This foolishness can leave a heart black and blue
det är för lite egentid för att jag ska hinna med att bearbeta alla känslor
jag begraver dem för en stund men ibland tittar de fram ändå
och ibland är de lika närvarande som ett brännande skoskav
så jag drömmer mig bort
beundrar den vackra sommarhimlen och all belysning
fastnar med blicken på solnedgången och vill inte att den ska ta slut
att mörkret ska begrava den
man kan gå och le en hel dag
för att sedan dränka en handduk med tårar
jag liksom pendlar mellan meningsfullhet och meningslöshet
sitter i ett regn och äter men störs av saltet
och:
vi är ögontjänare
vi bromsar in och ler mot kameran
för att sedan tillåta trycket i foten igen
jag önskar så att mina innersta övertygelser kunde vara lite tystare
för enligt psykologin talar de ofta högre än förstånd och logik
och precis så,
precis så är det
det är svårt att skaka av sig något som verkligen fått fäste och slagit rot
Kommentarer
Postat av: Mörgan
Du skriver så vackert. Hör av dig om du behöver prata vännen.
Postat av: Tony
Känner du dig lyckligare när du låtsas vara lycklig, eller är det verkligen bara en fasad? I det senare fallet så tror jag inte många går på det. Men oftast blir man lyckligare av att låtsas vara lycklig - helt enkelt för att man inte KAN låtsas en känsla. Antingen känner man den eller så inte.
Ibland kan man ju övertala sig själv till att må bra, men så fort man kommer hem så blir man ledsen igen. Jag skulle inte påstå att man då egentligen är ledsen hela dagen. Bara att man har mycket kvar att jobba med, och att man är bättre på det på dagtid.
Man kanske ska låtsas vara lycklig MER? Och verkligen tro på det?
Trackback
