Det blev stranden idag också, men det dröjde inte länge förrän solen lyste med sin frånvaro och vattnet låg spegelblankt. Så det fick bli en tupplur över en bok och frosseri i ljuvlig ananas och nätmelon innan vi åkte hem för att steka i en bastuvarm trädgård.

Jag har precis ätit världens godaste måltid! Frågan är om det inte till och med toppar sushi. Så gott var det. Det säger inte lite, eftersom sushi är en rätt jag skulle kunna äta varenda dag utan att tröttna (jag är faktiskt sugen på det dagligen).

Igår när jag var i affären på jakt efter laxspett, fann jag också räkor i vitlöksmarinad som jag köpte med mig hem för senare experiment. Efter ett ha kombinerat diverse recept med mina egna smaklökar som utgångspunkt, fick jag fram följande:

Räksallad
Isbergssallad (valfri mängd, beroende på hur mycket man tycker om det)
200 g räkor
1 avocado
1 rödlök
2 dl böngroddar
1/4 urgröpt gurka
½ dl pinjenötter
1 dl cashewnötter

Dressing
2 msk rapsolja
1 vitlöksklyfta
½ dl kokosmjölk
½-1 dl hackade jordnötter


Jag är fortfarande euforisk. Och har rester till imorgon. Livet är underbart!

Just nu skulle jag vilja ha en balkong att sitta på. Med tillhörande alldeles egen lägenhet.
Jag längtar efter verkställande.

Dagens strandbesök har varit alldeles förträffligt. Det var relativt vindstilla, konstant solsken och lagom stora vågor. Vattnet var dessutom så varmt att man faktiskt kunde bada och inte bara doppa sig. Jag lät våg på våg skölja salt över mig och min sårfyllda hårbotten och jag njöt av varenda sekund. Log säkerligen hela tiden också ;)

Förra sommaren var jag nämligen vid stranden endast två gånger och kan inte dra mig till minnes att det var så underbart att bada då. Sommaren innan var jag inte vid stranden alls. Så denna dag var sannerligen guld värd. Jag var så nöjd att jag satt och kramade den varma sanden med tårna.



För övrigt finns Björns vänner på Spotify. Det blir man glad av.

"Vad skulle jag med såna vaga ordalag?"

"Jag längtar hellre efter sånt som inte finns än det jag inte får"

"När ögon börjar glöda blir jag stel, känner ingenting alls"

Förutom ovanstående, har min helg mest sett ut såhär:

Norska skogskatter är tydligen kända för att "prata" (läs: jama) mycket. Jag kan bekräfta detta eftersom min ögonsten, som är till hälften norsk skogskatt, sällan stänger foderluckan. Jag trodde dock att han bara pratade med levande ting. Detta tills mamma gjorde en betraktelse som tydde på motsatsen. Hon har nyligen köpt hem trädgårdstroll, varav ett är uppmonterat på vårt enda körsbärsträd. Häromdagen ertappade hon tokstollen med att stå och pipa en monolog mot detta troll. Det hade jag kunnat betala pengar för att se. Jag hade nog skrattat i en hel vecka :)

Criminal minds är en av mina favoritserier, då beteendevetenskap fascinerar mig.


Den här personlighetskluvna karaktären fängslade mig. Hans blick är psykotisk men ack så attraktiv. Jag tyckte väl att han verkade bekant. Det är ju Jasper från Twilight! Och även där fängslar mig. Han har perfekta ansiktsdrag.

När jag sitter på en buss har jag alltid musik i öronen och blicken fäst mot naturen utanför. Då passar jag på att ta massvis med mentala fotografier medan diverse artister masserar min hjärna. Ingen får störa mig då. Det är egentid av hög kvalitet.

Sist jag satt på en buss la jag märke till att vallmon blommar för fullt just nu. För mig har ingenting någonsin känts komplett utan en nyans av grundfärgen röd. Så åsynen av vallmo på ett fält får det att fullständigt bubbla i mitt hjärta.

Jag vill fotografera vackerheten. Tills dess lånar jag denna fina bild:

Saker som att Michael Jackson har kolat, är svåra för mig att smälta.
Jag har ju fortfarande inte smält Heath Ledgers bortgång.
Döden är inte min grej.
Jag blir mest häpen och låter bli att tänka på det.

Michael Jackson. Snarare underskattad än överskattad.

Jag tyckte att det blåste på stranden igår, men idag var det sandstorm. Jag och Jönsa hann åtminstone med en trevlig strandfika innan vi kastade in handduken.

Igår fick det bli sockerärtor, nätmelon och en eftermiddagslur på en blåsig och folktom strand.

Se där ja.
Jag har hittat ännu en vampyr att bli kär i.

Idag blev det årets första dag på stranden. Förra året badade jag u havet redan i maj, men det blev också enbart två turer till stranden den sommaren. Jag hoppas på betydligt fler i år. Två dopp blev det idag - det var inte varmt men ack så härligt i bastuvärmen! Det var så avslappnande att sluta ögonen och bara lyssna till vågornas brus eller öppna dem igen och beundra det glittrande vattnet. Det var jag och en av mina bästa vänner - min mamma. Hon bevisade ännu en gång hur fullkomligt oteknisk hon är och jag fick äntligen svar på varifrån min förvirring kommer - den har jag definitivt ärvt från henne :)


Jag tycker vi gör en repris imorgon när jag slutat jobba.

Kvällens skratt: wasabinötter. Jag fullkomligt älskar dem, men andra delar av hushållet delar inte den åsikten. Så jag har fått bevittna hutlöst roliga minspel och skrattar fortfarande åt pappas kommentar: "Är det skämtkarameller?!"

Dagens läsning var många upprepningar men också nya insikter. Ibland behöver man repetera för att minnas att bitarna föll på plats. Jag älskar att förstå mig själv. Det har alltid varit något av det jag strävat efter allra mest. Jag skulle vilja att andra också förstod mig, men där är jag inte lika framgångsrik.

Igår följde jag med och hämtade två kattungar. Kattungar är lycka i dess renaste form, för mig.

Det är saker som händer inuti mig hela tiden. Saker jag inte brukar tala om, men på kort tid har jag gjort enorma framsteg. Gått från destruktiva tankemönster till en sund inställning. Det gäller bara att hålla kvar den. Än är det nytt.

Citat jag fastnade för idag:

"När rädslan är borta talar hjärtats röst, källan till ditt unika jag. Lyssna till den, och finn dig själv"

"Att känna rädsla är naturligt, frågan är bara hur vi väljer att förhålla oss till den. För även om rädsla är en ofrånkomlig del av livet kan vi välja att antingen utmana den eller låta den styra våra liv"

Och mycket annat, men det hade blivit för många hundöron. Men jag förstod äntligen varför jag tycker det är så tryggt när andra är lika rädda som jag. Varför jag blir rädd för de som inte är rädda.







Imorgon blir det stranden och årets första dopp, om allting går som det ska.

Den här dagen är genuint underbar. Efter allt regn är solen äntligen här! Så jag har suttit i bikini på uteplatsen och läst en bok om personlig utveckling, jag har legat på gräsmattan i skuggan av ett äppelträd och gosat med en kelen katt, och jag har avnjutit hemlagad sushi i middagssolen. Lyckobarometern för denna dagen är redan fylld!

Det har blivit svårt att ta saker på allvar.

Och egentligen vill jag nog att allting ska kunna kläs i ord. Gör allting konkret.
Jag ser igenom alla lögner innan de själva gör det. Jag ler och säger ja, för jag tar det inte på allvar. Och vet ändå hur det blir i slutändan. Jag spelar med för jag vet bättre.

Men ibland är det jobbigt att se så mycket på en och samma gång. Jag älskar klarhet men ibland vill jag bara filtrera undan alla intryck innan de fastnar.

Hjärnans insomnia är tillbaka.

Förra året firade jag midsommarafton i Everöd med en bunke grabbar. I år spenderades den i Fjälkinge hemma hos Hanna och Robin. Jönsa, som trivs i köket, tog på sig att laga all mat och det gjorde han med bravur. Sara gjorde jordgubbstårtor som jag dock inte vågade smaka, men de såg väldigt aptitliga ut.


Jag har nog inte klätt en midsommarstång sedan jag var under 10 år gammal, så det var en upplevelse att få göra igen. Att dansa runt den och leka diverse lekar var fantastiskt roligt. Rinkabyfyllan testade jag för första gången och med tanke på att yrsel tillhör mitt normaltillstånd, snurrade världen ganska bra efter de sju varven runt en skidstav ;) Att trilla överlät jag dock till andra ;)

Kvällens roligaste och oväntade kommentar fällde Jönsas 17-åriga kusin om mig.
"Hade jag bara varit 18 hade jag fått följa med henne hem"
Galenskap!

Något jag lärde mig var att inte blanda alkohol med narkotikaklassade värktabletter. För strax efter att jag fått träffa Malin och Erik en runda, slog alkoholen i blodet på från 0 till 100. Väl hemma körde jag en snabbgenomgång av 2005 - året min magkatarr var som värst, dvs året jag spydde bort. Inte ens vatten fick jag behålla. Det kändes ungefär som en vinterkräksjuka - spya var tjugonde minut oavsett om du hade något i magen eller inte.

Så när jag drog mig uppför trapporna vid femsnåret på lördagen, led jag av akut näringsbrist. 1 liter Proviva och 1½ sojakorv senare, kände jag mig faktiskt som en människa igen. Det gick dock över när jag kommit fram till Jönsa och tagit en klunk öl. Efter ytterligare näringstillskott i form av chilinötter, var jag helt återställd. Så planerna gick inte i stöpet - det skulle bli Venestad och kasedans även för min del. Detta var dock första året jag skulle ta mig dit och hem på cykel, men eftersom jag går och trillar istället för att jag cyklar och trillar, var det inget att oroa sig för ;)

Vid nio var vi sex stycken som lämnade Jönsas uteplats och det övriga sällskapet för att inta ruskigt obekväma sadlar. PelleOlle hade en riktigt fräsig cykel!

Väl i Venestad var det som det brukar - folk man i regel inte träffar annars men ändå är bekant med, träffar man där. Jag råkade ut för två konversationer som var mindre trevliga:

1.
- Får jag en kyss?
- Nej.
- En puss på kinden då?
- Nej.
- En på andra kinden?
- Nej.
- Får jag ge dig en puss på kinden?
- Nej.
- På andra kinden?
- NEJ!
- Vad har jag gjort dig?
- Vad har det med saken att göra?

2.
- Hon är ju söt, henne ska jag kyssa! ... Får jag kyssa dig?
- Nej.
- Jo, kom igen.
- Nej, det tror jag inte att du får!


Men det fanns ju bra kommentarer också. Som "Du ser rätt seriös ut". Äntligen någon som inte tycker att jag ser korkad ut ;) Men samma person trodde också från början att jag var klasskompis till Jönsas kusin, dvs 17 år. Alltid lika kul när det händer ;) I kön in stod jag visserligen och skämtade om det själv. Var man under 15 slapp man entréavgiften på 150 riksdaler och jag gissade att jag skulle kunna övertyga dem att jag var enbart 15. I praktiken är jag dock alldeles för ärlig.

Att dansa kasedans var i alla fall riktigt roligt. Jag hade lovat Jönsas kusin en dans, och den inkasserade han tidigt. Han var riktigt rutinerad och slängde runt mig som en vante i en bugg. Flera danser avverkades med den 21-årige kocken som trott att jag var 17. Han hade mindre koll än mig på vad kasedans innebär så det var konstant gapskrattande :) Fuldans :) Jag och PelleOlle tog också en svängom, och det var sannerligen en upplevelse att dansa med en packad Tjombi som efter en viss promillehalt rör sig som en sprattelgubbe. Dansgolvet var också så överbefolkat att det snarare kändes som att man åkte radiobilar ;)

Cykelturen hem gick bättre för vissa än för andra ;) Jag och Sara hade full kontroll över våra trampor, medan Tjombi kom som skjuten ur en raket för att göra en vurpa ut i buskarna redan innan vi ens kommit ur grusvägen upp till Venestad idrottsplats. Det är vid sådana tillfällen man inte vet om man ska skratta eller vara orolig. Jag hoppas att han inte blev alltför blåslagen men i vilket fall verkade han ha en trevlig kväll, så lite skrapsår kan det kanske vara värt.

Jag lärde mig något även denna kväll - blir det fler cykelturer till Venestad ska jag vara utrustad med åtminstone mössa, vantar och halsduk nästa gång. För hemfärden var allt annat än varm!

Min internationella sushi-dag såg ut såhär:


Och jag hade lätt fått i mig ytterligare 15 bitar. Hur kan något vara så fantastiskt gott? Poffe var modig och testade också sushi, men hans smaklökar var inte riktigt lika exalterade som mina ;) Malin och Erik höll sig till kött. Modestos uteservering var tom men mysig. Jag var helnöjd!

Det har skett en ombyggnad på mitt arbete. Det innebär att jag inte längre får stå isolerad i ett eget rum med friheten att både dansa och sjunga medan jag arbetar. Nu har jag blivit placerad mitt i butiken, vilket gör mitt arbete väldigt mycket omständigare. Jag som prioriterar effektivitet enormt mycket, finner det väldigt irriterande.

Men det har sina fördelar också. Jag står ju numera i samma rum som mina kollegor och kan därmed stå och fnissa åt Lennart titt som tätt, eftersom han är en otroligt underhållande figur. Han är min isglass i helvetet, så att säga. Det jobbiga är bara att han säger saker som jag kan stå och skratta åt en bra stund efter att han har kläckt dem. Skrattattackerna kommer då och då när jag råkar tänka på det sagda för starkt. Då kan kunderna tro att jag skrattar åt dem, och det känns en smula jobbigt. Men det gör jag visserligen ibland.

Som idag - Lennart blev irriterad på något intelligensvakuum och menade därför på att Hitler inte hade så fruktansvärt fel ändå. Det är minsann inte bara jag som stundtals känner att en utrotning av korkade människor inte hade skadat ;)

Fast det bästa han någonsin har sagt är fortfarande när vi inventerade: "Jacka i storlek XXXL... då har vi alltså ett fodrat vintertält!" Det blir svårt att klå.

Bord bokat på Modesto 19.00 imorgon för fyra personer - check.
Jag blir inte det minsta ledsen när jag tänker på det. Ärligt.


"När du tittar på mig ibland så river du muren som jag byggt upp"
Vissa låttexter är helt klockrena ändå. Riv murarna. Riv dem!
För "the stars never shine for the wild hearts".
Musiknostalgitripp i ett varmt kök.


Nu: kattpussar.

Jag frågade nyss min mamma om min katt gått ut igen. Jag fick detta som svar:

- Han är ute och klipper gräset.

Men vad bra, då vet jag... mina föräldrar börjar sannerligen bli döva.

Fast bäst just nu är ändå MGMT - Time to pretend.

För ett tag sedan blev jag alldeles exalterad av det kommande SingStar svenska stjärnor.
Men idag fick jag nys om att det enbart existerar till PS3. Inte PS2.
Ser det ut som att jag har ett PS3!? Va, va, va? Nej, tänkte väl det. Djävulskap.

Natalie Portman är så jäkla bra.
(Klicka)

Imorgon är det internationella sushi-dagen. Då vill jag äta sushi.
Fast det vill jag varje dag. Men imorgon är det snudd på obligatoriskt.

Jag måste.

"Ge mig en kyss innan du går att bygga en dröm på".
Det är oftast så det är.
"Kyss mig långsamt om vi ses igen".


Jag har nog aldrig mått såhär bra med mig själv och det var dit jag ville komma.
Dit och ännu längre. Aldrig ska jag sluta gå.


Jag måste ta mig ur sängen och ut och uppleva.
Ta med mig min finaste ägodel som kan fånga det jag känner.


Ibland är det svårt att veta var man ska göra av det man känner.
Om man ska göra något med det alls eller bara glömma bort det.
Å andra sidan är valet inte ens eget.
Förutom i Eternal sunshine of the spotless mind.

Det är styrkan som avgör. Och djupet. Vissa saker försvinner aldrig, hur långt tiden än har hunnit gå.


Min katt är så söt när han sover att jag skulle kunna betrakta honom i flera timmar. Jag vågar inte hålla kvar blicken för länge för lyckan som uppfyller mig skapar en fnissattack som skulle kunna väcka honom.


Lyssnar på Amélie-soundtracket och fastnar i en känsla. Vill bara vara. Hålla kvar ögonblicket så länge som möjligt.



Nu vänder vi på kultingen och rullar oss i sockervadd.

Oh my. Skulle jag någon gång gifta mig, vill jag också ha en Jocke Berg närvarande som kör en akustisk version av Utan dina andetag. Annars kan det ju vara.

Jag hittade ett ställe där man kunde köpa en systemkamera på avbetalning. Skitbra, tyckte jag. Tills jag fick instruktionsbok på språk som varken var svenska eller engelska. Utan tyska, italienska, holländska och franska. Så jag får läsa den på franska och inser att jag fortfarande behärskar språket. Je suis bäst.

Annars kan man ju bara ladda ner en sådan på internet. Det är också bra. Men jag är bättre.

Min lugg har känts en smula sönderblekt under en tid nu. Så igår tog jag tag i saken och gjorde något åt det - klippte den kort. Spontant och spännande! Det är ju faktiskt tre år sedan sist.

Under min livstid har jag hittat ett enda par solglasögon som jag verkligen trivts i. Eftersom jag är klantigt lagd, är jag numera inne på mitt tredje par av de som föll mig i smaken. Rackarna har utgått ur sortimentet, och därmed kan jag inte införskaffa nya, likadana när klantigheten väljer att slå till nästa gång. Därför har de nuvarande aldrig fått följa med på fest - då har flugbrillorna (Malin vet sannerligen vad jag snackar om) varit ett säkert val. De får gärna gå sönder om de behagar.

Men igår sjöng favvobrillsen på sista versen eftersom jag tycktes vara förföljd av Murphys lag. De gick slutligen sönder men vissa nederlag tar jag bara inte. Jag är envisare än så. Så nu har jag superlimmat! Ska bli spännande att se hur länge detta hemmabygge håller... en kvart? Blir i alla fall vanskligt att ha dem liggandes i väskan när de numera inte går att fälla ihop.

Annars har jag ett par rosa brills som jag verkligen inte ser klok ut i. Bara det gör det lockande att gå runt i dem.

quand il me prend dans ses bras
il me parle tout bas
je vois la vie en rose

Dagens självmord: pannkakor med hallonsylt.

Det och mackor är nog den största sorgen som IBS:en åsamkat mig. Alltså att jag inte kan äta det utan att må bedrövligt efteråt. En dag om året brukar jag unna mig pannkakor. Förstår ni vilken lyx det är för mig och hur mycket man njuter av det om man äter det så sällan? Totally worth it. Let the pain begin - jag bryr mig inte. Mina smaklökar är tillfredsställda.

Jag smakade en hos Sara nyligen också och njöt av varenda tugga. Fantastiskt gott!



Naturligtvis måste jag leka med maten.

Det har sina baksidor att sitta upp till 5-6 på morgonen. Man måste ta igen sömnen på något vis.
Klockan fyra på eftermiddagen steg jag upp ur sängen i lördags. Halv sju var jag borta hos ÖV för att delta i hans inflyttningsfest i nya huset. Det var partytält, en tunna med öl på kylning, en partyvan med fluffig, röd inredning och en massa skratt.

I fredags kunde jag sannerligen släppa bitterheten över att himlen öppnade sig helt precis lagom till att jag skulle springa ut på min student. Jag hade ju åtminstone uppehåll och sol i övrigt den dagen och kvällen. Lillebror, däremot, fick stå ut med konstant regn. Att åka till Österäng och vänta på utspringande studenter i totalt ösregn var absolut ingen höjdare. Det regnade så mycket att det inte spelade någon roll hur man höll sitt paraply - man blev dyngblöt ändå. Jag tyckte så synd om Jimmies kompisar som var på plats utan paraply. Såg hur det droppade från luggen.

När gästerna kom var utan tvekan allt fokus på bebisarna. Från alla håll och kanter. Ett rum lyser upp av magi när en bebis är närvarande. I detta fallet: två. Och som de har utvecklats! De ler och skrattar, de sträcker armarna mot en, tar tag i ens hår. Jag fick mata Hanna och det var ganska underbart. Fast till en början var jag stel som en pinne eftersom det var en helt ny situation. När jag har jobbat på dagis, har det varit bland 4-6-åringar. Inte bebisar. Jag har ingen vana alls. Men bebisar är löjligt förtrollande. Jag kunde inte sluta titta på Viktor där han satt i sin babysitter bredvid mig. Omöjligt.

Såg nyss äntligen filmen Australia. Jag tyckte att Inkheart var vacker, som jag såg för en vecka sedan.
Men den här.
Klippen, kameravinklarna, scenerna - helt genialiskt. För att inte tala om hur vackert allting är. Och Nullah är helt förtjusande.

Det börjar liksom göra ont i ögonen. För mycket vackerhet på en och samma gång att filtrera in.
Och precis så ska det vara. Man ska inte vilja sluta kyssa personen. Det är inte lätt att hitta någon som ger en den känslan.

Spjutet i slutet satt precis där det skulle. Ondskefulla, hemska människa!

Nej. Ord kan inte beskriva den. Det får bli bilder:

"Jag är hellre störd än patetisk och tråkig" - amen to that!

Och Tsatsiki har vuxit upp.

Och filmen ger mig en ganska fin känsla på något vis.

1. Hur gammal är du om fem år? 28½. Jisses amalia, vilken chockerande sanning. Undrar om jag fortfarande kommer behöva visa legitimation på Systembolaget ;)
2. Vem var den sista du träffade? Här är jämt människor.
3. Hur lång är du? Jag är inte lång, jag är kort. 161 cm för att vara exakt.
4. Vilken var den senaste film du sett? Atonement. Den var frustrerande.
5. Vem ringde du senast? Jönsa.
6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? "Fan vad nice:) jag är trött och ligger fortfarande i sängen :)" 13.11 till PelleOlle. Skönt att man sällan är sliten en söndag!
7. Vad är dagens planer? Det är inte dag längre. Men en söndag gör jag aldrig någonting vettigt. Jag har mest ont i magen.
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Det kan vara roligt att prata i telefon, men jag föredrar sms. Jag har svårt för att koncentrera mig på bara en sak. Jag vill göra jättemånga saker samtidigt.
9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? De är gifta. Jag var där när det hände.
10. När såg du senast din mamma? För bara en liten stund sedan. Jag hade ganska roligt åt hur oteknisk hon är.
11. Vilken ögonfärg har du? Ljusgröna.
13. Har du någon gång hittat en katt? What happened to 12? Det har jag. Han var vit och svart och jag kallade honom för Tusse. Vi tog hand om honom i en lada.
14. Vilken är din favoritplats? Det varierar. Det beror ju helt på vilket känslotillstånd man befinner sig i/vill uppnå.
15. Vilken plats föredrar du minst? Min arbetsplats.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Jag har ingen aning.
17. Vad skrämde dig som barn? Vatten och en manlig personal på dagis. Han såg ut som en luffare ju!
18. Vem fick dig att skratta senast? Mamma med sin oförmåga att behärska tekniska prylar.
19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Ja, men mina föräldrar har. Så jag anser att de är så gott som mina ;)
20. Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar. Måste ha det. Kan inte sitta stilla sådär. Datorn ska vara placerad så att man har möjligheten att göra flera andra saker samtidigt. Understimulerad much?
21. Sover du med eller utan kläder på dig? Jag sover med kläder.
22. Hur många kuddar har du i sängen? Fyra. Den ena brukar jag ligga och krama.
23. Hur många landskap har du bott i? Ett. Räcker inte det?
24. Har du någon gång spytt på fyllan? De första två åren jag festade, ja. Sedan dess har jag bara spytt av magkatarren, och det hör inte till vanligheterna heller.
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Barfota. Oftast fryser jag hellre om fötterna än har strumpor på mig. Och skor är bara allmänt elaka mot mina fötter. Jag är fortfarande svullen sedan de sjuka skavsåren jag fick förra året.
26. Är du social? Ja och nej. Jag behöver egentid också.
27. Vilken är din favoritglass? Ben & Jerrys Chocolate therapy - smaken som upphörde. Men jag är inte bitter...
28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Betala tillbaka studielånet och flytta. Bland annat.
29. Tycker du om kinamat? Det är den bästa maten, i princip. Satay!
30. Tycker du om kaffe? Just nu har jag fått lite avsmak för det.
31. Vad dricker du till frukost? Kaffe.
32. Sover du på någon särskild sida? Jag sover på alla sidor. Ligger inte särskilt stilla.
33. Kan du spela poker? Jadå.
34. Tycker du om att mysa? Ja och nej. Jag tycker om närhet samtidigt som jag känner att rör mig inte. Frågor på det?
35. Är du en beroendemänniska? Nej. Jag snarare misslyckas med att bli beroende. Det tycker jag är mycket bra.
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Ja. Dennis.
37. Vill du ha barn? Ja. Men inte inom den närmsta tiden.
38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska och franska.
39. Har du någonsin åkt ambulans? Nej. Men jag har haft behov av akuten. Spank you very much.
40. Föredrar du havet eller en pool? Havet. Vågorna. En pool är ju alldeles för stillsam för mig. Men jag tycker om det också.
41. Vad spenderar du helst pengar på? Pass.
42. Äger du dyra smycken? Nja. Jag tycker det är lite slöseri med pengar att bära runt dyrt skrot. Förstår inte tjusningen.
43. När känner du dig lycklig? För det mesta. När jag umgås med fina människor, lyssnar på bra musik eller äter sushi, till exempel.
44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? After Eight.
45. Vem är den roligaste människan du känner? Jag känner fantastiskt många roliga människor. Är det konstigt att man skrattar konstant?
46. Välj ett ärr på din kropp? Kan man inte få välja bort? Jag vill inte ha ärret vid ögonbrynet. Alls. Och då menar jag det som inte är självförvållat. Hade varit trevligt om svullnaden åtminstone kunde lägga sig. Det har ju faktiskt gått ett halvår.
47. Vad har du för ringsignal? Hästpojken - Caligula.
48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Det får du fråga min mamma.
49. Flirtar du mycket? Nej. Jag ser inte ens människorna.
50. Vart togs din profilbild för din blogg? Jag har inte tagit den.
51. Kan du byta olja på bilen? Det behärskar jag nog.
52. Har du fått fortkörningsböter? Nej, som tur är. För det vore synd att säga att jag inte kör för fort.
53. Vilken var den senaste bok du läste? Yvonne Hirdmans bok om genusteori. Mycket underhållande!
54. Läser du dagstidningen? Nej. Jag är ointresserad.
55. Prenumererar du på någon veckotidning? Ja. Solo och Topphälsa. Hur detta nu gick till.
56. Dansar du i bilen? Jag sittdansar jämt!
57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? Nej.
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? En påminnelselapp om att öl skulle inhandlas. Inte för att jag tror det behövs ;)
59. När var du i kyrkan senast? När min kusin konfirmerades för ungefär en månad sedan.
60. Vilka personer utmanar du? Vill man så vill man, vill man inte så vill man inte. Take care now, bye bye then!

Jag kan konsten att trilla och landa på ansiktet utan att få ett enda skrapsår. Partytrick!

Det är när jag pratar med Malin som jag får alla mina snilleblixtar:
"Kom precis på en briljant idé - jag borde ha personlig assistent på fyllan"

Det eller dropp så att min näringsfattiga kropp inte faller ihop.

Inom loppet av bara några dagar hann jag gå från lycklig till avtrubbad. Men det är ju så. Har du ingen speciell anledning att stiga upp om morgonen, så låter man gärna bli. Stannar i drömvärlden som jag emellanåt lyckas kontrollera. För när jag inte drömmer att folk ska slå ner mig och mina vänner, drömmer jag om blickar, kyssar och känslor. Om att ha någons andedräkt i nacken. I natt drömde jag att jag letade hus. Man får inte placera en sådan längtan hos mig.

Och så ler jag åt hur roligt slutseminariet faktiskt var. Två opponenter och två försvarare sitter mitt emot varandra. Jag är en av försvararna. Någon tystar publiken genom att säga "Silence!" Och jag kan inte låta bli. Måste viska "I kill you" till mina tre bordsgrannar. Så opponeringen började med ett fnissande. Det är skönt när allvaret mjuknar. Och att vara nervös över att man inte är nervös.

Imorgon ska jag nog vakna upp ur min dvala. Jag ska ju faktiskt få kela med bebisar, träffa roliga släktingar, få ta del av ett hyfsat stort urval alkohol, dansa och leka med min nya leksak (kameran). Och bäst av allt: färska ananasbitar doppade i ljus blockchoklad. Det måste vara ungefär ett år sedan jag smakade färsk ananas för första gången, på världens mysigaste plats. Kärleken var omedelbar.

Tankar klibbar fast.

Blink 182 - I miss you

Så var det dags för min Malin att ta studenten. Hela trapphuset var fullt med ballonger så jag stod och log för mig själv i hissen upp. Dels åt ballongerna, dels åt märkena mina solglasögon gjort på kinderna. Sedan fick jag krama om henne. Jag har aldrig riktigt köpt studentpresent till någon förut. Själv är jag inte förtjust i smycken men vet att det är sådant som gäller. Jag och mamma hade en diskussion kring det när jag skulle ta studenten:

Mamma: - Du måste välja ett halsband som du ska få i studentpresent!
Jag: - Men du vet att jag inte tycker om smycken, jag vill inte ha något halsband.
Mamma: - Jo, det måste du.

Bra argument, som alltid ;) Bara för att det är så det ska vara. Jag är motståndare till traditioner och rutiner. Lever hellre efter vilja och känsla.

I alla fall lyckades jag hitta något annorlunda och som tur är, blev hon jätteglad. Det är en ganska fantastisk känsla ändå - när man hittar någonting klockrent att ge bort och denne uppskattar det jättemycket. Det är helt klart mycket roligare att ge bort saker än att få.


Hennes betyg är något jag sent kommer glömma - vilken fröjd för ögat! Hon har sannerligen på papper hur otroligt bra hon är. Annars var det rödvin, marängswiss och Erik berättade om hur många han lyckades skrämma slag på genom att vara utklädd till Darth Vader på skattjakten. På väg till Banken köpte Piere och Malin var sin cigarr för att fira att de tagit studenten. Rätta takter - själv hade jag en cigarr i handen under hela champagnefrukosten. Sedan var det att spilla hälften av all öl man köpte över sig på ett trångt dansgolv.


I övrigt upptäckte jag att det fortfarande är otroligt förvirrande för åtminstone mig, att ha två nattbussar med nästan samma siffror vid samma tid och samma plats.



Lördagen fick en rolig start. Jag mötte upp Tjombi och Emil på Resecentrum och Emil skrek "Tjena Micke!". I vår värld heter nämligen precis alla Micke. Den blev ännu roligare när PelleOlle dök upp. Jag hade träffat honom på Banken kvällen innan och skrattade fortfarande åt hans dansstil. Så i slutet av kvällen gav jag någonting han kunde skratta åt - hela vägen från Sara och Tjombi gick jag och sa "Äh, håll käften!" på Lasse Kongo-vis.

Nåväl. Planen var att göra den årliga trippen till Sweden Rock och kolla läget. Så när Sara köpt kaffe på McDonalds, var vi på väg. Vi gick på marknad och hamnade sedan nere vid stranden där jag fick gunga gungbräda med Emil. Det är fantastiskt roligt att ha barn närvarande! Hanna och Robin träffade vi på en runda, men tyvärr inte Dag & co.


Sedan blev det dags att köra hem och hämta upp Jönsa, för att sedan gå på Tollarps lilla tivoli med Emil. Men naturligtvis åkte jag också karusell ;) Känslan jag får är bara så underbar, lättroad som jag är. Efter det var det dags att se Sverige få pisk av Danmark, och det var inte det minsta roligt.




Just nu arbetar jag fortfarande med att vakna upp ur dvalan jag har hamnat i. Det hjälpte lite att igår se Sverige göra 3 mål inom loppet av mindre än tio minuter.

Imorgon är det dags för student igen.

Jag har kunnat konstatera en sak idag också: man är klent byggd om man håller på att bli omkullvält av en svängdörr. Fast jag behöver min klantighet/fysiska instabilitet för att överleva all tristess. Jag måste åtminstone ha mig själv att skratta åt ;)

I övrigt så har jag under de senaste dagarna verkat befinna mig i i den årliga juni-isoleringsfasen - då allting helt plötsligt stannar upp och jag hamnar i en slags dvala. Men det kan också vara så att jag aldrig klev av karusellen jag åkte i lördags. För antingen så snurrar allting i mitt huvud, eller också är det hela min omgivning som snurrar medan jag står stilla. Jag är i alla fall inte riktigt mig själv.

För om vi säger såhär: igår ville jag inte riktigt vakna upp och leva i verkligheten trots att det var en mardröm jag befann mig i.

Stressen tar kål på mig men utan den blir jag omotiverad.

Fast mest beror det nog på vädret.

Idag spelade jag The Sims 2 för att uppnå verklighetsflykt. Då la jag märke till en ganska underhållande sak: simmarna kissar i duschen. Kan vara bra att veta.

Jag nämnde att min katt bosatt sig i min festivalväska. Idag la jag undan den. Naturligtvis borde jag ha kunnat förutse detta:

>

Nog för att jag gillat Keane ett bra tag. Men rösten han har i Spiralling är så magisk att jag är lika kär i låten nu som första gången jag hörde den, vilket var i höstas. Jag måste se dem live någon gång. Det är helt och hållet obligatoriskt. Jag hade chansen men jag tog den inte. Någonting annat kändes viktigare.

Ungefär samtidigt såg jag Sweeney Todd och föll för följande rader:

"There’s a hole in the world like a great black pit
And it’s filled with people who are filled with shit
And the vermin of the world inhabit it
-- But not for long!

They all deserve to die!"

I veckan köpte jag ett billigt läppglans som helt utan förvarning smakar vattenmelon. Sådant blir man glad av.
Istället för en massa fluffiga sockervaddsmoln, såg himlen ut att vara täckt av gräddfil.
Det blonda började titta fram igen så jag upprepade toningsproceduren. Ljusbrun hette färgen (fortfarande). Håret blev nästan svart.

Låg och febertittade på The Cake Eaters och när ögonen vandrade över julisolnedgång och en scooter på landsväg, gjorde jag en nostalgitripp. Jag blir jämt så sorgsen när jag plockar fram vackra minnen. De kommer ju aldrig upprepas och det gör lite ont i mig samtidigt som jag hela tiden skapar nya.


Igår åt jag årets första jordgubbstallrik. Då vet man att det är sommar.




Idag blev C-uppsatsen godkänd och efter all hets blir jag lite rastlös. Vad ska jag göra nu? När jag väl är i stressartagen har jag svårt för att slappna av.

Jag firar med vitt vin, Irish coffee och färsk ananas doppad i choklad. Det är bland det godaste jag någonsin smakat. "Somebody stop me!", som Ace Ventura säger. Man kan associera nästan allting till honom.



Idag var jag nervös över att jag inte var nervös. I måndags borde hela jag varit en vandrande ångestklump men jag var inte nervös då heller. Strong enough. Jag mår helt och fullkomligt bra. Jag ska sova med den känslan under huvudkudden varenda natt.

Jag drömmer ofta väldigt konstiga drömmar men jag förstår ändå alltid precis vad de handlar om. Jag är tillräckligt självmedveten för det. Roligast är när jag hittar på egna skräckfilmer. Det är som att titta på film, fast medan man sover.

Vissa drömmar kan förfölja mig en hel dag. Ibland vill jag sova mest hela tiden så att jag kan återvända till en vacker dröm. Åtminstone tills den blir verklighet (igen).

Är det så att drömmar (de man har när man sover) kan förstärka ens känslor

eller
 
är det rentav så att de upplyser en om att de känslor man har är starkare än man först var medveten om?

Idag var världen helt fantastiskt vacker och jag tog mentala fotografier varannan sekund. Även om Tivoliparken är magisk under hösten, så är den ändå som finast nu. Och alla överblommade maskrosor får pupillerna att vidgas.


Dagen har bjudit på både studsmattehoppning och pannkaka med hallonsylt. Bästa tiden på året har börjat!