Det är inte längesen jag var på jakt efter ett av havets under - kräftor. Det är ungefär som sushi - jag skulle kunna äta det varenda dag. Utan problem. You can call me fish face... (på Subway väljer jag ju faktiskt alltid tonfisk som pålägg på min baguette). Anyway - tillbaks till kräftorna. Föredrar det framför räkor, helt klart. Men sist jag åt skaldjur fick jag nöja mig med enbart räkor eftersom åtminstone Ica i Tollarp inte hade några som helst spår efter några kräftor än.

Idag uppenbarade sig sådana på Domus. Men hade jag råd att slänga upp 129:- för lite Jumbokräftor? Nej. Naj, naj och naj. Det var bara till att stå och drägla lite vid kyldisken och sedan dra benen efter sig när man gick.

Skulle denna helgen bli utan utgifter vet jag dock någon som kommer att kalasa på kräftor nästa vecka.
Och min fransklärare som inte trodde på mig när jag beskrev mig själv som bland annat gourmande...
Mat är kärlek. Konsekvenserna - not so much. Men de kommer ju inte förrän efteråt. Och kräftor kan man inte få ont av!