Go forward, move ahead
Jag har länge tänkt att min själ skulle må bra av att bo nära havet men betraktat det som en ouppnåelig dröm som jag inte tagit ett enda steg emot. Så plötsligt snubblar jag över min drömlägenhet och hela mitt väsen skriker efter den. En vecka senare har jag ansökt om lånelöfte, mentalt möblerat den, varit på lägenhetsvisning, lagt bud och slutligen skrivit kontrakt. Eftertänksamhet får inget utrymme när allting känns rätt, det finns ingen tvekan som bromsar.
Första advent kommer jag spendera i en annan stad, i ett annat län. I ett av höghusen som jag fastnade för redan för flera år sedan. Och till sommaren kommer jag ha cykelavstånd till stranden.
Höstkärlek
Jag gör som varenda år. När ingen ser sparkar jag mig fram genom lövhögarna och känner hur mungiporna okontrollerat dras uppåt. En lekfullhet som aldrig växer bort. Och mina ögon fastnar när solens strålar förstärker höstens färger och gör världen vacker.
Och så en känsla som jag hade glömt bort. Känslan av att tycka om att gå till jobbet och att inte ha bråttom därifrån.
Min månad
Att sitta utomhus på en solig veranda och avnjuta eftermiddagsfikan i oktober. Det är nästan så en förlåter sommaren eftersom den kompenserar så fint.
Det fladdrar till som i en dröm/vi känner varandra genom tusen fenomen
"det jag minns när jag är här
det som verkligen satte spår
är skymningen och ljuset
mellan husen där vi var
jag vet ingenting om dig
inte ens om du förstår
du var tonen från en tid
från en vinter i en stad"
Sölvesborgsögonblick
Jag älskar havet, kullerstenen, de vackra husfasaderna och oktobers solstrålar mot färgstarka löv. Mitt sinne försätts i ett tillstånd av harmoni som lämnar mig... förvirrad, rådvill. Ingenting skaver och ingenting lockar. Det enda jag känner är tillfredsställelse. Ro i själen - är det såhär det känns?
Karlshamn
Jag är på utbildning i Karlshamn i två dagar och återförenas med massor av människor som jag på olika sätt har arbetat ihop med förut. Jag har inga andra ord för det än att det känns som att komma hem efter en tid som stått stilla. Mina känslor lever alltid i ett slags vakuum och påverkas inte av tiden.
Jag går över det välbekanta torget och slås av hur stort det är. Kramar om före detta medarbetare även där. Och bäst av allt; kvarterskatten Kungen äger fortfarande gatorna i centrum och kommer fram och hälsar när jag ropar.
