Matades med fakta fel

Skönt att det hjälpte med att lätta ditt hjärta i bloggen så du kunde sova sedan. Men jag tror du vet att det räcker för mig att veta att du har lite ångest för att jag ska bry mig om dig. Vist det är varken mer eller mindre synd om dig än någon annan när du mår dåligt men jag tycker absolut inte om när mina vänner känner obehag.



För mig så är det inte det minsta konstigt när du berättar om den kalla vinden du kände, jag känner likadant när jag "vet" att min farmor visar att hon är med mig och ger mig trygghet. Fast jag förstår och accepterar dig som tvivlar. Jag vill inte övertyga någon, alla har sin "tro". Skönt att du fick säga hur mycket han betydde för dig. Det måste kännas väldigt skönt:)



Visst har det varit en nödvändighet att jag haft min egentid för att må bättre, utan tvekan är det så. Men NU börjar jag ju må bättre och då känns avsaknaden av detta umgänge som en ganska stort hål, ett hål som jag vet att jag kan fylla dock:)



Det handlar mer eller mindre om dessa försvarsmekanismer för alla och dessa försvagas/försvinner ju mer alkohol man får i kroppen. Så är det ju även för mig att när jag druckit så vågar jag mer.



Jag vill skilja på två olika typer av fyllesnack.

1, Där man dricker lite för att våga säga/förmedla något man inte vågar göra annars men när det väl "kommit upp till ytan" så kan man i nyktert tillstånd prata om det. Att man tar de svåra första steget med hjälp av alkohol och det kan jag väl tycka är okej.



2, Man använder inte alkoholen som en "möjlighet" som exemplet ovan utan som en ursäkt att säga och göra saker man annars inte gör och inte står för som nykter. "What happens in Vegas, stays in Vegas", alltså det som händer under fyllan stannar kvar och pratas aldrig mer om sedan och/eller man ursäktar sitt beteende för att man var full. Känner folk(både killar och tjejer) som på rent allvar säger att dem ska supa och gå ut och få någon/några att hångla med och "samla in" telefonnummer för att helt strunta i personerna sedan.Alltså aldrig ringa och skulle dem se de på stan så "minns man inget". Det var kanske ett ganska grovt exempel men jag hoppas du förstår vad jag vill ha sagt med skillnaderna.



Till saken ska ju sägas också att jag började festa när jag flyttade hit till Kristiansstad mer regelbundet. Innan, de få gånger jag festade, festade jag(Mia) ju som ett "par". Så det är först nu jag är medveten om dessa skillnader(mina tolkningar) Så det kanske är att jag inte visste hur det "går till" på krogen. Har väl kanske fått en konservativ uppväxt vad gäller sådant här. Jag känner mig "bekväm"(eller vad man nu ska kalla det) i "Gentlemanna kostymen" och skulle absolut egentligen vara född på 30-40-talet:D Allt tack vare elller på grund av min farmor. En del av förklaringen kanske också ligger i det jag berättat om (om du minns)den fysiska "rädslan" till/mot andra jag har med tanke på min uppväxt. Det risktagandet som du nämner som man tar i krogmiljön var ett hemskt uppvaknande för mig. Jag trodde att det inte fanns och när jag fick reda på att det fanns så trodde jag det var ett undantag men sedan har det hänt några gånger till och jag lär mig tydligen aldrig. Jag tror väl för gott om andra antagligen:/ Men nu ska jag ta mig en rejäl funderare (har väl redan gjort kanske)och inte utsätta mig för detta "spel". För att bli en person som låter allt stanna kvar på krogen vill jag aldrig bli, alkoholen kommer aldrig bli en ursäkt för mitt beteende. Det märks ganska tydligt att detta är ett ämne som berört(sårat) mig väldigt mycket?:D



Personlig utveckling is teh shit:)



Förstår att det inte är så populärt att väckas av hans närhets/ömhetsbehov alla dagar. Speciellt inte då du är stressad. Fast det är nog något du får stå ut med för att få de andra 99% som du vill ha av hans kärlek:)