Vissa dagar går tankarna inte att styra för fem öre. Känslan av total meningslöshet tar över mig och jag vet inte hur jag ska rubba den. Då är det tur att man har fina vänners ord och möjligheten att titta på fotboll i sällskap av härliga människor och öl.

En av mina mest aktiva försvarsmekanismer är att undvika att ha förväntningar och förhoppningar. Men ändå är det så otroligt nedslående när längtan går i kras. Som att någon slår undan fötterna på en. För det är ju så människan fungerar - för att finna någon mening i tillvaron måste man ha någonting att se fram emot, någonting att sträva efter. Ibland blir min framtid tom på visioner.

Det hela bottnar i att jag behöver ett arbete, ett syfte.

Sci-fi-mässan gjorde mig alldeles exalterad så nog bor det en nörd i mig ;) Vi fick inte bara se Darth Vader och Stormtroopers, utan också Hipp hipp-snubbarna precis utanför. Annars såg det ut såhär:



En helt fantastisk dag med massvis med skratt, som sedan avslutades med vinkväll!

Nu drar jag snart på Sci-fi-mässa i Malmö. Evenemanget i ära har jag nördat till det med någon variant av prinsessan Leias frisyr (vilket dock inte syns på bilden).

Family Guy S07E02 - herrejävlar i havet vad roligt! :D

Jag ska få 4530:- tillbaka i skatt. Det känns inte dumt alls, såhär i arbetslösa tider :)

Nu är mars som jag minns den - idag kan man sitta utomhus i bara linne och jag har hittat vårtecken i trädgården i form av snödroppar och videkissar. Underbart!

"Bergsaskpersoner är flexibla människor, de kan anpassa sig till alla situationer och gör det bästa av dem. De försöker alltid att leva i harmoni med sin omgivning och upprätthålla balans. De är kunskapshungriga och nöjer sig inte med ett ovetande svar. På äldre dar är de kända för att vara bra diplomater och kloka, deras råd är alltid välkomna.

De är värdefulla för sitt grannsamhälle, de är utbildade och respekterar sin omgivning. Deras styrka finns i diplomatin och organisation. De är fenomenala medlare, de förstår alltid båda sidor.

Bergsaskpersoner är alltid bekymrad över dess balans, därför har de svårt att ta snabba beslut. Deras eviga omtänksamhet hindrar dem att agera i hastiga situationer. Om de inte hittar en omgivning där deras talanger fungerar väl kommer de bli konfliktsrädda och hålla sig i skymnundan.

De är sanna romantiker med stort intresse för kärlek och känlor. De är den perfakta partner såvida man inte ser känslighet som en svaghet. Deras strävan efter harmoni berikar relationen och ingen behöver beakta att vara någon dom inte är".


Jag är alltså en bergsask enligt mitt födelsedatum.

Eftersom min älskling ska vara iväg ända till söndag kväll (vilket är sjukt länge i vår värld), bestämde vi oss för att lyxa till det igår kväll:



Dock är jag inne i mitt värsta IBS-skov någonsin, så mitt i natten fick jag så snällt spy upp allting igen. Mysig information.se. Jag brukar få skov emellanåt så att jag under perioder får låta tarmen vila och försöka att inta endast flytande föda. Denna gång har jag dock trotsat i flera veckor eftersom mat är så förbannat gott. Jag har blivit för duktig på att leva i nuet så att jag tillfälligt kan ignorera konsekvenserna. Mindfulness var det väl?

För IBS eller inte - mat är något av det absolut bästa jag vet.

Arbetsintervjun var jättetrevlig och jag tycktes göra ett gott intryck, men sedan vet man inte vilken konkurrens man har. Jag anser ändå att det är klienterna som är i fokus och därför ska få den som är mest lämpad för arbetet med dem. Om upp till fem veckor får jag besked, men om inte annat så fick jag ett fint pepptalk av Morgan:

"Du grejar det här Caroline! Du är bäst, du är precis den dom söker! Du är otroligt begåvad och dina kunskaper är din passion! Jag är helt övertygad om att om du verkligen vill så är jobbet ditt! :D :D :D"

Jag älskar när han kallar mig älskling på sin vackra jämtländska.
Och jag älskar när han svär.
(Och han har med säkerhet aldrig fått så underliga komplimanger som av mig)


Denna vecka slår vi rekord i att vara ifrån varandra så när vi låg omslingrade i en sista kram passade han på att säga att han älskar mig över allt annat.

Imorgon ska jag på min allra första arbetsintervju sedan examen angående ett jobb som jag absolut skulle vilja ha. Oavsett om den leder någonvart, så är det otroligt roligt att äntligen bli visad intresse av en arbetsgivare samtidigt som man blir en erfarenhet rikare.

Idag har jag spenderat hela förmiddagen på soffan för att bli av med min ovälkomna feber. Ikväll ska nämligen Morgans band ha releaseparty för sin nya skiva och spela live, och det tänker jag inte missa!

Åh, vad jag uppskattar spontana sötsms!

Det är andra dagen denna veckan, och det är två av mina favoriter som står för dem. Man blir så glad!

Gårdagens slutsats:

Dålig humor är den bästa humorn!







Ibland är mitt psyke en väldigt trevlig plats.
Då känner jag mig levande.


Och det är fint när man druckit en hallonsmoothie och resterna formar en söt liten vänsterfot längst upp på glaset.

I lördags fyllde min Malin 19, så i fredags hade hon en gedigen födelsedagsfest med tacopaj och webcamsposeringar, följt av en av de mest skrattfyllda frukostarna jag någonsin har upplevt. Livet som arbetslös skapar inga rikedomar, så i present av mig fick hon ett personligt berlockarmband och en akryltavla.





Lördagen bestod av hemlagad pizza och ett sista besök hos Sara & Tjombi innan de flyttar till hus nära mig.

Det här bara måste sägas: How I met your mother är helt underbart! I synnerhet S03E09 :)

Jag hade inte de bästa förutsättningarna när jag satt i Bromölla igår och såg Alice in Wonderland i 3D. Jag var energilös, hade värk och var under större delen av filmen dessutom kissnödig. Men filmen bjöd på en hel del humorinslag som jag annars skulle ha skrattat hjärtligt åt. Och jag älskade verkligen budskapet om att de bästa människorna i världen är en smula galna ;) Drottningen var klockren även om Johnny Depp, som väntat, gjorde hela filmen.

Väckarklockan har ringt två gånger men vi ligger kvar i sängen, vi har tid att snooza. Min högerarm är placerad längs med väggen med handflatan uppåt och plötsligt känner jag en tyngd i den. Ögonen söker sig till högerhanden och i det läget vill jag amputera den. Min kanske enda och ganska extrema fobi, som jag hittills lyckats undvika även om det varit nära, har slutligen ändå blivit verklighet. I handen har nämligen en stor källarspindel landat. Paniken i kroppen är ett faktum men jag kan inte röra armen, jag kan bara börja anda så intensivt att Sesam hoppar upp till mig och oroligt söker min blick för att se att jag är okej.

Jag har alltid sagt att den dag jag vidrör en spindel, kommer jag behöva gå i terapi en lång tid efteråt. Det är inte spindlarna i sig som står för den irrationella rädslan - det är att röra vid dem. Just nu vill jag bara bli av med känslan av tyngden i min hand, som etsat sig fast. Jag vill inte vara så äcklad av det hela som jag är, men fobier är ändå fobier. Och det här är det absolut vidrigaste jag någonsin har upplevt.

Igår överraskade Morgan mig med sushi och för hans del var det en premiärsmakning som gick hem hos smaklökarna. Att dricka kaffe och prata med en person som är på samma plan som en själv, är definitivt en av mina favoritsysselsättningar, och det fick jag göra inte bara en, utan två gånger igår. Djur som bråkar om ens uppmärksamhet är också trevligt ;)

Det jag fruktar mest för min egen skull är att en annan människas beteende ska få mig att känna mig lika värdelös, osynlig och meningslös som några fått mig att känna genom livets gång. Ibland har jag oerhört svårt för att ignorera allt som tyder på det och känslan återkommer. Jag får en fysisk reaktion och det känns som att hjärtats väggar håller på att vittra sönder. Kan känna exakt hur mycket det sliter inuti. Det är så tungt att bära att jag får svårt att andas. Föreställer mig hur lungorna är små plastpåsar som det gått hål på.

Mina försvarsmekanismer ligger i hårdträning så att jag lättare ska kunna blockera. Men jag vill ju inte behöva dem. Och jag vill inte behöva vara stark precis hela tiden. Jag vill bara känna att jag existerar.



Så jag lyssnar på skivan som påminner om hur det var när smärtan höll en vaken om nätterna. Man måste få bekräfta även de negativa känslorna. Det är också då samma rader spelas på repeat i mitt huvud:

Överlägset bäst låtar just nu:


♥ Hästpojken - Gitarrer & bas, trummor & hat (fortfarande)
♥ Shout Out Louds - Walls
♥ Thåström - Alla vill till himlen
♥ Debevara - Inre inret
♥ The Sunshine Underground - Commercial breakdown
♥ Ok Go - This too shall pass
♥ Balloon Farm - A question of temperature
♥ New Radicals - You get what you give

Trots att det är en minusgrad, är det ändå väldigt behagligt att sätta sig utomhus på en solvarm trappa bredvid en kelen katt som sträcker ut sig och samtidigt ha solen i ögonen och lyssna på tonerna från ett vindspel eller två.

Jag smuttar på ett glas rött och ler med hela ansiktet åt 500 Days of Summer och inser att jag numera verkligen inte kan bevittna en filmkyss utan att sakna/längta efter smaken av hans tunga.

Nu har jag bokat biobiljetter. På onsdag ska jag få se fantastiske Tim Burtons version av underbara Alice i Underlandet. Iklädd 3D-glasögon och hans hand i min.

Och nu, när solen skiner som den gör, bara måste jag lyssna på Säkert!s Vi kommer att dö samtidigt eftersom den ökar glädjehalten i hjärtat.

Shout Out Louds har släppt nytt album och låten Play the game är en smekning för trumhinnorna. Ibland måste jag ta paus från mina aktiviteter enbart för att lyssna på den.

Jag lär mig hela tiden nya saker om fibromyalgi. Kan se tidiga tecken som jag förbisåg när jag ignorerade smärta sådär som jag alltid gjort.

Idag: efter en vanlig rutinundersökning hos tandläkaren har jag nu, på grund av fibromyalgin, ont i alla mina tänder. Men eftersom jag är befriad från smärta i övrigt, är klagomål inte på sin plats. Dock är det intressant hur de minsta saker, hur en lätt beröring, kan framkalla sådan enorm smärta. Eller ja; det handlar ju egentligen om att en själv har förhödja smärtimpulser.

Efteråt gick jag och strosade runt i affären. Utforskade sortimentet på ett sätt jag nog aldrig gjort förut, i syfte att vidga mina vyer och smaklökar. Det har blivit för mycket njutning av bröd och diverse på sistone, och min kropp har inte mått bra av det. Det är dags att återuppta smoothies med linfrön och gröt med frukt, bär och nötter.


Nu försöker jag lära mig att uppskatta den brittiska serien Skins och efter att ha kommit en bit in i andra avsnittet känner jag fortfarande mer ångest än förtjusning.


Idag är det mars och då brukar luften smaka vår och sommargrus. Jag ser inga vårtecken alls. Hör en envis vind och ser höga snödrivor som börjat svartna. Det är i mars som jag brukar kunna sitta på uteplatsen iklädd linne och dricka kaffe. Men det finns hopp. Mars har ju bara precis börjat.