Hösten städas upp och världen töms på lik. Det dras blyertsstreck över himlen och jag glömmer bort min kärlek till årstiden när den isande vinden går igenom allt. Ibland är liksom saker i vägen för en stund.


Jag talade om att simma i ett hav av stress och nu får jag kallsupar av kokande vatten.


Igår fick Zombieland mig att skratta så mycket att jag låg och sparkade med benen i luften och mina kinder föll offer för vattenfall.

Idag har jag gått en höstpromenad med mamma.

Imorgon ska jag göra Malmö med Malin.


"Vi skyddar dig med all kraft vi har
mot svinen"
får mig bara att skratta lite åt vaccinet


Och jag är ganska mycket kär i hela albumet Röd. Nyförälskad i underbara Kent. När jag passerar trädet där jag gjorde en lövängel för några år sedan med Sjukhus i öronen, glömmer jag lavan och känner hur hjärtat fylls med lycka till bristningsgränsen. Går och mimar texten när ingen ser för att hålla kvar upplevelsen när hörlurarna packats ner.