Det var varmt. Det blev korta men för stora tights och pumps. Bara ben och solglasögon. Kjol. På bussen var det så varmt att jag fick ta av mig jackan. Satt och lyssnade på Bob hund och blev värmd av solen. Och var uppriktigt överlycklig. Hjärtat bultade och benen sittdansade. Jag var på väg till Malin. Och jag var lycklig. Lycklig! Ibland är livet som vackrast ombord på en buss. När man har tid att känna allt det man känner med ett par hörlurar i öronen. Att bortse från alla stressfaktorer och fokusera på allt som är bättre än bra. Och när Thomas Öberg skriker, börjar hjärtat dansa. Det måste vara så det känns att vara kär. Precis så, som jag känner när jag är nyförälskad i en Bob hund-låt.

Hos Malin satt vi först en stund på balkongen och det var hur mysigt som helst, även om solen var utom räckhåll. Hon är helt underbar. Hennes närvaro kan få hjärtat att rusa av lycka. Man kan inte annat än att älska livet när man har så fina vänner. Det blev bara hon och jag så det var girls night out som gällde. Vi smet in på Banken innan de börjat ta inträde och jag skrattar fortfarande lite åt att jag inte behövde visa leg eftersom vakten sa "Dig känner jag igen!" Stamkund ;) Jag visade henne övervåningen där jag och Sara alltid spenderade våra kvällar. Och idag har jag skavsår på ena foten och onda tår på andra. Skor är sällan snälla mot mina fötter ;)