Choices
Det finns perioder då jag inte riktigt vågat känna efter. Men fortfarande är resultatet detsamma när jag känner efter. Att den överhängande känslan ändå är trivsel, lycka. Det är i grunden främmande och skrämmande men jag njuter varenda sekund. Och lyckas alltid hitta tillbaka till den känslan, just när jag känner efter.
I've got nothing to do today but smile
Jag får kramar och en teckning av ett barn i tjänsten och återigen blir det så självklart för mig att det här är precis vad jag ska göra. En familjehemsförälder säger, som om det är det mest självklara i världen, "du är väl högkänslig" och i samma ögonblick förstår jag att vi har det gemensamt.
Isiga vindar biter mig i ansiktet, invaderar mina fingrar och jag köper körsbärskvistar för att ändå ha vår inomhus.
Jag äter tårta och smörgåstårta på jobbet och göra inga specialkostbeställningar utan äter dem i dess fulla prakt. Mjölk, gluten, socker. Och just nu känns det så avlägset, nästan overkligt, att jag under halva mitt liv blivit så sjuk av mat som nu bara ger effekten glädje. En kollega säger att jag ser förälskad ut när min blick är fäst på smörgårstårtan, och jag svarar att mat har den effekten på mig.
I mitt Nexflixflöde dyker Garden State upp och jag kommer aldrig sluta älska den.
Jag ser solen i mig
Någonstans förra hösten uttryckte jag att jag skulle äta mig frisk. Nu äter jag allting, utan några större konsekvenser. I veckan åt jag friterad banan för första gången på minst åtta år, och till detta både glass och sirap. I fredags åt jag en hel pizza som inte ens var glutenfri. Livet, du är allt förjävla bra ändå!
Det kommer bli en lång, kall vinter
Plötsligt är man tillbaka
All förändring, även den som är positiv, är omtumlande. Det är så livet är.
Så inser jag att jag under det senaste halvåret har hittat tillbaka till någonting i mig själv, någonting som legat vilande under en lång period. Återigen är jag personen som hittar humor i allting och jag hör mitt eget gapskratt nästan dagligen. Jag hade nog glömt hur det kändes.
Jag lever återigen i nyanserna och där vill jag alltid vara. Det finns inte längre några begränsningar och jag tänker på när jag sa att jag skulle äta mig frisk. Jag visste inte då hur rätt jag skulle få.
Fortfarande finns en förkärlek till melankolin mellan andetagen men när jag går hem om kvällarna ser jag stjärnorna klart och jag känner en inombordlig lycka.
Jag är på rätt plats och jag har bara börjat.
December
December var en omtumlande månad på flera sätt och nu längtar jag efter lugnet, att återfå balansen. Men trots allt är känslan av lycka fortfarande så stark när jag går hem och skymtar höghuset, där jag numera bor i min drömlägenhet, att jag vill nypa mig själv i armen.
When you feel like an ocean being warmed by the sun
well this is just a simple song
to say what you've done
I told you about all those fears
and away they did run
you sure must be strong
when you feel like an ocean being warmed by the sun
when I was just nine years old
I swear that I dreamt
your face on a football field
and a kiss that I kept
under my vest
apart from everything
but the heart in my chest
...
remember walking a mile to your house
aglow in the dark
I made a fumbling play for your heart
and the act struck a spark
you wore a charm on the chain that I stole
especial for you
love's such a delicate thing that we do
with nothing to prove
which I never knew
Fredagens after work med nya kollegorna
Pinchos är bland det bästa jag har upplevt på länge.
Dancing towards the light
Medan löven fortfarande skiftar färg får jag höra att min högkänslighet inte måste innebära att konstant skydda mig från överstimulans och andras energier. Att det finns sätt att bejaka det, låta det strömma fritt in i mig utan att det rubbar min balans. När de flesta löven fallit till marken märker jag hur saker och ting berör mig, når mig på ett sätt som jag inte längre än van vid. En av mina själsfränder förklarar det med en självklarhet. Att det är som mitt hjärtchakra är öppet.
Jag har hittat tillbaka till en vardag med skratt och leenden. Jag kör genom listerlandet sjungandes på Dancing in the dark och känner av de magiska effekterna som koffein har på det centrala nervsystemet. Något som min kropp inte har fått uppleva på över två år. Äntligen förstår jag att det är i nuet som lyckan finns.
Glöggpremiär
Stockholm
Ibland är det bättre än vanligt att åka på utbildning, även om ens födelsedagskväll får firas på X2000 med ljummet bubbel.
På rätt plats
"Du är perfekt som socialsekreterare, du är på helt rätt plats"
Och när jag går backe upp och backe ner, kantad med gatsten, bland solupplysta trädtoppar mot klarblå himmel är det precis vad jag känner. Att jag är på rätt plats. Varenda morgon och varenda kväll fastnar min blick i höghusen som jag känt en längtan till i flera år. Och snart, snart är det där jag bor.
Go forward, move ahead
Jag har länge tänkt att min själ skulle må bra av att bo nära havet men betraktat det som en ouppnåelig dröm som jag inte tagit ett enda steg emot. Så plötsligt snubblar jag över min drömlägenhet och hela mitt väsen skriker efter den. En vecka senare har jag ansökt om lånelöfte, mentalt möblerat den, varit på lägenhetsvisning, lagt bud och slutligen skrivit kontrakt. Eftertänksamhet får inget utrymme när allting känns rätt, det finns ingen tvekan som bromsar.
Första advent kommer jag spendera i en annan stad, i ett annat län. I ett av höghusen som jag fastnade för redan för flera år sedan. Och till sommaren kommer jag ha cykelavstånd till stranden.
Höstkärlek
Jag gör som varenda år. När ingen ser sparkar jag mig fram genom lövhögarna och känner hur mungiporna okontrollerat dras uppåt. En lekfullhet som aldrig växer bort. Och mina ögon fastnar när solens strålar förstärker höstens färger och gör världen vacker.
Och så en känsla som jag hade glömt bort. Känslan av att tycka om att gå till jobbet och att inte ha bråttom därifrån.
Min månad
Att sitta utomhus på en solig veranda och avnjuta eftermiddagsfikan i oktober. Det är nästan så en förlåter sommaren eftersom den kompenserar så fint.
Det fladdrar till som i en dröm/vi känner varandra genom tusen fenomen
"det jag minns när jag är här
det som verkligen satte spår
är skymningen och ljuset
mellan husen där vi var
jag vet ingenting om dig
inte ens om du förstår
du var tonen från en tid
från en vinter i en stad"
Sölvesborgsögonblick
Jag älskar havet, kullerstenen, de vackra husfasaderna och oktobers solstrålar mot färgstarka löv. Mitt sinne försätts i ett tillstånd av harmoni som lämnar mig... förvirrad, rådvill. Ingenting skaver och ingenting lockar. Det enda jag känner är tillfredsställelse. Ro i själen - är det såhär det känns?
Karlshamn
Jag är på utbildning i Karlshamn i två dagar och återförenas med massor av människor som jag på olika sätt har arbetat ihop med förut. Jag har inga andra ord för det än att det känns som att komma hem efter en tid som stått stilla. Mina känslor lever alltid i ett slags vakuum och påverkas inte av tiden.
Jag går över det välbekanta torget och slås av hur stort det är. Kramar om före detta medarbetare även där. Och bäst av allt; kvarterskatten Kungen äger fortfarande gatorna i centrum och kommer fram och hälsar när jag ropar.
By the sea
När september snart ska övergå till oktober sitter jag utomhus och avnjuter lunchen utan jacka.
Igår fick jag köra elbil för första gången, vilket var roligt på ett sätt som jag inte kan beskriva.
Idag har jag hoppat på en enorm studsmatta. Inomhus.
Vanliga dagar på jobbet.
På vingar mot solen
Om morgnarna vänder jag alltid blicken mot bron och vindkraftverken, för jag vet att det är där solen väntar. Ett lugn har flyttat in i mitt sinne och jag märker att jag skrattar igen. En återförening med en utav mina själsfränder och vi tar vid som om tre och ett halvt år inte har passerat. Egentligen är vi båda tömda på energi men när vi är tillsammans genereras energi. När jag sitter med musik i öronen kommer jag ofta på mig med att nästan börja sittdansa och det är då jag förstår att energi har flyttat in i min kropp igen.
Jag kan inte förklara men jag vet att allting handlar om energier. Och just nu kan varken stress eller negativ energi nå mig. Det vackraste är att jag upplever stunder då jag känner efter och konstaterar att jag just precis då känner mig ganska lycklig. Och i en värld där allting är övergående är det nuet jag värderar högst.
