Fredag:

Åker på sightseeing och får njuta av åsynen av fantastiska vikar med glittrande saltvatten. Jag drömmer mig bort mot en vision där jag sitter på en veranda belägen bara några meter ifrån havet, med ett glas vin till mitt förfogande.

Tittar på teater som sedan ska spelas upp i mitt huvud om och om igen. Morgan och hans vänner imponerar, gör intryck. Vi sätter oss i Tivoliparken med alkoholhaltiga drycker och musik, och får årets första myggbett.



Lördag:

Jag får sitta på House of Bagels mysiga uteservering med finaste Sara Sockervadd och ett antal timmar senare sitter vi tillsammans på Harrys uteservering som så många gånger förut.



Och i övrigt kan jag konstatera att sockerkickar kan vara ganska underbara. Det bor fortfarande mörker i mitt sinne men efter lite mangosorbet kan jag inte hålla skrattet borta. Jag känner mig plötsligt fjäderlätt och i huvudet färgas allting rosa.

En vecka full med övertid och akutärenden gör att min kropp slutar svara mig om morgnarna. Jag älskar det jag gör men det sliter och resten är bara förvirring.

Åh, visst är det ljuvligt att bli förstådd?

Idag har jag fått kela med bedårande kattungar. På arbetstid. Inte illa pinkat! Kände dock att jag var farligt nära att utveckla kleptomani och följaktligen smuggla med mig en liten pälsboll. Det var precis att jag lyckades motstå den frestelsen. Min egen pälsboll står för tillfället inte särskilt högt i kurs hos Anton. Han gjorde nämligen nyligen det mest oförlåtliga han kunde komma på att göra - han kissade på hans fallskärm. Han själv tyckte mest att han behövde göra oss uppmärksamma på att vi brustit i vårt uppdrag att tömma kattlådan...

Jag får höra att jag har ett hjärta och att jag ska hålla kvar det, ta vara på egenskapen. Att det är något sällsynt och värdefullt och jag tänker att; så ska det inte vara. För mig är det självklart att bry sig och jag stångar mig blodig för den sakens skull. Vissa attityder gör mig mörkrädd, ledsen, besviken och frustrerad. Bemötande är för mig A och O.