Ibland får jag så vackra ord dedikerade till mig att mitt hjärta inte riktigt vet vart det ska bli av. Det gör piruetter, blåser fanfarer, hoppar hoppsasteg, dansar, hjular och sjunger - på en och samma gång.

"Jag tycker synd om de människor som inte har en Caroline i deras liv. Hon kommer alltid vara som en storasyster för mig och hennes kunskaper är så omfattande att man undrar hur det är möjligt. Hon är så skrämmande intelligent och jag inte kan hjälpa att undra hur jag hade blivit om hon inte varit där under mina yngre år. Det är svårt att förklara hur mycket jag verkligen har lärt mig av den kvinnan men tro mig – mina framsteg, kunskapsmässigt och psykiskt, har otroligt mycket med henne att göra.

Det gör mig garanterat säker på att jag alltid kommer ha henne i mitt liv, för en sådan genuin relation är inget som försvinner. Det är också synd om de människor som över huvud taget struntar i att berätta sånt för dem de tycker om. Nästintill idiotiskt.

Kärlek är fint, glöm inte det"

Malin är en av få som tog den snabbaste vägen till hjärtat. Som ens tog sig dit.
Det finns ingen som ger mig ett sådant intellektuellt och intelligent utbyte, som hon gör. Och hon förstår alltid precis vad jag pratar om. Vi är nog stöpta i samma form, hon och jag.

Jag tycker så mycket om att få en innerlig kram varenda gång jag passerar hennes dörrkarm. Som jag gjorde idag, senast.