Det är kisande ögon och trevande tassar som söker sig till mitt knä. Mitt huvud hinner inte ens landa i pälsen innan spinnandet fyller rummet som en surrande symaskin. Min älskling har saknat mig.

Jag har fimpat aska i påskägg, fått gåshud av vinden, blivit kittlad under fötterna av en kattunge och skrattat i sömnen. Hört ett rum vändas upp och ner av två lekande katter mitt i natten, som så många gånger förr i en annan tid. Sett hur vackert gatljusen håller uppe natthimlen. Jag hade glömt bort vita morrhår och den sortens jam men jag kommer aldrig sluta sakna henne.

Det verkar finnas någon som ser vissa saker på samma sätt som mig. Som förstår saker som för andra är obegripliga. Folk har en tendens att inte ens ha respekt för det de inte förstår. Väljer att håna istället, eftersom de har ett behov av att förminska det. Jag myntade begreppet och det kommer alltid vara precis lika klockrent - förståelse är den snabbaste vägen till hjärtat.