Jag har länge tänkt att min själ skulle må bra av att bo nära havet men betraktat det som en ouppnåelig dröm som jag inte tagit ett enda steg emot. Så plötsligt snubblar jag över min drömlägenhet och hela mitt väsen skriker efter den. En vecka senare har jag ansökt om lånelöfte, mentalt möblerat den, varit på lägenhetsvisning, lagt bud och slutligen skrivit kontrakt. Eftertänksamhet får inget utrymme när allting känns rätt, det finns ingen tvekan som bromsar. 

 

Första advent kommer jag spendera i en annan stad, i ett annat län. I ett av höghusen som jag fastnade för redan för flera år sedan. Och till sommaren kommer jag ha cykelavstånd till stranden.