Glöm vad jag skrev. Bara glöm det.

Trots att dagens steg hem kändes otroligt tunga, kunde jag inte låta bli att spricka upp i ett leende när jag fick sparka mig fram genom lövhögarna. Jag älskar hösten. Och jag älskar åsynen av en gatlampa som lyser upp de sista färgglada löven i trädtopparna.

Bakgrundsfakta:
På jobbet håller vi just nu på att byta datasystem, och för att fortsättningsvis bland annat kunna följa kraven som dokumentationsskyldigheten innebär, får vi några dagars utbildning i detta fantastiska system. Och tro mig, det är en nödvändighet för att förstå hur det hela fungerar. Därför har vi under några dagar fått känna på miljöombyte och vistats på Blekinge Tekniska Högskola.

När jag står och väntar på tåget hem efter sista utbildningsdagen försöker en ung man, som passerat vårt rum tidigare idag, ta kontakt med mig genom att fråga följande:
"- Vad pluggar du på BTH?"

Jag förklarar då att jag endast utbildar mig i ett nytt datasystem och att jag alltså inte är student på skolan. Hans  följdfrågor visar på att han inte förstår vad jag menar, vilket gör att jag börjar förklara ytterligare. Jag förklarar alltså biten med nytt datasystem och nämner i förbifarten att jag arbetar inom socialtjänsten. Och där försvann mannen snabbt som blixten.

Nu vet jag alltså hur jag effektivt ska bli av med pratglada fyllon i baren på krogen. Jag behöver bara berätta vad jag arbetar med.

En av mina absoluta favoritsinnestillstånd är kunskapstörst och motivationen som följer med den. Känslan av att lära sig något nytt samt bli bättre på det man redan kan ökar mitt välbefinnande enormt. Och det faktum att jag i vuxet tillstånd kan känna samma styrka av kunskapstörst som den jag kände när jag var barn, är guld värd. För stundtals inbillar jag mig att de flesta sorts känslor var starkare när man kände dem som barn. Eller; det krävdes det inte lika mycket då.

Och hey, det är väl inte för ingenting som jag döpt bloggen till personlig utveckling. Kan ju bero på att det är bland det bästa jag vet.

Sambon: "Det är så jag längtar lite till fredag nu"
Jag: "Varför då?"
Sambon: "Det är ju idol!"

Skitlåten Om sanningen ska fram får gärna avlägsna sig från mitt huvud och det omedelbart (och fan och hans moster och därmed pasta).

Kan eventuellt vara så att jag stundtals blir förbannad på Wordfeuds under all kritik-ordlista.

Man får inte förstöra Markus Krunegårds Jag är en vampyr på det sättet. Jag röstar för spöstraff!

Peppen som infinner sig när Sara Sockervadd skriver att hon och hennes man kan följa med på en pubrunda à la födelsedagsfirande? TOTAL! För i hennes närvaro är livet helt klart en kronisk komedi utan dess like och har exakt samma humor som mig. Jag tror jag får hoppa lite hoppsasteg för att avreagera lite av glädjen.

Det är längesen jag tyckte att det var något märkvärdigt med att fylla år. Så igår, när det blev dags igen, kände jag mest "Ja, jag föddes idag, för tjugosex freakin' år sedan - get over it!" Fast å andra sidan är det inte alls pjåkigt att ha den fullständiga rättigheten att lyxa till vardagen helt utan att skämmas:

Sådär ja. Då var dagens styrketräning avklarad på väg hem från Systembolaget.

Häromdagen kallade jag mig själv för nörd, vilket jag idag inser var helt korrekt att göra. För såhär; de senaste två dagarna har vi på jobbet gått en utbildning eftersom vi ska byta datasystem. Det nördiga är inte enbart det faktum att jag har tyckt att det har varit hur roligt som helst utan det blir värre än så - jag vill nämligen på fullaste allvar i detta nu fortsätta med att pilla rundor i det nya systemet. Rent spontant tror jag att jag är ganska ensam om att känna så.

Och på tal om kattens intresse för att kissa i mina väskor:

Under helgen handtvättade jag väskan x antal gånger och kunde efter massiva mängder tvättmedel börja nyttja den igen. Den lyckan varade ända till i morse, då jag upptäckte att han kissat i den igen. Är det vid sådana tillfällen man verkligen ska uppskatta det faktum att man inte lider av bristande impulskontroll? Jag tror bestämt att väskan fortsättningsvis och undantagslöst får ägna sig åt leken Hela havet stormar. För en nytömd och fräsch kattlåda stoppar då icke honom.

Nörd som jag är, så är tv-serier ett av mina absolut största intressen och mycket av min fritid ägnas åt just detta. Jag har dessutom en förmåga att leva mig in i handlingen så till den grad att jag måste pausa och stressröka emellanåt. En av serierna som väcker detta behov är Breaking bad och den tillhör en genre som annars inte skulle locka mig det minsta. Men den är så otroligt välgjord och Gustavo 'Gus' Fring är en av de mest genialiska karaktärerna jag någonsin skådat. Därför sitter jag här just nu och känner mig som en trotsig 3-åring efter att ha bevittnat hans död i serien. Man gör inte så, man tar inte livet av en så briljant karaktär, I tell you! Detta har jag inte alls gått med på. Som plåster på dessa sår känner jag mig manad att se om samtliga säsonger. Så får det nog bli.

Dagens utmaning:

Att inte börja gapskratta oprovocerat på ett överfullt fredagseftermiddagståg när låten Mei Vatta Is An Appenzeller shufflades fram i min Spotify. Som tur var satt min stolsgranne och halvsov och märkte således inte att jag satt där och log med hela huvudet medan jag frenetiskt försökte kväva kedjefnissattackerna.

Det har flyttat in en sådan höstkänsla i mig nu att jag drömde att jag köpte löste för 600 riksdaler.

Idag fyllde färgglada löv en gata till bredden och dansade i vinden. Längs en klippvägg ser jag hur murgröna har omvandlats till murröda och murgula. Jag fullkomligt älskar att bli påmind om varför hösten har en speciell plats i mitt hjärta.

Situation:
I helgen föll det på min lott att ha beredskapen och således har min helg gått i lugnets tecken i väntan på eventuella ivriga oljud från sökaren.

Resultat:
För andra gången på kort tid har jag drabbats av urinvägsinfektion.

Slutsats:
Det är inte ett dugg hälsosamt med helger där festligheter byts ut mot soffläge.

Fotnot 1:
Jag kan inte se att det faktum att jag spatserade runt barfota iklädd fuktiga byxor och därmed frös under några omständigheter kan vara bidragande faktorer till nuvarande situation. Nej, nej.

Fotnot 2:
Min stundande beredskapslediga dag kan nu betraktas som räddad då den oundvikligen behöver ägnas åt jakten på antibiotika. Oh, joy.

Reflektion:
Hur många gånger ska man behöva återuppleva samma scenario innan man lär av sina misstag? ;)