Det har blivit svårt att ta saker på allvar.

Och egentligen vill jag nog att allting ska kunna kläs i ord. Gör allting konkret.
Jag ser igenom alla lögner innan de själva gör det. Jag ler och säger ja, för jag tar det inte på allvar. Och vet ändå hur det blir i slutändan. Jag spelar med för jag vet bättre.

Men ibland är det jobbigt att se så mycket på en och samma gång. Jag älskar klarhet men ibland vill jag bara filtrera undan alla intryck innan de fastnar.

Hjärnans insomnia är tillbaka.