I fredags efter jobbet marscherade jag raka vägen in till Willys och köpte med mig två burkar köttfärssås hem. Med en burk i varsin hand kände jag mig nyförälskad och full av fjärilar. Fullständigt normalt, ja.

Franskläraren som under första året på gymnasiet med ifrågasättande ton utbrast "C'est pas possible!" när jag beskrev mig själv som gourmande, skulle minsann ha sett mig. Men hon hade såklart föreställningen att man per automatik måste rulla fram om man är glad i mat.

En gång i tiden var Final destination en av mina absoluta favoritfilmer. Därför kände jag mig manad att under gårdagen inta biostolen och se nr 5 i 3D. Såhär i efterhand kan jag med mina nerver och min inlevelseförmåga konstatera att det var tur att vi inte var fler än sammanlagt fyra personer i salongen ;) Med en så stor filmduk blir man banne mig medveten om hur brutala öden de går till mötes i uppföljarna. Jag ömsom skrattade, ömsom äcklades och ömsom kvävde mina skrik med handen. Nu förstår jag innebörden av ordet bioupplevelse ;)

Tidigare i veckan upptäckte jag att det numera finns glutenfri sprödbakad torsk - en av sakerna jag saknat att äta. Då tänkte jag att det bara är en tidsfråga innan jag kan köpa glutenfria langos i kyldisken ;) Nära nog - min envishet och mitt odödliga hopp (och eventuellt lite inslag av masochism) drev mig till att läsa innehållsförteckningen på en produkt som ligger på topp 5-listan av saker jag sörjer att jag inte längre kan äta. Jag fick läsa om listan av ingredienser säkert tio gånger innan jag vågade tro mina ögon. Huvudingrediensen vetemjöl stod nämligen inte med längre.


Därför skulle jag vilja tacka Findus så hjärtligt för att världens godaste köttfärssås numera är glutenfri, vilket resulterade i att jag hamnade i smaklöksparadiset ikväll. Jag blev så glad att jag hoppade hoppsasteg på vägen hem från affären.

Jag var ju dock tvungen att dubbelkolla på deras hemsida så de bara inte glömt nämna en av ingredienserna i samband med etikettbytet. Hade ju varit dålig timing att dö anafylaktisk chock-döden precis nu.

Härom helgen var jag bjuden på en födelsedagsmaskerad där man skulle klä ut sig till något som började på bokstaven H. Med tanke på att diverse professionella och ickeprofessionella vid flera tillfällen gjort antagandet att jag varit stöd till min 15-åriga klient i form av flickvän och inte socialsekreterare (på grund av mitt babyface och inget annat) tänkte jag att det var lika bra att acceptera det faktum att jag inte ser ut att vara mer än straffmyndig ;) Därmed fick utklädseln bli highschool girl:

Jag hann faktiskt med en timmes Malmöfestivalande i år, även om det till en början såg mörkt ut på den fronten. Jag fick stå bredvid finaste Sara Sockervadd och skratta förtjust åt Bob hunds Thomas Öbergs mellansnack, exempelvis "mina damer och herrejävlar!" och lyssna på Tralala lilla molntuss live. Klockrena tokstolle!

Sedan följde en festival à la lervälling och monsunregn. Man blir otroligt medveten om hur olikt Tyskland är Sverige när man i jakten på att handla alkohol blir bjuden på alkohol i butiken för att sedan utanför bli bjuden på cigaretter. Hälsofrämjande land, det där ;) Annars bjöds det på fantastisk musik, underhållande sällskap och sista kvällen skrattade man sig till sömns.


När jag kom hem gjorde Sesam precis som sist jag varit på festival - visade sin saknad sitt missnöje genom att kissa i min arbetsväska. Spank you very much!

Situationen är följande:
De flesta på jobbet sitter nere och eftermiddagsfikar i cafeterian i vanlig ordning. De flesta dricker kaffe men en sticker ut med ett glas äpplejuice. En behandlingsassistent, som på grund av sitt yrke får utföra en hel del drogtester, slänger ett öga på juicen och utbrister:

- Ska jag hämta en sticka?

Jag kan säga att jag skrattade så det ekade i hela salen :)