Stunderna som gör det värt det
"För att denna människa helt enkelt är den mest omtänksamma person jag har träffat. En människa som verkligen brinner för det hon gör och som jag faktiskt har att tacka livet för. Bästa Caroline!"
Merry Christmas Baby
Jag blir lycklig av glögg.
Livsgnista
Jag börjar känna någon form av livsglädje igen och jag hoppas så att det får hålla i sig.
Första advent
Vintergalan
En kväll som inleds med att jag ser min storebror stå på scenen och ta ton i en musiktävling för publiken. Sedan är det Shout it out, Saker och ting, Resten av ditt liv & Händerna mot himlen. Jag är nykter och omringad av berusade människor och när showen är över dansar jag nykter för första gången på åtta år. Och under kvällen blir jag skjutsad på en cykelpakethållare och jag skrattar när vinden blåser i mitt hår och känner mig ung på nytt. Efteråt är jag trött men jag vet samtidigt att jag behövde det här. Att jag behövde få känna mig levande igen.
A year in the life
Fantastiska feel good-serien Gilmore Girls återupplivas och berör mig precis lika mycket nu som då.
Mitt hjärtegryn
Emptiness no more
Just nu är det stort och fint att jag orkar gå på glöggafton med före detta kollegor och att jag orkar börja julpynta och göra julsnacks.
Glöggpremiär
Det går inte att beskriva lyckan över att lyckas göra en egen glögg när en inte kan inta någon form av socker.
She gave me colours
Hon gör mig glad i allt det tunga, mörka.
Promenad & ljudbok
Ta min hand & kom så går vi vidare
Jag önskar att jag kunde njuta mer av denna årstiden. Att jag kunde njuta av den friska luften, gå promenader i solnedgången och betrakta när naturen klär av sig.
The beautiful ones
Från mitt sovrumsfönster hör jag klockorna som ringer
"nånting börjar nåt tar slut
i mitt liv står det still
hur jag än springer"
Treelady
Hjärtat blir aldrig fullt
Så jag åker till konserten. Och jag åker ensam. Dels för att jag bara fick en biljett, dels för att jag vill ha upplevelsen för mig själv. Jag finner min plats. Känner en doft blandad av alkohol och förväntan. Hör exalterade jubel. Några sekunder in i första låten är jag gåshud, fuktiga ögon och leende. Det är precis lika magiskt som första gången jag såg dem men jag känner det starkare än då. En stora arena i extas, ett smittosamt känslotillstånd. Jag sittdansar och skrattar högt. Blundar när allting känns som mest. Visioner i mitt huvud när du ler. Genom hålet i mitt hjärta kommer räddningen till slut. Jag lämnar inga fotspår ens i sand. Jag inser hur mäktiga Ingenting och Andromeda är. Alla känslor som oss sprängde. När det är över är jag fylld av förälskelse.
Dagen efter åker jag dit igen. Denna gången ska jag dela upplevelsen med mina närmsta. Det är någonting väldigt intimt och vackert med att ta med mina föräldrar för att se det band som haft störst känslomässig påverkan på mig någonsin. Denna gången blir upplevelsen ännu starkare. Så många textrader som går rakt in i hjärtat. Som träffar rätt. Texter som jag kan utantill. När Egoist spelas känns det som att taket ska lyfta. Och jag kan inte lyssna på Den sista sången utan överväldigas av sorg. Sorg över att det var sista gången. Men det var ett vackert farväl och sångerna kan jag lyssna på om och om igen.
Bygg upp mig bit för bit igen
Jag sover just nu bort min (fri)tid för jag orkar helt enkelt inte vara vaken. Men om en stund ska jag släpa mig till Kent-konsert och ta farväl. För jag vet att jag kommer ångra mig annars, även om jag ska göra om samma sak imorgon.
En monoton vers behöver en stark refräng
"det finns de som säger att kärlek är så enkelt
antingen har man den eller så har man inte
och plötsligt står du där övergiven i regnet
en fot i graven bland syrener och studenter"
Fokusera på ljuset, inte på mörkret
Det är på gränsen mellan höst och vinter och jag insuper färgerna så mycket jag bara kan. Solen är för långt bort för att kännas, men den syns fortfarande.
Send me an angel
Horisontalläge & kattkel
"Livet har inte varit snällt mot dig"
Jag går på massage och får bekräftat det jag redan känt inuti. Att stress har invaderat både min kropp och mitt sinne igen. Att det återigen sätter sig som ett pansarskal på min rygg. Att det är det som har utlöst förra veckans fibromyalgivärk från helvetet. Min massös säger rakt ut det jag redan har förstått; om det fortsätter på detta viset så kommer jag krascha igen.
Livet, skärp dig!
