En av mina absoluta favoritsinnestillstånd är kunskapstörst och motivationen som följer med den. Känslan av att lära sig något nytt samt bli bättre på det man redan kan ökar mitt välbefinnande enormt. Och det faktum att jag i vuxet tillstånd kan känna samma styrka av kunskapstörst som den jag kände när jag var barn, är guld värd. För stundtals inbillar jag mig att de flesta sorts känslor var starkare när man kände dem som barn. Eller; det krävdes det inte lika mycket då.

Och hey, det är väl inte för ingenting som jag döpt bloggen till personlig utveckling. Kan ju bero på att det är bland det bästa jag vet.