För några helger sedan noterade jag att mina enda vårskor var slitna så till den grad att det var ett stort hål i ena. När det igår var piratbyxeväder var de skorna enda alternativet att sätta på fötterna. När jag kände att det mellan högerfoten och asfalten inte längre fanns sula utan bara tyg, saktade jag nervöst ner gångfarten. Jag insåg att det nu minsann var bråttom med att införskaffa nya - såvida jag inte hade lust att inom en snar framtid springa runt barfota.

Så igår fick dessa följa med mig hem:
Eftersom jag har en makalös förmåga att gå sönder skor, kändes en rejäl klack som ett säkert val, då jag har en del att slita på ;) Och det skadar ju inte direkt att jag blir lite längre än vanligt ;)

På kvällen blev det en runda inlines med Sara, Tjombi, Emil & hundarna. Fast till och med Kimpa följde med denna gång! Tänk att datanörden lyckas slita sig ;) Jag introducerade Sara för ljuva Ben & Jerry och den kunde inte göra annat än succé hos henne också.

Idag har jag på jobbet hört refrängen till Aik Trubaduren - Hata Göteborg i huvudet en hel del. Dock gjorde jag om texten till "Hata, hata, hata Cleanosol!" Får jag fler mastodontordrar av det företaget inom kort, kommer jag att få en stroke. Det högg till i bröstet av ren protest. Har märkt att det är årets bröstsmärtor - istället för ihållande sådana som förra året, kommer det nu i kraftiga stötar lite då och då. Jag förstår inte riktigt varför, eftersom jag har ett helt annat tankesätt numera. Jag pressar mig inte till det yttersta längre och låter ingen annan göra det heller.

Efter jobbet ringde jag min räddare i nöden - Malin. Efter att ha konstaterat att ingen uteservering tycktes befinna sig inom radie för eftermiddagssolen, begav vi oss hem till henne för att brygga en kanna kaffe och sörpla i oss den på hennes balkong. Härligt, härligt!
Sedan var det dags att hinna hem för att göra Tjombi & Sara sällskap på idrottsplatsen. Emil skulle nämligen börja spela fotboll och det hade han sett fram emot massor. Han verkade inte direkt missnöjd efteråt ;)

"Blommor som du växer bara på brinnande fartyg"
Jag blir bara mer och mer kär i Bob hunds senaste album. Det finns ingenting som får mig att känna så otroligt starkt, som musik gör. Möjligtvis bebisar och kattungar.