Svart är ingen färg, det är så man känner sig


I lördags var det dags för Kristianstadsdagarnas höjdpunkt - Tivolirock. Det var med trötta ögon och svullen mage jag gick hemifrån vid ett, men redan vid busshållplatsen fick jag en ordentlig skrattattack och efter det kändes allting på topp igen.


14.30 satt vi på en varm och solig gräsmatta för att se Erik Hassle. Jag gillade hans röst.

Markus Fagervall satt precis bredvid oss och visade stjärtspringan. Sara tycker om honom men det var jag som fick en kram av honom i Banken-vimlet för några år sedan, eftersom hon var för feg :)

Markus Krunegård var underbar. Han berättade att han varit i Tollarp en gång på grund av kulstensfabriken, suveränt :) Det var underbart att sjunga med i Ibland gör man rätt, ibland gör man fel och naturligtvis Jag är en vampyr. Och just nu är jag väldigt kär i en av hans nya låtar som jag dessvärre inte hittar någonstans än. Tills den släpps får jag nöja mig med att höra den i huvudet. När han lirade den låten hittade Poffe oss i folkmassan.

Grabben var så blek om armarna att han bländade kameran ;)

Jag var lite brunare :) Fast i vanliga fall är jag lika blek som honom.

Vi satt på en kulle och ölade innan nästa konsert.

Lagom till Maia Hirasawa anslöt syskonen Andersson till oss.

Den här bilden är bara så rolig! Poffe skulle behövt ett par solbrillor, han också ;)

Maia Hirasawa. Efter det gick vi och åt på Subway, där vi fick de sista baguetterna. Sjukt bra och sjukt gott!

A Camp. I can buy you och Stronger than Jesus var fina att höra live.

Mange, lika knäpp som alltid!

"Bring it on, wars and diseases!"

Denna gången kunde han titta :)

Min kamera är kass och en kille som var både idiot och jävligt ful skulle vara rolig när jag tog kort, men i alla fall - Markus Krunegård kom in på scenen och sjöng med Nina.

Poffe har roligt stora fötter

Så var ögonblicket vi alla väntat på inne - Bob hund! Ganska omgående spelades Världens bästa dåliga låt och jag var inte sen med att sjunga med! Det fanns en hel del idioti precis bredvid oss i början. Jag har aldrig sett en kille tigga så mycket stryk av en annan kille i hela mitt liv. Han eskorterades så småningom ut av vakterna men jag hade nog ändå föredragit att se honom få en blåtira istället. För beter man sig så illa behöver man nog en smäll på käften så att hjärncellerna trillar rätt. Annars spelades bland annat Fantastiskt, Nu är det väl revolution på gång och Ett fall och en lösning. UNDERBART BRA!

Här har vi the man of my dreams - Thomas Öberg! Han är så härligt kaxig och dansar sött. Han är heeeeelt fantastisk, för att citera Fantastisk. Jag ser redan fram emot att se dem igen på Malmöfestivalen.

Det blev dags för The Sounds, som var lika bra live som vanligt! Bra tryck :)

Jag och Poffe fjantdansade några gånger, vilket var jätteroligt.

Marias pojkvän var en smula berusad ;) Kvällen avslutades i ett öltält med ljummen öl men det var bättre än ingen öl alls. Suverän dag, det här! Och efter en veckas Kristianstadsdagarna är man numera fattig som en kyrkråtta ;)


Kommentarer

Tänk att det bara krävs ord:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Var finner jag dina ord?

Att andas genom ord:

Trackback
RSS 2.0