aldrig kommer att uppskatta - påsken. Det kan bero på att jag associerar det med att ha maginfluensa och knapra skorpor istället för att avnjuta omelett. Fast långhelg är aldrig fel ;)

Jag är ju knappt förvirrad.

Jag råkade ta starka smärtstillande istället för pollentablett. Inte undra på att jag fortfarande nyser ;)

Gårdagen var fullkomligt fantastisk. Jag tog mig en liten sovmorgon och när jag, medan jag bryggde morgonkaffet, kunde konstatera att det var 16 grader utomhus, bestämde jag mig för att spendera dagen i solen. Så jag la ett täcke på gräsmattan och bredde sedan ut mig där för att gå igenom lite litteratur inför C-uppsatsen. Det var superhärligt! Att gå barfota i gräset, dra in dess doft i näsan och ignorera alla pollennysningar. Till slut kunde jag inte motstå att hjula. Det ger mig en sådan frihetskänsla. Den sista timmen ute i solen slappnade jag bara av. Liggdans med mp3-spelaren i öronen var inte alls dumt ;)


Det kändes overkligt att åka in till Malin medan det fortfarande var ljust ute. Jag har inte riktigt vant mig vid denna övergång där det trygga mörkret uteblir. Men självklart tycker jag om det. Vi skulle egentligen bli ett par stycken, men det blev bara jag, Malin och Kelly. Och det är inte så bara ;) Vi började i vanlig ordning med Biljardkompaniet där Malin lyckades övertala mig till tre turkisk peppar-shots ;) Tre, är du galen, kvinna! ;D Så småningom började vi gå till Banken. Den här gången behövdejag inte smöra för vakterna för att få in Malin ;) Med start igår, har de nämligen numera 18-årsgräns på fredagar. Det är ett beslut som jag stöder helhjärtat. Nu behöver jag inte hinna bli gammal och gråhårig innan jag kan spendera tid på mitt favoritställe med en av mina favoritpersoner ;) Väl på plats anslöt härlige Johan till oss så jag fick spendera lite tid på dansgolvet med både honom och Malin. Det var fint! Magen var dock på tok för tom, så jag fick göra ett depåstopp på Burger King ;)

Jag började förresten min dag med att råka rispa fina skärsår över fingrarna. Jag börjar undra om den där spikmattan är min vän eller min fiende ;) Görs de inte barnsäkra? ;)

Lennart på jobbet inspekterade idag mina händer och armar innehållande diverse brännsår och skärsår. Han avslutade med att syna mitt ögonbryn, som fortfarande är svullet, och sa sedan:

"Du är för fan demolerad!"

Nu, när jag sitter här med tre blåa tår, är jag ganska benägen att hålla med honom ;)
Jag fick ju mig faktiskt en bra skallsmäll hemma hos Emelie också idag ;)
Jag borde absolut bära skyddsdräkt. Jag är en fara för mig själv.

Den planerade fikan med Emelie blev en heldag. Efter jobbet tog jag på mig solglasögonen och promenerade hem till Emelies forna lägenhet i solskenet. Vi satt på balkongen och drack kaffe och busade med Celine. Hon har utvecklats så mycket! Och det var jätteroligt att se.

Så småningom åkte jag och Emelie till Åhus för att hämta barnvagnen så att Celine skulle kunna följa med oss på en runda på stan. Vi passade på att äta varsin baguette på hennes balkong innan vi återvände till stan. Väl på stan blev Celine duktigt fräsig i sina nyköpta solglasögon och uppsatta hår. Emelie fyndade två par solglasögon och jag köpte ett par till av mina nya favoritbyxor - ett par bruna mjukisbyxor. Jag älskar dem! Jag hittade också en sjal som var alldeles för färgglad för att motstås.

Nu kan jag konstatera att solens närvaro inte bara gjort mig trött, utan även gjort avtryck i mitt ansikte i form av en solbränna. Så nu ser man inte ut som en jättetops längre ;)

Klantighet är en egenskap jag innehaft hela livet.
Så att jag åker på smällar då och då, är definitivt ingenting ovanligt.

Att jag alldeles nyss gjorde det, är ingenting ovanligt.

Den lilla detalj som skiljer sig från vanligheterna är att jag skrek.
Jag skriker aldrig, hur ont det än gör.
Nu skrek jag tills jag fick ont i både hals och trumhinnor.
Så jag drar slutsatsen att smärtan var ganska stor.
Sen låg jag på golvet, och lyfte huvudet för att på fullt allvar kontrollera att alla tår satt kvar på foten.

Så jag tycker att min hjärna kan börja bli medveten om att jag faktiskt har tår på mina fötter, då den verkar tämligen blind inför detta faktum.
För det gör olidligt ont att slå i dem.
Men så länge jag inte får en spricka i någon av tårna, är jag nöjd.
Been there, done that och den smärtan varade i ett par år.

Efter att ha spenderat en trevlig dag på stadsbiblioteket med min C-uppsatskompanjon Åsa, följde jag med Sara till stallet. Nog har jag hört att hennes häst har en mankhöjd på ungefär 185 cm, men när jag fick se det i verkligheten trodde jag att ögonen skulle hoppa ur ögonhålorna. Det tog en stund innan hakan satte sig på plats igen ;) Jag kunde konstatera att jag var ungefär lika lång som hans ben. Hans svans var för tusan nästan längre än mig! Så det var lagom fränt att se henne rida det där enorma kreaturet. Trots sin storlek är han hennes lilla hundvalp - hon har galen pli på honom. Den dag jag sätter mig på honom, kommer marken börja snurra på grund av min höjdskräck ;)

Senare drog vi en runda inom bowlinghallen för att hämta upp Tjombi. Jag följde med in på en kopp kaffe och in kom Linda & Robban och bjöd på världens godaste smörgåstårta eftersom det var Robbans födelsedag. Jag har för tusan inte ätit så mycket på två veckor ;) Efter att ha suttit och gapskrattat åt att Sara haft grannar en gång i tiden som brutit upp golvet för att odla potatis, åkte jag hem. Nu har jag klämt i mig två dunderpiller och ska spendera natten med någon form av stödkrage för att få rätt på nackspärren.

Imorgon ska jag jobba och sedan ta en fika med Emelie. Det är underbart att vara social! Jag har dock en katt som känner sig en aning försummad ;)

Nu har jag fått besked om min mobiltelefon. De skyller på yttre åverkan och att kretskortet måste bytas.
Därmed måste jag betala 995:- för att den ska lagas. Jag tror dock fortfarande på att det är glapp i laddningskontakten.

Jag har sådan tur med sånt här.

Mobilen jag hade dessförinnan gick också sönder och då fick jag betala 1500:- i självrisk för att få ut en ny.
Det är dyrt med skräp!

Det borde finnas en försäkring utformad för klantar, som inte innehåller femhundraelva undantag.

Jag kommer vara fattig i sommar.

Men det är ett senare problem. Just nu njuter jag av gräsdoft och att dricka kaffe ute i solen. Att ligga på gräsmattan med en katt i famnen och att sittdansa på en varm buss.