Idag har jag skrattat nästan hela vägen hem från jobbet. Det började med lite eftermiddagsmys med popcorn till I manegen med Glenn Killing och slutade med gapskrattande åt yatzi, pikétröjor och utspillt kaffe. Ibland är det underbart att vara trött :)

I tisdags såg jag strandlandningar och myste på en restaurang, i onsdags lekte jag länge med vågorna i havet. Igår såg jag Eclipse och ångrade att jag nyss läst om boken för den är mycket vackrare i mitt huvud. Annars pendlar jag mest mellan jobbet och fallskärmsklubben och känner att det finns så mycket jag missar just nu. Tiden räcker inte till. Men jag älskar att jag äntligen har något meningsfullt att fylla dagarna med.

I.

Jag älskar mitt jobb! Så det förgyllde bara min tillvaro när jag blev erbjuden att jobba fyra istället för två dagar förra veckan på grund av sjukdom. Det är dock jobbigt när man slits mellan vad man skulle vilja göra och vad man kan göra - alltså när man känner sig maktlös och vill hjälpa mer än man kan.


II.

Idag var jag hos läkaren och för första gången kräver jag att få en diagnos med faktiskt underlag - det vill säga att den grundar sig på någon form av undersökning som inte bara inberäknar ett simpelt blodprov. Någon gång i framtiden ska det tas ett vävnadsprov och för att få resultat måste jag utsätta mig själv för glutenintag under en viss period. Jag hade föredragit tre gastroskopier på raken... men det är otroligt viktigt att jag får veta, så jag får stå ut.

III.

På torsdag ska jag äntligen se Eclipse.

Idag var min första dag på jobbet och jag trivdes varenda sekund. Intill finns en sjö att promenera längs, personalen är glad, trevlig och skämtsam och miljön idyllisk. Jag har tränat på gym för första gången och sitter gärna på en solvarm veranda och dricker kaffe med klienterna eller spelar yatzy med dem i köket. Imorgon drar vi till havet och jag tycker det är fantastiskt komiskt att jag varit ledig hela sommaren men inte kommer till stranden förrän på betald arbetstid ;) Jag har en jättebra magkänsla och tror att det kommer bli några helt underbara och lärorika veckor. Att tjäna pengar känns nästan mer som en bonus.

Fredag och jag springer ut och in, ut och in, för att överleva hettan som verkar försöka kompensera för vinterns kyla. Det går inte att vara utomhus utan att dricka någonting konstant och ibland går det inte att koncentrera sig på att läsa. Han och jag äter jordgubbar doppade i nöttopping innan vi väljer att svalka oss i källaren. Jag älskar att jag inte fryser en enda gång under kvällen och den spenderas på fallskärmsklubben. Jag har saknat de ljumma sommarkvällarna.


Lördag och jag vaknar i en alldeles för varm husvagn. Jag åker hem och tar en sval dusch endast för att bli överhettad i solen igen. Framåt kvällen kommer Sara Sockervadd hit och vi dricker öl i uterummet innan vi styr kosan mot Kristianstadsdagarna. Vi både börjar och avslutar kvällen med att åka karusell och det är så fint att man fortfarande kan bli lika exalterad som ett litet barn. Däremellan sitter vi på Stora Torg och lyssnar på Babian med Morgan & co. Vi överraskas av Saras syster och pojkvän men i övrigt är det lite folk och få man känner. Vi går vidare till Bishop Arms och när jag frågar efter glutenfri öl säger bartendern att han beslutat sig i detta nu för att köpa in det - om en tredje person efterfrågade det skulle han nämligen göra det och jag blev nummer tre. Tills dess ger han mig den öl som innehåller minst gluten - underbart. Vi äter på Kebabmaster och får sedan stå hela bussresan hem.


Söndag och jag kör ut till klubben där jag sedan bosätter mig i en pool större delen av dagen. 88:an som jag äter smälter rekordsnabbt i värmen och vi sitter och skrattar åt en historia som berättades under fredagen. På kvällen äter vi kinamat och när åskan dragit igång går vi exalterat ut för att betrakta det vackra ovädret. Det känns som att man ska titta på en efterlängtad film och att himlen är bioduken. Antons ögon tindrar och han kan inte låta bli att le - jag vet inte om han någonsin är vackrare än så. Jag vet i alla fall inte var jag ska fästa blicken - på blixtarna som lyser upp himlen eller hans uttrycksfulla ansikte.

Igår var det återigen grillning hos svägerskan - det har nästan blivit en torsdagstradition :) Jag smakade grillad zucchini och aubergine för första gången men inget slår ändå grillad majs blandat med kall bearnaisesås på burk, åh :) För att inte tala om grillad ananas. Det var lika trevligt som vanligt och vi får aldrig slut på saker att prata om.

Annars slukar jag böcker om dagarna i sommarvärmen och äter varenda måltid i det underbara uterummet. Imorgon ska jag och Sara Sockervadd sitta och dricka öl i det innan vi åker in till Kristianstadsdagarna för att titta på rockiga Babian. Fast jag vet inte vilket jag ser fram emot mest, förutom att träffa henne, såklart - att gå på konsert eller åka karuseller ;)

Men nu väntar ett alldeles för solvarmt täcke på gräsmattan och boken Livet måste ha en mening.

Gårdagen var ganska fantastisk. Först ett jättebra seminarium med världens bästa föreläsare, sedan picknick i Tivoliparken med Morgan och till sist balkonghäng & catching up med Malin. Fruktig sallad, öl och samtal som motiverar hjärnan i bästa harmoni, och sedan skratt och historieberättande på en solig balkong i sällskap av öl och vin. Hell yeah!

Inser precis att jag jobbar så att jag är klar lagom till Malmöfestivalen och Tönderfestivalen - det blir knappt bättre än såhär! :) Jag har varit skeptisk till att det skulle bli ett bra år av detta för min del, men nog ser det så ut nu :)

Idag har jag äntligen fått arbete inom det jag är utbildad till! "Blott" ett semestervikariat men det är fyra veckor som jag verkligen ser fram emot. Det var den mest tilltalande anställningsintervju jag har varit på hittills så jag är mer än nöjd. Åh, vad underbart! :) Jag kommer dessutom ha fasta arbetstider så om kvällar och helger kommer jag fortfarande ha tid till min kärlek och vänner. Nästa vecka börjar jag gå bredvid i två dagar, och sedan väntar fyra spännande och lärorika veckor, yay!

Sitter och blir mycket brunare om vänsterarmen än om högerhanden när jag läser ut Eclipse. Att läsa om den vackra kärleken öppnar upp mitt hjärta och när jag på håll ler åt hur min egen kärlek gör några dansmoves mellan hoppen känns det som att hjärtat ska bubbla över. För att lugna hur hela jag uppfylls av kärleken jag känner för honom, skickar jag iväg ett sms där jag förklarar hur jag älskar honom av hela min existens. Känslan måste liksom uttryckas för att jag inte ska spricka. Jag har aldrig riktigt vågat älska förut och nu finns inga tvivel - det är honom jag vill vara med. Vi lever i nuet men längtar efter framtiden då vi kan kalla en bostad för vår. Jag har aldrig känt mig så hel som nu.

Fredag:

Vi äter räkor i uterummet och när vi sedan närmar oss klubben får vi syn på en fallskärmshoppare i luften och gasen ökas på. Man hamnar i en slags oas, en flykt från verkligheten där man kan koppla av på ett helt annat sätt. Vi dricker öl och skrattar till YouTube-klipp innan det är dags att följa solens exempel och gå och lägga sig.


Lördag:

Jag sitter på trappan utanför husvagnen när tystnaden plötsligt bryts av ett glatt WOOHOO!!! och jag vänder blicken mot skyn och lokaliserar ljudet från en exalterad hoppare. Euforin smittar och jag sitter och ler mitt största leende. Sedan läser jag ytterligare 200 sidor ur Eclipse i solen och njuter av att gunga på en trädgunga. På kvällen är det dags för strandlandning i Åhus igen och jag får se bland annat Anton landa och hans leende efteråt värmer hjärtat. Sedan äter vi på en restaurang där vi får vänta alldeles för länge på maten, jag kör vidare på mitt räktema och avnjuter en räksallad och ett glas vitt.

Idag har jag trotsat den läkarskräck jag har kvar och bokat tid för att utreda det här med gluten.
Nyss fick jag veta att jag ska på anställningsintervju på ett behandlingshem på måndag.





Det går bra nu.

Jag är nyss hemkommen från ett otroligt inspirerande seminarium. Sätter mig som vanligt i det fantastiska uterummet och avnjuter en liten måltid :) Dessutom har solen äntligen valt att titta fram!

Jag försöker att utmana mig själv i vardagen om jag ser en möjlighet. Som att få syn på någon man egentligen inte vill träffa men trotsa denna första reaktion och istället gå fram, hälsa på och vara trevlig mot någon som gjort en kopiöst illa en gång i tiden. För i ärlighetens namn finns det inte mycket som är så befriande som att vara förmögen att förlåta någon. Annars stannar det kvar i en.

Sen är det ju också så att det är min allra största drivkraft - personlig utveckling.


På samma sätt tänker jag att så fort jag drabbas av någon form av negativ känsla, så har jag ett val gällande hur jag vill hantera den. Antingen kan jag låta den vara kvar så att den slår rot och blir till något destruktivt, eller så tänker jag på vad jag vill och strävar efter att handla utefter det. Genast släpper man fri den där gnagande känslan och känner hur man växer och gör något konstruktivt istället. Men det är sannerligen inte en dans på rosor så det är inte alltid jag lyckas.

Tisdag:

Jag spenderar större delen av dagen utomhus och den tropiska värmen gör mig alldeles matt. När jag kvicknar till hämtar jag Eclipse för att läsa om den igen inför biofilmen. Alla fyra böckerna flyter samman för mig för det var så jag läste dem - i sträck - hann inte sluta på ena förrän jag börjat på nästa. Jag ler lite åt när hon beskriver hur rastlös hon är om eftermiddagarna i sin väntan på honom - för det är exakt så som jag känner dagligen.