Det har skett en ombyggnad på mitt arbete. Det innebär att jag inte längre får stå isolerad i ett eget rum med friheten att både dansa och sjunga medan jag arbetar. Nu har jag blivit placerad mitt i butiken, vilket gör mitt arbete väldigt mycket omständigare. Jag som prioriterar effektivitet enormt mycket, finner det väldigt irriterande.

Men det har sina fördelar också. Jag står ju numera i samma rum som mina kollegor och kan därmed stå och fnissa åt Lennart titt som tätt, eftersom han är en otroligt underhållande figur. Han är min isglass i helvetet, så att säga. Det jobbiga är bara att han säger saker som jag kan stå och skratta åt en bra stund efter att han har kläckt dem. Skrattattackerna kommer då och då när jag råkar tänka på det sagda för starkt. Då kan kunderna tro att jag skrattar åt dem, och det känns en smula jobbigt. Men det gör jag visserligen ibland.

Som idag - Lennart blev irriterad på något intelligensvakuum och menade därför på att Hitler inte hade så fruktansvärt fel ändå. Det är minsann inte bara jag som stundtals känner att en utrotning av korkade människor inte hade skadat ;)

Fast det bästa han någonsin har sagt är fortfarande när vi inventerade: "Jacka i storlek XXXL... då har vi alltså ett fodrat vintertält!" Det blir svårt att klå.