Kommer hem från jobbet & är förbannad på bristen på medmänsklighet och respekt.

 

Ett träningspass senare är jag pigg, glad och skrattar så tårarna rinner som ett vattenfall. Success!

 

Semestern bestod av en massa dagsturer och förra årets Liseberg byttes ut mot Tivoli. Att kunna varva karusellerna med en Lumumba är inte alls dumt. 

 

För första gången på två år badade jag i havet trots att temperaturen var omänsklig.

 

För första gången på fyra-fem år satte jag mig i frisörstolen och överlät mitt hår i någon annans händer. 

 

Jag skaffade mitt livs första tatuering. 

 

Och jag avslutade semestern på bästa möjliga vis - jag såg Kent live. Konserten var över-förväntan-underbar!

 

Semestern innehöll mestadels röda drinkar

Äntligen är semesterfotona på plats. En av de viktigaste semesteraktiviteterna, var naturligtvis att frossa i god mat. Det var hemgjord sushi, American pancakes, hemgjorda langos, hemgjorda churros (spanska våfflor) och hemgjord glass & såklart grillat,

 

I lördags drog jag till Karlshamn och socialiserade med några kollegor utanför arbetstid. 

 

 

 

 

Öppet brev till telefonförsäljarna som stått utanför Willys i Karlshamn i ett par veckors tid:

 

När jag närmar mig ert bås, och demonstrativt svänger ut så långt ifrån båset så att jag nästan krockar med bilarna på gatan, är jag då på något sätt otydlig i mitt försök att förmedla att jag under inga omständigheter önskar några som helst kontaktförsök?

 

Och när någon av er, som antingen är helt oförmögen att läsa av folks kroppsspråk eller helt enkelt bara väljer att nonchalera budskapet, ändå gör ett kontaktförsök och jag väljer att inte besvara det i ett försök att återigen förmedla mitt ointresse - känns det då som en klok idé att högt och tydligt börja prata med din kollega om hur otrevlig jag är som inte svarar, att jag åtminstone kan hälsa osv?

 

Vi vet väl allihopa att det inte handlar om några löjliga artighetsfraser utan om att ni på ett oerhört påträngande sätt ska slösa med folks tid och omyndigförklara dem - eftersom de flesta av oss tydligen helt saknar förmåga att själva välja ut vad vi vill ha inom telefon- och abonnemangsvärlden när vi vill ha det? 

 

Jag kommer inte hälsa tillbaka imorgon, ej heller i övermorgon, för jag är fullt kapabel att köpa en egen telefon och teckna ett eget abonnemang. Detta helt utan assistans av någon personal shopper som slösar med min tid i jakten på att fylla sin egen plånbok så att jag i slutändan står som förloraren och får vänta en timme på nästa tåg hem efter en lång arbetsdag för att slippa stämplas som otrevlig.