Sitter och blir mycket brunare om vänsterarmen än om högerhanden när jag läser ut Eclipse. Att läsa om den vackra kärleken öppnar upp mitt hjärta och när jag på håll ler åt hur min egen kärlek gör några dansmoves mellan hoppen känns det som att hjärtat ska bubbla över. För att lugna hur hela jag uppfylls av kärleken jag känner för honom, skickar jag iväg ett sms där jag förklarar hur jag älskar honom av hela min existens. Känslan måste liksom uttryckas för att jag inte ska spricka. Jag har aldrig riktigt vågat älska förut och nu finns inga tvivel - det är honom jag vill vara med. Vi lever i nuet men längtar efter framtiden då vi kan kalla en bostad för vår. Jag har aldrig känt mig så hel som nu.