När jag satt på en parkbänk och njöt av solen idag, landade en humla på min hand. Jag lät den sitta kvar. Till en början andades jag häftigare, men sedan blev jag lugn. Jag ville nästan klappa den. Den har trots någon form av päls på ryggen. Den satt kvar i fem-sju minuter innan den gjorde valet att flyga vidare.

Min reaktion till getingar än densamma. Jag blir paralyserad.

Det händer att jag blir sån i andra situationer också. Det finns tillfällen då jag känner rädsla eller obehag men inte gör ett dugg åt det. Det får jag sluta med. För en gång reagerade min kropp så starkt på det psyket skickade vidare - jag spydde.