How good it can be


Efter att ha spenderat en trevlig dag på stadsbiblioteket med min C-uppsatskompanjon Åsa, följde jag med Sara till stallet. Nog har jag hört att hennes häst har en mankhöjd på ungefär 185 cm, men när jag fick se det i verkligheten trodde jag att ögonen skulle hoppa ur ögonhålorna. Det tog en stund innan hakan satte sig på plats igen ;) Jag kunde konstatera att jag var ungefär lika lång som hans ben. Hans svans var för tusan nästan längre än mig! Så det var lagom fränt att se henne rida det där enorma kreaturet. Trots sin storlek är han hennes lilla hundvalp - hon har galen pli på honom. Den dag jag sätter mig på honom, kommer marken börja snurra på grund av min höjdskräck ;)

Senare drog vi en runda inom bowlinghallen för att hämta upp Tjombi. Jag följde med in på en kopp kaffe och in kom Linda & Robban och bjöd på världens godaste smörgåstårta eftersom det var Robbans födelsedag. Jag har för tusan inte ätit så mycket på två veckor ;) Efter att ha suttit och gapskrattat åt att Sara haft grannar en gång i tiden som brutit upp golvet för att odla potatis, åkte jag hem. Nu har jag klämt i mig två dunderpiller och ska spendera natten med någon form av stödkrage för att få rätt på nackspärren.

Imorgon ska jag jobba och sedan ta en fika med Emelie. Det är underbart att vara social! Jag har dock en katt som känner sig en aning försummad ;)

Kommentarer

Tänk att det bara krävs ord:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Var finner jag dina ord?

Att andas genom ord:

Trackback
RSS 2.0