"- What grown person could believe in angels?
- Well, your mom for one...
- You? But you're intelligent, mom!"

- The Simpsons


Förlåt. Men jag tyckte att det var jätteroligt.

Kanske kommer känslan av att bli vald endast för att bli bortkastad alltid att spöka. Vissa saker försvinner aldrig. Då gäller det att försöka ge rädslan så litet spelrum som möjligt.

Självupptagna, egoistiska och icke givmilda människor borde inte skaffa barn. Det gäller även känslokalla människor. Och i ärlighetens namn - om man är funtad så, varför vill man ens ha barn? I don't get it.





Sitter och sjunger för min katt för han spinner av min röst. Tokkärlek. Kärleken är inte bara blind, den är döv också ;)

Jag älskar när han ligger bredvid mig så att jag kan borra ner mitt ansikte i hans mjuka päls precis när jag vill.

"- Det är inte så lätt som du får det att låta. För mig är ett djur inte bara ett djur. Du kan inte ersätta en människa med en annan, likadant är det med honom. Han betyder mer för mig än vad människor gör".

Don't look for love in hollow hearts och leta inte efter förståelse hos intelligensvakuum.



"- Med dig känner jag mig i princip normal.
- Det är ju för att jag är mer freak än vad du är"

"- Jag har väl inte skrämt iväg dig nu?
- Nej. Då hade jag varit borta för längesen. Och du ska vara stolt, för jag är lättskrämd"


När man har satsat och förlorat är det svårt att våga ge sig in i spelet igen. Men det finns faktiskt spel du förlorar enbart genom att inte delta.

Tiden rinner utan att jag märker det.
Jag sover inte, men jag är aldrig vaken heller.

När man vet att en person ändå inte kommer att förstå, orkar man oftast inte ens förklara.
Ibland finns det människor som förstår ändå.


"- Du är ju en riktig kelgris!
- Egentligen är jag det, men det är en sida jag sällan visar"

Alldeles nyss råkade jag göra något som jag alltid velat göra med avsikt - kasta frisbee med porslin.
Det var så oväntat att jag fick en skrattattack.
Jag säger då det - det är verkligen underhållande att vara klantig ;)

Ibland får jag så vackra ord dedikerade till mig att mitt hjärta inte riktigt vet vart det ska bli av. Det gör piruetter, blåser fanfarer, hoppar hoppsasteg, dansar, hjular och sjunger - på en och samma gång.

"Jag tycker synd om de människor som inte har en Caroline i deras liv. Hon kommer alltid vara som en storasyster för mig och hennes kunskaper är så omfattande att man undrar hur det är möjligt. Hon är så skrämmande intelligent och jag inte kan hjälpa att undra hur jag hade blivit om hon inte varit där under mina yngre år. Det är svårt att förklara hur mycket jag verkligen har lärt mig av den kvinnan men tro mig – mina framsteg, kunskapsmässigt och psykiskt, har otroligt mycket med henne att göra.

Det gör mig garanterat säker på att jag alltid kommer ha henne i mitt liv, för en sådan genuin relation är inget som försvinner. Det är också synd om de människor som över huvud taget struntar i att berätta sånt för dem de tycker om. Nästintill idiotiskt.

Kärlek är fint, glöm inte det"

Malin är en av få som tog den snabbaste vägen till hjärtat. Som ens tog sig dit.
Det finns ingen som ger mig ett sådant intellektuellt och intelligent utbyte, som hon gör. Och hon förstår alltid precis vad jag pratar om. Vi är nog stöpta i samma form, hon och jag.

Jag tycker så mycket om att få en innerlig kram varenda gång jag passerar hennes dörrkarm. Som jag gjorde idag, senast.

Det är kisande ögon och trevande tassar som söker sig till mitt knä. Mitt huvud hinner inte ens landa i pälsen innan spinnandet fyller rummet som en surrande symaskin. Min älskling har saknat mig.

Jag har fimpat aska i påskägg, fått gåshud av vinden, blivit kittlad under fötterna av en kattunge och skrattat i sömnen. Hört ett rum vändas upp och ner av två lekande katter mitt i natten, som så många gånger förr i en annan tid. Sett hur vackert gatljusen håller uppe natthimlen. Jag hade glömt bort vita morrhår och den sortens jam men jag kommer aldrig sluta sakna henne.

Det verkar finnas någon som ser vissa saker på samma sätt som mig. Som förstår saker som för andra är obegripliga. Folk har en tendens att inte ens ha respekt för det de inte förstår. Väljer att håna istället, eftersom de har ett behov av att förminska det. Jag myntade begreppet och det kommer alltid vara precis lika klockrent - förståelse är den snabbaste vägen till hjärtat.

Jag sitter och tittar på Arkiv X. Just nu klättrar Mulder rundor på en sån här:


Det gör mig illamående och kallsvettig. Kan knappt titta. Höjdskräck? Jag?
There is no way in hell att jag skulle åka en sån där. Aldrig.
Precis som jag aldrig skulle få för mig att åka Londons pariserhjul i glas.

De här örhängena kostade blott en tjuga. Det kan de vara värda.

Idag har jag ätit kräftor (igen), räkor och vitlöksbröd. Lycka!

Vissa dagar har jag sjuka blodsockerfall. Idag är visst en sådan dag.
Jag får panik för känslan i kroppen är så fruktansvärt obehaglig.

Jag har nyss avverkat en stund på spikmattan.
Tänkte bli pigg men somnade.

Nu: inviga finaste kaffekoppen + fruktstund. Måste bli pigg.
Senare ska jag inviga min Michael Jackson-skiva.
Sittdansa till Beat it i bilen - oh yes!

Gårdagen var ordspel, pärlplattor, soffhäng, dans, Subway och tidsförvirring. På en riktig krogrunda hinner man med minst tre pubar ;) I vårt fall: Biljardkompaniet, Hessle och Banken. Det är så härligt att gå ut med någon som tycker om att dansa lika mycket som jag gör.

"Att tvinga in ett barn i en religion genom tidig hjärntvätt redan från bröstmjölken är ett slags övergrepp"

- Donny

"bara så du vet, det bästa av kvällen igår var när du kom in"

Har jag sagt att jag älskar när folk faktiskt pratar?
När folk sätter ord på sina känslor.

Jag tror inte att jag har spelat Guitar Hero alls i år, vilket innebär att det är väldigt längesedan sist.
Nu fattade jag nyss plastgitarren igen och slår rekord som aldrig förr.
Man blir visst inte bättre med övning - man blir bättre med tiden ;)

Mitt hår måste ha återhämtat sig snabbt efter blekningstiden.
Då var håret så mättat att det inte sög åt sig av hårfärgen när jag försökte göra diverse slingor.
Nu verkar det dock vara andra bullar...

Jag började bli lite trött på blond utväxt och toningar som tvättas ur.
Tänkte färga det permanent.
Ljus mahognybrun hette färgen.

Ljusbrunt blev svart på tio minuter.
Jag blev en smula missnöjd, kan man väl säga.
Får med stor sannolikhet bli en kortvarig blekning på detta.

Mitt hår har genom tiderna varit antingen blondt eller svart.
Det här med mellanting är bra mycket svårare än jag trodde.
Men jag är inte den som är rädd för att experimentera.

1. Välj ett band/artist och svara bara med titlar i DERAS låtar
bob hund

2. Är du en tjej eller kille?
Den nollgradige

3. Beskriv dig
En som stretar emot

4. Vad tycker folk om dig?
Spelad glädje

5. Vad tycker du om dig själv?
Mer än så kan ingen bli

6. Nuvarande pojk/flickvän/förälskelse
Din hund

7. Beskriv vem du vill vara
Ett fall och en lösning

8. Beskriv stället som du bor på
Den lilla planeten

9. Beskriv de du älskar
Blommor på brinnande fartyg

10. Vad skulle du vilja ha om du bara hade en önskan?
Grönt ljus åt alla

11. Dela några visa ord med oss
Nu är det väl revolution på gång?

12. Din raggnigsreplik
Tralala lilla molntuss, kom hit ska du få en puss

13. Och om den inte funkar
Jag tror jag är kär

14. Säg hejdå nu
Bli aldrig som oss, bli värre!

1. Pratar du fortfarande med personen du kysste senast?
Ja. Jag kysser väl inte vem som helst.
2. Har du sett din bästa vän gråta?
Nu är det såhär att jag anser mig ha tre bästa vänner. Jag har dock bara sett en av dem gråta.
3. Vilka vitaminer tog du när du var liten?
Inte fan var det tillväxthormoner i alla fall...
4. Vad åt du senast?
Wasabinötter. Jag skojade nog inte när jag påstod att jag är beroende av dem. Jag har dåligt med pengar men nog sören hade jag samvete till att idag slänga 48:- till det. Och ändå fick jag en hel påse igår... den tog slut snabbt. I ett svep, så att säga.
5. Har du fått någon komplimang idag?
Viktor sken upp och log med hela ansiktet när han fick syn på mig under sin måltid. Det tar jag som en komplimang ;)
6. Har du varit med i en rättegång?
Nej. Men jag skulle vilja bevittna en sådan.
7. Är du polare med grannarna?
Jag är folkskygg. 
8. Vilka språk pratar din mamma?
Svenska och till viss del engelska.
9. När åkte du bil i mer än 15 minuter senast?
Idag. Jag älskar det. Mp3-spelaren ligger varm om hjärtat då.
10. Har du däckat/spytt för att du druckit?
I mina yngre dagar. Fast däckat har jag nog aldrig gjort. Eller en gång. Hemma.
11. Har du täckt någons hus med toalettpapper?
Nej. Tar inte så allvarligt på det där med Trick or treat...
12. Suger det här?
Hade jag fortsatt svara om så vore fallet?
13. Har du varit på stranden?
Jo, faktiskt. Imagine that!
14. Minns du dina/din musiklärares namn?
Jag minns Göran. Han stod i rabatten och touchade sina sandaler och sjöng Sommaren är kort medan vi filmade. Han var så härligt knasig.
15. Hur bra är din syn?
På topp även när jag är onykter, enligt min optiker. Själv vet jag dock att så inte är fallet. Det är förbaskat svårt att fokusera.
16. Har du varit på en fest?
Skulle jag? Riktigt så folkskygg är jag inte, hörrö ;)
17. Skulle du kunna tänka dig att simma med hajar?
Låt mig tänka... NEJ! Är du spritt språngande galen? Jag kan bli smått vettskrämd bara över att se en bild av en vithaj.
18. Vad skulle du säga om jag sa att jag var kär i din bror?
Grattis, du har bra smak, men he's ganska mycket taken sedan långt tillbaka.
19. Har du varit utomlands?
Jovars. Men bara i Europa.
20. Har du sett din bästa vän naken?
En av dem. Oundvikligt då vi haft skolidrotten ihop. Men hur är detta intressant?
21. Skulle dina föräldrar bli arga om du blev avstängd från skolan pga slagsmål?
Jag blir 24 i år så hur är det deras ensak? Haha. Men jag slåss? Jag betvivlar att man kan göra mig så upprörd. Och jag skulle bli mäkta snopen om jag bevittnade ett slagsmål på Högskolan. Faktiskt.
22. Var är dina syskon just nu?
Det håller jag inte direkt reda på. Var är du själv?
23. Vad var den senaste drömmen som du minns?
I natt drömde jag att jag stod längst fram på en konsert med ett band jag inte ens gillar. Yaay på det.
24. Vem var det som ringde dej senast?
Mamma. Hon trodde jag var lika effektiv shoppare som alltid, men jag blev stående vid hårfärgen ganska länge. Finns mer än fyra nyanser av brunt, vill jag lova.
25. Vilken tid gick du upp imorse?
Halv elva. Glöm inte att anteckna det. Intressesmurfarna hoppar.
26. Vad ska du göra i helgen?
Imorgon ska jag leka med Malin. Lördagen är oplanerad.
27. Vad står det i det fjärde smset i din inkorg?
Det är privat. Inte ofta det är så, men i detta fallet är det så. Ni kan få tredje istället? "Hoppas du haft kul idag. Ligger i en svinvarm husvagn he he"
30. Vad finns i din bakficka?
Ingenting alls. Brukar man ha något där? Förutom vissa män som envisas med att ha plånboken där, förstås. Fråga 28 och 29 lär ha varit bättre än den här, men de har visst försvunnit.
31. Har du färglinser?
Har ett par mörkgröna. Har dock bara använt dem en gång, för jag tyckte att världen blev hemskt suddig. Tillstånd fem-sex öl senare på bara några sekunder!
32. Vad gjorde du klockan 2 inatt?
Försökte somna. Jag har vissa problem med det, därför får tv:n stå igång hela nätterna numera.
33. Vad är det första du gör på morgonen?
Ligger på spikmatta eller har förbannat ont i ryggen.
34. Vad ska du göra efter det här?
Ta ett glas vitt och sysselsätta mig med något som kan dämpa min rastlöshet.

Dagen har spenderats i Hässleholm. Jag satt på torget och avnjöt en fransk hotdog samtidigt som jag delade med mig av brödet till en massa fåglar. Även om jag hade haft för avsikt att äta upp brödet, hade jag ändå delat med mig. Det är som när jag hade praktik i högstadiet. Varenda lunch den veckan gick vi till Pastavagnen och åt. Varenda gång bjöd jag också bort hälften av pastan till torgets alla små fåglar. Inte för att jag inte hade orkat äta upp, för det hade jag på den tiden, utan för att det ger mig så mycket mer glädje att bjuda än att bli mätt. Även om det är fåglar. Sån är jag. Jag ler fortfarande när jag tänker på hur många duvor jag attraherade under en picknick utanför Sacre-Coeur. Jag åt världens godaste tonfiskbaguette (förlåt Subway) men ändå kunde jag inte motstå att bjuda duvorna. Till sist var det duvor precis överallt på hela gräsmattan - så till den grad att det nästan blev obehagligt. Men det var ändå fint.

Naturligtvis hälsade vi på Manne, Sanne och tvillingarna. Det är fantastiskt vilken inverkan bebisar har på sin omgivning. Hur de blir mittpunkten i ett rum bara genom att entra det. De fullkomligt absorberar en med sin charm. Och när de ler eller skrattar mot, dör man lite av lycka. Att ett leende kan skänka sådan enorm glädje är helt otroligt. Viktor har världens största, blåa ögon som jag har otroligt svårt för att slita blicken ifrån. Jag älskar ju ögon i ren allmänhet. Hanna har så fulländade proportioner att hon ser ut som en levande docka. Och vilket glatt barn hon är! Galet charmig är hon också. Det är så fint att se hur bägge reagerar direkt när de hör sin pappas röst. Eller hur de skiner upp när de ser sin mammas ansikte.

Igår var jag en sväng på Väla, trots tunn plånbok. Och tunn blev tunnare, på mer än ett sätt ;)


Jag insåg att jag blir en smula lycklig när jag går in i en bokaffär. Förutom att en sådan innehåller det självklara - böcker, finns där saker som jag alltid älskat - pennor i alla möjliga färger, block i olika storlekar och design, pysselmaterial... jag skulle kunna bosätta mig i en sådan affär. Rita, klippa och klistra och klura på en Rubiks kub (som kostar så mycket som 169:-, annars hade jag köpt en). Panduro är sannerligen också en sådan affär. Jag vill köpa allt. Fick nöja mig med lite rörpärlor ;)

Att jag i väntan på de övriga, som shoppar som rena fruntimmer ;), dessutom fick sittdansa till Beat it, gjorde absolut inte dagen sämre. Lunchen i form av kycklingspett i jordnötssås med nudlar, var en ren sensation. När jag äter anstränger jag mig för att vara medveten om varenda tugga. Njuta till fullo i ett tillstånd av mindfulness.

Just ja. Nu kan jag sörpla te ur världens finaste kopp också. Tio spänn.

Ice Climber är ett helt fantastiskt roligt spel. Sist jag spelade det var på en förfest och jag skrattade konstant åt min medspelare som hela tiden trillade ner. En av de roligaste förfesterna jag varit på, faktiskt.

Jag upptäckte nyss att jag och min värdelösa rygg fortfarande klarar av att gå ner i brygga. Gymnasttiden satte visst sina spår. Och det finns mycket frihet i en hjulning.

Bob hunds alla album finns numera på Spotify, så jag hugger in.
Sätter igång Tralala lilla molntuss, åker bakåt i tiden och hamnar i maj 2003.
Jag älskade låten utan dess like, men numera har jag svårt för att lyssna på den.
Jag fruktar att det alltid kommer riva lite eftersom den är associerad med så starka minnen.
Jag var lycklig och hjärtat vidöppet. Åtminstone för ett litet tag.
Glada, vackra minnen ska väl inte smärta?

- För det som aldrig blev. För allt som kunde blivit. Det är väl det det handlar om.

För att det är avslappnande. Har en lugnande effekt. Det är så skönt med trötthet som är produkt av mycket koncentration.

Texten vars klockrenhet jag skrattade åt under Tivolirock. Jag tog åt mig en gnutta.

"Om du är rädd, sluta med det
Om du är bränd och rädd lägg av med det
Lita på mig börja med det
Lita på mig sen får vi se"

Det är så svårt att våga vara sårbar.

En kopp grönt te och Markus Krunegårds ljuva stämma får avsluta denna dag.
Jag längtar massor till hans skivsläpp till hösten. Kan inte få låten som inte finns någonstans på internet ur huvudet. Den spelas på repeat där inne. Precis som Beat it har på sistone.

Jag fullkomligt älskar när folk berättar saker istället för att hålla tyst om dem och låta tiden gå.
För det som inte sägs gör också skillnad.
Valet att inte säga något, är också ett val och det valet för också med sig konsekvenser.

Man måste våga tro på att det finns förståelse att finna hos andra människor även om man blivit motbevisad många gånger. Att mötas är oerhört viktigt. Ibland måste man gå längre än halvvägs. Hämta andra. Men vissa gånger ska man inte behöva det.

Jag förstår inte  varför det ska vara så svårt att både dela med sig av sin syn på saker och ting, och lyssna på andras. Att mötas. Sammanstråla och få perspektiv.

Jag är så van vid att bli behandlad med silent treatment att jag blir så oerhört glad när någon äntligen öppnar munnen och pratar. Saker och ting försvinner inte bara för att man tiger om dem. Saker och ting rinner inte bara ut i sanden. Man sitter bara och vänder på samma timglas.

Tänk att det bara krävs ord.

Just ja.
Jag har jobbat vad jag ska för denna veckan.
Redan.
Feels good.

Då ska jag göra allt jag inte hann med idag.
Det vill säga:
- Skissa på tatuering
- Spela diverse tv-spel
- Börja måla på pannåer

Låt kreativiteten flöda!
Några pärlplattor kommer antagligen också att skapas. Vid detta laget är det oundvikligt.

Jag borde ha Malin med mig på mina shoppingrundor jämt. Det är nämligen då jag fyndar. Nu är det nog drygt fyra år sedan jag bar ring(ar). För mödan jag har att få av dem från mina tjocka fingrar - den skojar man inte bort. Dock har jag under en tid haft span på en ring för 119 riksdaler. Så mycket betalar jag inte för smycken till mig själv. Därför var det ju tur att ringen just idag var 75% nedsatt - 30 kronor är lagom pris!

Måndagar räknas sällan till kategorin bra dagar. Denna är sannerligen ett undantag.

Efter en kort arbetsdag spenderade jag nämligen en hel del timmar med Malin, och introducerade henne till pärlplattornas ljuva värld ;) Jag kände mig så härligt fnittrig och inutibubblig. Det är så härligt att vara skrattig!


På vägen hem färdades molnen fortare och lättare än vanligt. Såg ut som sockervadd och jag kunde känna det vattnas i munnen på mig. Det var så vackert.

Upptäckt:

Det finns drycker som är så goda att man börjar le jättestort när man dricker ur dem. Så att man liksom måste ta skrattpaus innan nästan nästa klunk. Eller också är det bara jag som är trött.

"The Taste Of Love Is Sweet
When Hearts Like Ours Meet
I Fell For You Like A Child
Oh, But The Fire Went Wild"


Nu har jag äntligen sett Walk the line. Förutom att Reese Witherspoon har en fantastisk röst, tyckte jag att det var så himla fint att Johnny avled endast fyra månader efter sitt livs kärlek. Sådant gör mig varm i hjärtat.

"Allt norr om Skåne är Norrland" - om det ändå vore så väl. Då hade Ida varit jättenära.
Så för en gångs skull önskar jag att faktiskt att de trångsynta och inskränkta hade rätt ;)

Kasar ner från soffkanten och lägger mig på mage på golvet under bordet för att borra in ansiktet i min katts fluffiga päls.
Två sekunder senare reser han sig och går för att äta och lämnar mig ensam.
Men jag ligger kvar sådär en bra stund. Tycker om att se världen från en annan vinkel.

Något av det härligaste som finns är att vakna, känna tröttheten i varenda del av hela kroppen, och sedan somna om. Bara vetskapen att man kan sova mer och inte behöva stiga upp ännu...

Gårdagen var fantastisk.

Den påbörjades på stranden med en bok om kärlek.


Fortsatte gjorde den i Tivoliparken med Malin, Kelly och en engångsgrill. Malin och Kellys samspel är sanslöst komiskt emellanåt, speciellt när det vankas matlagning. Jag fick mig många goda skratt när de gnabbades som ett gammalt gift par om var på grillen paprikan och svampen skulle ligga :) Malin hade varit jättesöt och köpt såpbubblor, vilka blåstes i vad Kelly uttryckte som orkan ;)


Solens frånvaro gjorde att kylan blev påtaglig så snart drog vi oss till Malins lägenhet för att spela plump med hennes mamma och styvpappa. Det var något som alltid spelades med farfar - hans absoluta favoritkortspel. Jag minns inte sist jag spelade det, så jag hade helt underbart roligt, trots en inledning med 7 plumpar och två förluster ;) Det är jag som är Plumpen, om någon undrar. Vid halv tolv insåg jag och Malin att vi var danssugna, så det fick bli en spontanutgång till Banken. Jag var absolut inte festklädd - baggy långshorts, oversize-linne och basker - men jag kände mig bekvämare än någonsin på dansgolvet. Det var fantastiskt roligt att svänga de lurviga men hettan tvingade ut oss emellanåt. Min Subway-kille, dvs killen jag handlade av tre gånger under Kristianstadsdagarna, var där och det är sannerligen en klockren människa. Han tycker om både sushi och kräftor, kan citera Ace Ventura minst lika bra som jag och dessutom är han den enda jag träffat som känner till Sandybell.


Så idag har jag verkligen ingenting att klaga på. Gårdagen var suverän!

Den här dagen blir bara bättre och bättre. Sara ringde nyss och lät mig lyssna på när The Hives sjunger Walk idiot walk. Ler jag? Ja, för det gör jag!

Och om en timme ska jag äta kräftor. Jag är i himmelriket.

Man har en bra dag om man skrattar medan man borstar tänderna.

Vilken fantastisk solbränna man får i ansiktet om man sitter med solbrillor à la fluga på sig på stranden. Verkligen! ;)
Se - eller se dum ut. Vilket väljer man? Jag har ju uppenbarligen valt ;)

Nu: ett glas rött.
Snart: Grillning i Tivoliparken med Malin och Kelly.

Nu snackar vi.

Det är inte längesen jag var på jakt efter ett av havets under - kräftor. Det är ungefär som sushi - jag skulle kunna äta det varenda dag. Utan problem. You can call me fish face... (på Subway väljer jag ju faktiskt alltid tonfisk som pålägg på min baguette). Anyway - tillbaks till kräftorna. Föredrar det framför räkor, helt klart. Men sist jag åt skaldjur fick jag nöja mig med enbart räkor eftersom åtminstone Ica i Tollarp inte hade några som helst spår efter några kräftor än.

Idag uppenbarade sig sådana på Domus. Men hade jag råd att slänga upp 129:- för lite Jumbokräftor? Nej. Naj, naj och naj. Det var bara till att stå och drägla lite vid kyldisken och sedan dra benen efter sig när man gick.

Skulle denna helgen bli utan utgifter vet jag dock någon som kommer att kalasa på kräftor nästa vecka.
Och min fransklärare som inte trodde på mig när jag beskrev mig själv som bland annat gourmande...
Mat är kärlek. Konsekvenserna - not so much. Men de kommer ju inte förrän efteråt. Och kräftor kan man inte få ont av!

Idag var det tillbaka till verkligheten och det var riktigt underbart, trots att jag inte fick en enda blund inatt. Det var inte förrän jag la mig på spikmattan i syfte att bli pigg, som jag kände att jag skulle kunna somna. Så dags ;)

Det fanns lycka i mina steg när jag traskade till bussen i 28 grader med Beat it i hörlurarna. Lycka över att komma härifrån, lycka över att träffa människor. Så jag provade på den nyinskaffade kaffemaskinen på jobbet och drack en kopp med Lennart och Glenn innan jag gick från jobbet. Det berättades om roliga upplevelser som fick mig att skratta så mycket att jag vek mig dubbel. Då var jag tvungen att dela med mig av den underbart bisarra händelsen Kelly berättade om, som jag fortfarande skrattar åt. ROOOOOAR! :'D

Annars har det varit mycket kattpussar, wasabinötter och pärlplattor.

Mitt Arkiv X-maraton fortsätter. En man åt precis sin sista måltid och jag började fundera på vad man hade valt. En halv sekund senare skreks SUSHI! i mitt huvud. Är jag en smula besatt, månne? När jag tänker på hur många gånger jag varit sugen på det bara denna veckan får mitt svar nog bli JA! För jag har ju faktiskt inte ens haft aptit de senaste dagarna.

Och för de oförjusta är detta ren galenskap egentligen. Vem sjutton vill ha ihopkramat ris, ev sjögräs och lite rå fisk som sista måltid? I do.

PS
Finns bröllopstårta att få i sushismak? (ifall man någon gång skulle gifta sig kan det vara bra att veta)
DS

Idag har jag varit lite pysslig. Jag behöver både större pärlplattor och fler färger, men man tager vad man haver ;)

Bara det jag ville säga.

Just nu har jag påbörjat ett Arkiv X-maraton. S01E03 är väldigt likt storyn i Jeepers Creepers. Första säsongen av Arkiv X kom 1993. Jeepers Creepers kom 2001. Rip-off! ;)

Att hålla handen med någon inuti en jackficka.
Att sitta bredvid någon varenda dag utan att våga säga ett ord.
Att vara komplett lycklig bara över att vara vid just den personens sida.

Be with you måste vara det vackraste jag har sett sedan The Notebook.
Den var precis vad mitt hjärta behövde för att bli varmt igen.
Den kändes så mycket att tårarna rullade nerför kinderna (vilket de visserligen gjort de senaste dagarna också, men av en helt annan anledning som är allt annat än vacker - i övrigt är det mycket längesen jag grät)
Den var alltså nästan lite världsomvälvande.

Saker att göra innan jag dör:

• Uppleva kärlek

Efter en tallrik frukt och grönsaker som sköljdes ner med hat, sitter jag här med tända ljus och tittar på en vacker film.
Nu känns världen inte så pjåkig längre.
Jag kanske rentav hoppar ur pyjamasen redan imorgon.

Visserligen är jag dubbelhänt, men kastat har jag alltid gjort med vänster hand (såvida det inte gäller pilkastning - där har jag fortfarande inte bestämt mig för vilket som går bäst sämst).
Så varför i hela friden kastade jag nyss med höger? Det funkade i alla fall. Jag träffade mitt i prick.

Från pepp till depp.

För jag är en sådan som får sommardepressioner istället för vinterdepressioner (visserligen; sist jag kände såhär var dagarna innan nyår och egentligen har det samma förklaring som nu)
När min vardag blir utan rutiner blir jag så småningom totalt omotiverad till precis allt, vilket är helt naturligt. Har man något hum om psykologi och den mänskliga hjärnan, förstår man vad jag pratar om.

Fast oftast är det något som utlöser det hela. Ofta en social överdos. Nu: idiotal överdos.
Och förhoppningsvis varar det inte mer än i en vecka eller två.

Detta yttrar sig i att jag går och lägger mig relativt tidigt om kvällarna trots att jag inte behöver. Det finns inget i denna världen som intresserar mig det minsta - min drömvärld är så mycket bättre.

Dagen efter sover jag så länge jag kan, sedan ligger jag och försöker komma på en enda anledning att gå ur sängen. Den kommer inte förrän jag har så ont i ryggen att jag inte kan ligga i någon ställning utan att ha fruktansvärt ont.

Återstoden av dagen spenderar jag med att vänta på att den ska ta slut.


Förhoppningsvis ska jag jobba imorgon. Visserligen vantrivs jag fortfarande där, men jag får åtminstone en anledning till att gå ur sängen och framförallt kommer jag härifrån. Jag skulle behöva en tillflyktsort. En flyktsoda.

Såhär var den fantastiska spelningen:





Tinnitus i hjärtat
Världens bästa dåliga låt
Hörlurar
Den lilla planeten
Bli aldrig som oss, bli värre
Nu är det väl revolution på gång?
Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk
Ett fall & en lösning
Allt på ett kort
En pratstund
--------------------------
Fantastiskt
Istället för musik: förvirring
--------------------------
Mer än så kan ingen bli

När jag nu läser Skeppsbrott och hundra andra berättelser om kärlek märker jag att jag inte vet ett dugg om kärlek. Inte ett dugg. Fast många gånger är det ren galenskap som beskrivs i boken. Och det är jag gärna utan.



"jag kan ingenting om kärlek
jag märker att jag faller för dig ändå"

- Kristian Anttila

Idag anlände tre nya böcker till mig.



Nyss läste jag fina Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket:

"...ändå kallar du mig pucko
när jag undrar vad du ser
hos en sån som mig..."

- Markus Krunegård


hela tiden i huvudet
men ingenstans att lyssna

Att som söndagssysselsättning sitta i en skinnfåtölj med en sovande sötplopp i famnen, var inte helt fel. Ett huvud mot halsen är alltid mysigt. Jag älskar när Sesam lägger sitt där.

1. Välj ett band/artist och svara bara med titlar i DERAS låtar
Markus Krunegård

2. Är du en tjej eller kille?
Jag är en vampyr

3. Beskriv dig
Den som dör får se

4. Vad tycker folk om dig?
Se på mig nu, vad tycker du?

5. Vad tycker du om dig själv?
Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp

6. Nuvarande pojk/flickvän/förälskelse
Hjälp

7. Beskriv vem du vill vara
Stjärnfallet

8. Beskriv stället som du bor på
Idioter

9. Beskriv de du älskar
Samma nätter väntar alla

10. Vad skulle du vilja ha om du bara hade en önskan?
Noiserock i Japan

11. Dela några visa ord med oss
Ibland gör man rätt, ibland gör man fel

12. Din raggnigsreplik
Livet var ett disco

13. Och om den inte funkar
Livet är mänskans bästa tid

14. Säg hejdå nu
Rocken spelar ingen roll längre

I lördags var det dags för Kristianstadsdagarnas höjdpunkt - Tivolirock. Det var med trötta ögon och svullen mage jag gick hemifrån vid ett, men redan vid busshållplatsen fick jag en ordentlig skrattattack och efter det kändes allting på topp igen.

Åh, vad denna helgen har varit fin!

I fredags var det dags för finbesök av Inger, Manne, Sanne & deras bedårande tvillingar. Och som de hade utvecklats! Nu är de så medvetna om allting som händer runt omkring dem. Hanna har dessutom blivit riktigt vass på att krypa. De har dessutom börjat äta burkmat och inte bara välling längre. Jag fick mata Hanna och det var ju en smula kladdigt ;)


Efter detta trevliga besök åkte jag och Sara in till Malin för lite ölande innan Smens Baglomma. Stora Torg var, som väntat, fullsmockat med folk när vi anlände. Det var fantastiskt roligt att dansa loss till gammal hederlig bonnarock ;)


Ett ställe som var nästan lika populärt denna kväll, var Banken. Efter en stunds köande kom vi in, och svansen vi hade bakom oss vid det tillfället - den skojar man inte bort. Efter lite dans och uteserveringshäng avslutades kvällen med en utsökt tonfiskbaguette på Subway och sedan var man fullkomligt nöjd. Suverän kväll!

Ikväll smäller det. Då är det jag, fina människor, Bob hund och lycka.

Igår var det någon (läs: ett fyllo) som påstod att jag är en "naturlig skönhet".
Människan har då icke sett mitt osminkade cancerbehandlingsnylle ;)

Så blev det dags att inta Kristianstadsdagarna igen. Det är så trevligt med alla människor, all livemusik och det stora utbudet av mat (även om jag än så länge inte vågat smaka). Jag och Sara fann Malin och Kelly på Stora Torgs ölservering, där vi tog varsin öl. Sedan intog vi nöjesfältet i sällskap med Emelie och hennes vän. Tre karuseller senare hade man nästan uppnått en tillfällig gratisfylla ;) I den ena kastades jag runt som en vante, vilket var en upplevelse i sig. I övrigt var det konstant skrattande, i vanlig ordning. Kvällen avslutades på Bankens kyla uteservering med Yellow Mike och hans underbara humor. Nämnas måste att jag fick en smak av himmelriket när Malin gav mig en bit friterad banan med vaniljglass. Det har jag inte vågat äta sedan 2005.

"Hela världen är så underbar,
bara man får ett svar"

Gamla leksaker håller på att grävas fram, för imorgon får vi finbesök. Jag vet inte vad det är med djur och barn som tilltalar mig så. Kanske att de är tillräckligt oskyldiga för att inte vara en del av all idioti. Det finns inga vuxna människor, det är bara en illusion man hade som liten. Folk beter sig inte bättre med åldern. Det har inte ett dugg med det att göra.


"Jag blir så förbannad att jag alltid skall förlora
Midnatt sätt i gång,sen tar jag all berusning

Behöver inget bot
Behöver ingenting
Behöver inget utom ett fall och en lösning"

Åh, vad jag ser fram emot att höra Thomas Öberg förolämpa publiken på ett komiskt sätt, sådär som han brukar. Den senaste Bob hund-skivan är ett av mina absoluta favoritalbum någonsin, så den här konserten kommer bli oförglömlig.

Men det är hur mycket roligheter som helst innan dess som icke ska förglömmas!

Att borra in ansiktet i Sesams mjuka päls ett par timmar efter allergichock, är sannerligen inte mitt skarpaste drag. Och i samma ögonblick som jag skriver meningen, ser jag hur många metaforer som helst. Jag ser alltid samband.

För övrigt undrar jag om jag är ensam om att äta en majskolv på ett systematiskt sätt - tre rader åt gången. Det går nästan alltid jämnt ut. Om inte, så har majskolven en rad extra. Jag har närapå alltid en tanke bakom hur jag äter. Det är viktigt, för smaklökarnas skull. Eller så är det bara jag som är knäpp.

Nu: öl och jordgubbar.

När jag satt på en parkbänk och njöt av solen idag, landade en humla på min hand. Jag lät den sitta kvar. Till en början andades jag häftigare, men sedan blev jag lugn. Jag ville nästan klappa den. Den har trots någon form av päls på ryggen. Den satt kvar i fem-sju minuter innan den gjorde valet att flyga vidare.

Min reaktion till getingar än densamma. Jag blir paralyserad.

Det händer att jag blir sån i andra situationer också. Det finns tillfällen då jag känner rädsla eller obehag men inte gör ett dugg åt det. Det får jag sluta med. För en gång reagerade min kropp så starkt på det psyket skickade vidare - jag spydde.

Alldeles för lite sömn så jag börjar dagen med spikmattan och motionscykeln.
Låter det gröna teet svalna över lite fotokonst.

Nu väntar tre ganska underbara dagar med mina favoritpersoner.
"Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig"

Min Sara är hemkommen från Arvikafestivalen så ikväll har vi suttit på en lekplats och uppdaterat varandra om våra liv. Jag skrattade rätt bra när hon berättade att hennes Robban suttit sönder en brassestol på festivalen. Bildbevis fick jag också se!

Naturligtvis var Sesam med oss. Han är min hund utan koppel.

Mina smaklökar har fått jubla idag.

Igår blev det dags för ännu ett besök på Kristianstadsdagarna. Att sitta på en ljummen balkong med Malin och Kelly och lyssna på Michael Jackson och annan bra musik, var inte alls fel. En snabbt öltältsvisit, sedan elgitarrer mot mina trumhinnor. Att sitta och skratta hejdlöst i Virvelvinden. Det blir så när jag åker karusell - jag blir så fylld av lycka att jag skrattar konstant. Malin gjorde likadant. Bankens uteservering och Yellow Mike med sin härliga humor och bra musik. Hoppades på dans men kanske sparar de sånt till lill-lördagar och helger. Natten var ung men för gammal för hunger. Det var att åka vinglig longboard med två par fötter på samtidigt och att ligga på en gräsmatta under vackra trädtoppar och njuta av sommarnätter.

Som man nog förstått, lyssnar jag en hel del på Michael Jackson just nu. Videon till Smooth criminal är helt fantastisk och hans röst är i allmänhet massage för öronen. Så när jag nyss skulle iväg en runda, undrade jag hur jag skulle klara mig utan hans musik. Det är så fint när man är sådär nyförälskad i en viss musik att man blir beroende. Så satte jag igång radion i bilen och vad spelades? Hans Billie Jean. Då blev jag glad.

Jag sätter i regel aldrig mig in i en artists privatliv. Det känns oväsentligt för mig, då det är musiken eller skådespeleriet jag uppskattar. Jag är väldigt ointresserad av media i ren allmänhet och har pinsamt dålig koll. Men idag kände jag mig manad att sätta mig in i Michael Jacksons liv.

Ännu en gång blir man påmind om hur många idioter som existerar. Jag vet inte hur många gånger jag hört folk som pratat om vilken hycklare han var som gjorde låten Black or white, med tanke på att han gick från vit till svart. Men det var inte direkt ett val han gjorde. Han fick en hudsjukdom som innebär bortfall av pigmentering i huden. Och att han var emot rasism och antisemitism stod ganska klart när han skrev They don't care about us. Han var stolt över att vara afroamerikan.

När mamma stod i kassakön på Maxi häromdagen, hade ett äldre par bakom henne diskuterat löpsedeln om att han eventuellt skulle begravas utan hjärna eftersom den skulle obduceras. Herren i paret hade kläckt ur sig "Han var ju redan hjärnlös". Jag kan inte rå för det - jag blir förbannad av sådana kommentarer. Vad ger honom rätten att göra den bedömningen? Är det någonting som får mina ögon att svartna så är det när personer dömer andra människor utan att ha särskilt mycket kunskap om personen ifråga. Framför allt tycker jag att man ska akta sig för att döma en person om man inte gått i dennes skor. Jag önskar att det fanns mer förståelse och medkänsla i världen.

Hade folk bara varit insatta i vad dysmorfofobi innebär, hade de också förstått hans plastikoperationer och viktnedgång. Men människor är duktiga på att döma det de inte förstår. Till exempel är det inte särskilt ofta folk visar medkänsla för de människor som drabbats av anorexi eller bulimi - istället betraktar folk dem som hjärndöda freaks. Jag ser det som ett tecken på att de helt saknar förmågan att sätta sig in i vad det handlar om. Trångsynthet blandat med en avsaknad av empati.

Jag önskar att Michael kunde förstå sin egen storhet och framför allt att han kunde se hur vacker han var. För det kunde han inte. Han var ett musikaliskt geni som medförde stora förändringar i musikvärlden.

Just ja.

Jag har sett på tok för lite musikvideor i mitt liv. För att inte tala om att jag lyssnat in mig på tok för lite när det gäller de stora artisterna.

Igår hann jag se slutet av en dokumentär om Michael Jackson. Den avslutades med videon till Thriller. Att snubben kan dansa, har ju inte gått någon förbi. Hans moves är sannerligen en fröjd för ögat. Jag kan bara fantisera om den fantastiska frihet han måste känna när han dansar loss sådär.

I alla fall så gjorde jag en ny upptäckt - han har verkligen varit riktigt, ordentligt vacker. I den videon är han fullständigt bedårande. Innan han förvandlas till en döing, det vill säga.

Värmeböljan tömmer mig på energi, suger musten ur mig. Fredagen var att bli försenad på grund av ösregn och lyssna på åskknallar. Att förfesta i en högljudd lägenhet där folk fascinerades av Norrlands Guld-älgen. "Blir den röd om man värmer den i mikron?" Och min felhörning på midsommar kommer jag få äta upp länge. Fast det är bara roligt.

Lite ölhäng på O'Learys innan det var dags att bli ett med folkmassorna på Stora Torg och dess ölservering. Efter en karusell och en bussresa tog jag av mig skorna och sprang. Jag tycker nämligen inte om när saker tar tid. Hem till tryggheten. Känna vind i håret en ljummen sommarnatt. Det var fint. Lämnade blodspår i hallen och vaknade med en bultande tå.

Lördag och fint besked. Det finns ingen som kramar mig så hårt och hjärtligt som Malin. Och det finns ingenting som jag inte skulle kunna berätta för henne. På Ko-san åt vi våra personliga favoriter men min mage stretade emot. Men ändå. Egentligen tror jag att det enda rätta är att äta sushi minst en gång i veckan. Jag älskar. Sedan öl på balkongen medan vackra moln susade förbi. Sockervaddsmoln. Prata om auktoritetsproblem och silent treatment. Om att inte släppa taget men ändå kunna få en distans. Om hur känslor som inte vårdas ändå stannar kvar. En eld som inte får ved men som ändå inte slocknar. Hur tid ibland faktiskt inte påverkar. Kanske är det bara minnena som bleknar?


Öltält och hiphop. Sittdansa, skratta och se elever från praktiken. Se Malin skratta hutlöst när jag framförde ett substitut för smeknamnet "Rot(h)vältan" som hon gav mig. Rothfyllning, såklart. Se ett välbekant ansikte när folkmassorna delade sig. Söta Anton. En dag ska jag också hoppa fallskärm. Danssug men Bankens vakter höll hårt på sin 20-årsgräns. Träffa härlige Johan som hastigast. Gå till ett ställe jag inte varit på sedan jag tog studenten - T-baren. Jag tycker om deras stora balkong men tappar alltid bort mitt lokalsinne där inne. Har mest dåliga associationer om svartsjukedraman. Men vi dansade och satt i mjuka soffor. Följde Malin hem och tänkte stanna där i väntan på nattbussen tills Anton ringde tillbaka mig till Stora Torg.

Igår slog jag nog personligt rekord i magsmärta. Skovet har nått sin topp när man inte ens kan dricka vatten utan att uppleva fruktansvärd smärta. Spank you very much. Men det som är bra kompenserar alltid för det dåliga. För jag hittade tillbaka lite till 2008.

Nu är jag en smula exalterad. Jag och Malin ska inte bara umgås och skapa ett intelligent utbyte - vi ska äta på Kosan också. Det innebär att jag kommer att äta sushi, och det är ren lycka för mig. Sedan ska vi sitta på hennes soliga balkong och svalka struparna med öl innan vi intar berusningsdjungeln. Den här kvällen kommer bli helt fantastisk.

Du är hoppet i ett iq-fritt land.

Nu blev jag så himla glad. För ikväll ska jag få leka med Malin. Underbara Malin.

Kanske att jag börjar bli trött på all idioti och att bli orättvist behandlad.
Jag tror fortfarande på livet som eremit.

Jag har precis fått världens bästa start på dagen. I natt ringde nämligen Sara Sockervadd och lämnade ett röstmeddelande. Hon är på Arvikafestivalen, där bland annat Nine Inch Nails spelar. Så vad fick jag höra? The hand that feeds! Gåshud och fuktiga ögon. Wunderbar!

Komplex. En demon som bor i ditt öra och viskar elaka saker, och du köper vartenda ett av dem.
Komplex som får så stor inverkan på en att de blir ett stort hinder för en själv i olika situationer.

Det finns en anledning till att jag aldrig deltog i idrotten när den var schemalagd i badhuset. De två första veckorna på praktiken klarade jag inte ens av att deltaga i simundervisningen. För flera år sedan åkte jag till havet kvällstid för att bada. Jag klarade inte av att vistas bland så mycket människor på en strand iklädd bara bikini. För nästan tio år sedan hade jag t-shirt på mig när jag badade.

Jag vet allting om att vilja förändra varenda centimeter av sitt yttre. Det spelar ingen roll hur många komplimanger som utdelas. Jag tar inte dem till mig ändå, för det är min åsikt som räknas. Och i sinnet är jag en perfektionist som inte nöjer mig utan jagar ett ouppnåeligt ideal.

Det är inte bara jag. I C-uppsatsen undersökte vi bland annat om ungdomarna anser att det råder en medial fokusering kring sexualitet och hur de i så fall påverkas av den. Tjejerna påverkas mycket negativt. Behovet av att vara smal är otroligt stort. Vissa svälter sig själva. Andra vågar inte visa sig nakna inför någon annan. Framför allt känner de press. Och det gör mig både rädd och förbannad. Att samhället sätter sådan press på dagens ungdomar. Överallt skyltas kvinnoidealet - size zero. När jag ser Gina Tricot göra reklam för bikini, tappar jag hakan. Kvinnan illustreras inte rakt framifrån, utan från sidan. Du får knappt se en skymt av själva bikinin - det du får se är hur smal hon är. Det är väldigt käckt att falla för ett plagg som sitter perfekt på en trådsmal modell, för att sedan känna enorm besvikelse i provrummet när det inte sitter lika bra på en själv. Blir man hela tiden matad med ett visst ideal, kommer man ha det i åtanke och jämföra sig själv med det. Resultatet blir skev självbild och dålig självkänsla.

Jag vet inte hur många somrar jag haft för mycket kläder på mig och svettats men ändå vägrat klä mig i något mindre täckande. Det är inte många veckor sedan jag inte kunde passera spegeln utan att tänka något kränkande om mitt yttre. Det hände ibland att jag förolämpade mig själv verbalt. Inte alls sunt tankemönster. Numera spenderar jag mina dagar i trädgården iklädd bikini. Det är ingenting som jag har behärskat innan. Men nu är jag trött på att förakta mig själv. Såhär ser jag ut, helt enkelt. Lev med det.

 En dålig självkänsla kan vara otroligt stark om vi låter den. Tro inte på det som viskas i örat.

Nu är det bra längesen jag pratade om min IBS, annat än i en mening eller två. Jag blev trött på att fokusera på hur mycket den rubbar hela min existens. Jag mår fortfarande dåligt dagligen precis som förut, men det är inte det jag vill minnas när dagen går mot sitt slut. Dina tankar har nämligen stort inflytande på ditt välbefinnande.

Just smärtan är för mig det största problemet, men det finns så många fler. Till exempel följande:

Folk brukar inte vara sena med att påpeka att det faktiskt finns en positiv aspekt av att ha IBS - jag riskerar inte att bli tjock. Kan man inte äta, kan man ju inte gå upp i vikt. Om jag fick välja mellan högre BMI eller IBS, hade jag naturligtvis valt högre BMI. Det kan man faktiskt göra något åt. Detta uttalande visar verkligen att många inte har en aning om hur IBS påverkar en. Periodvis är man nämligen konstant svullen och de flesta kvällar går man och lägger sig med en riktig gravidmage. Man känner sig tjock, man ser tjock ut, även om man inte är det. Så visst. Man går kanske inte upp överdrivet i vikt, men illusionen av att man gör det, finns närvarande otroligt ofta.

Sen är det faktiskt så att man går upp i vikt. Jag har ännu inte lyckats hitta någon balans eftersom det finns så oändligt många faktorer som påverkar. Väldigt korta perioder kan jag äta relativt normalt och regelbundet (om jag håller mig till en kost jag vet att magen brukar klara av någorlunda bra). Men oftast inte. Oftast helt oregelbundet och då och då slinker något otroligt olämpligt ner. Min kropp är nästan hela tiden inställd på svält. Så fort jag äter, suger den därmed åt sig precis allt. Jag pendlar upp och ner som en jojo. Och det kommer jag att fortsätta göra tills jag hittar den där balansen.

Ett misstag jag ofta gör sker i samband med fester. Då man vill vara fin och framför allt känna sig välmående - dvs inte bära på en svullen, öm mage som kanske dessutom skulle få för sig att krampa. Det innebär att man äter mindre än vanligt och detta flera timmar innan det är dags för förfest. Allt för att man ska kunna vara på topp. Resultat: blodsockernivån sjunker radikalt och du har inte något större försvar mot alkoholens effekter (det är därför jag tycker att dropp hade varit en god idé).

Det är sannerligen inte lätt, det här. Det ska gudarna veta.

Problem: kelen katt precis när jag målat naglarna

Lösning: klappa med foten

Skitbra!

Jag drömde att jag var på lägenhetsvisningar. Nu ska vi minsann inte gå händelserna i förväg.
Kan inte låta bli att längta efter självheten.

Ikväll har jag och Sesam klättrat upp på garagetaket för att bara njuta av sommarvärmen och stillheten som infinner sig när mörkt lagt sig. Det IBS-skov jag befinner mig i, ställde dock till det. Det är nämligen svårt att andas lugnt och avslappnat när en svullen tjocktarm trängs med lungorna. Men ändå - det är så underbart fridfullt. Min fristad.

Idag har jag lekat på ett täcke på gräsmattan iklädd bikini i 30-gradig hetta och läst ut en jättebra bok. Jag blir så lycklig. Det har verkligen inte varit såhär fint om sommaren sedan 2006.


Igår låg jag och mamma på samma täcke och pratade om min framtida flytt som inte längre känns så avlägsen. Jag har verkligen börjat längta, för nu känns det inom räckhåll. I den mån det fungerar, ska Sesam följa med mig. För det handlar inte bara om min egoism. Han är nämligen (minst) lika fäst vid mig som jag är vid honom. Men trivs han inte, får han naturligtvis stanna i Tollarp, även om mitt hjärta kommer förvandlas till ett blödande sår som aldrig koagulerar. Hans behov före mina.

Livet leker. Imorgon kväll ska jag och Malin picknicka i Tivoliparken och torsdagen därpå kommer Sara till sina hemtrakter. På lördagen får jag se Bob hund på Tivolirock. För att inte tala om att Kristianstadsdagarna drar igång nu på fredag. Det innebär tillgång till karuseller, langos och öltält. Fantastiskt!