Om morgnarna vänder jag alltid blicken mot bron och vindkraftverken, för jag vet att det är där solen väntar. Ett lugn har flyttat in i mitt sinne och jag märker att jag skrattar igen. En återförening med en utav mina själsfränder och vi tar vid som om tre och ett halvt år inte har passerat. Egentligen är vi båda tömda på energi men när vi är tillsammans genereras energi. När jag sitter med musik i öronen kommer jag ofta på mig med att nästan börja sittdansa och det är då jag förstår att energi har flyttat in i min kropp igen.

 

Jag kan inte förklara men jag vet att allting handlar om energier. Och just nu kan varken stress eller negativ energi nå mig. Det vackraste är att jag upplever stunder då jag känner efter och konstaterar att jag just precis då känner mig ganska lycklig. Och i en värld där allting är övergående är det nuet jag värderar högst.