#foodporn
Man ska ha husvagn
Lördagen med de forna kollegorna bjöd på mat vid havet, brännboll, frågesport, vin, husvagnssovande & en minimal dammsugare. Jag började denna dagen med en variant av skip-bo & alfapet med en söt sjuåring. Superb helg!
Fredagskväll
Balkonghäng, Singstar & besök av en gammal vän. Men ingen utgång. Vi var för hungriga. Haha.
Att sluta tidigt om fredagar
Lägesrapport
I natt sov jag en hel natt för första gången på jag-minns-inte-när. Vanligen vaknar jag tusen gånger om, om jag ens somnar. Tack, massage.
Dagen har bjudit på morgonkaos men ändå inutilugn, en hel massa sittdans och galet spöregn aka åskoväder som resulterade i att jag tappade viktiga handlingar i en vattenpöl början på insjö. De klarade sig. Skulle köpt trisslott.
Imorgon väntar mysfredagsfrukost, mysfredagsfika och kortare arbetsdag, följt av balkonghäng och uteserveringshäng med gammal klasskompis.
På lördag åker jag till ruinerna av Sweden Rock och spelar brännboll med mina gamla kollegor.
Och: jag har både jordgubbar och körsbär hemma. Life is good.
Slutligen: jag ska ha två veckors semester i augusti.
Sesam tar en selfie
& jag skrattade halvt ihjäl mig
Torsdagslyx
Rainbow on fire
Feel good
I like it. I like it a lot.
Idag har jag gått på massage på min arbetsplats. Jag har också smygdansat på kontoret när jag stått upp och arbetat och sedan dansat i hissen hem. Det är betydligt mindre vardagsstress och istället vardagsnjutning.
Summertime sadness
vemodet knackar på
& jag tror att jag njuter av känslan
det är någonting med regn i juni
som känns familjärt och tryggt
jag låter det skölja över mig
inuti
skölja ur
sedan känns allting som den nya luften smakar
Jag gick ut en kväll för att känna doften av våren
He grabs me, he has me by my heart
Jag börjar lyssna igenom Lana Del Reys musik och hör att allting hon sjunger blir till guld. Jag faller handlöst och det är då jag, mer än någonsin, älskar det faktum att jag har Spotify på min jobbdator.
"come on take a walk on the wild side
let me kiss you hard in the pouring rain
you like your girls insane
choose your last words, this is the last time
cause you and I, we were born to die"
Love it
Jag ser om Gilmore Girls och gapskrattar så jag hoppar i soffan och skrämmer katterna.
Ljuva, efterlängtade allsång
Så ja, nu börjar sommaren på riktigt!
Nedmonteringen av välfärdssamhället
Efter jobbet ska jag uträtta ett ärende som innebär att jag måste passera Galleria Boulevard. På den lilla biten passerar jag även hela tre (!) tiggare. Jag lyckas hitta skrammel i väskan när jag passerat den tredje, och jag lägger det i hens plastmugg. När jag går därifrån får jag kämpa för att hålla ihop mig, för att inte börja gråta. Jag överväldigas av sorg över att detta är så vanligt som det är i det Sverige som nu blivit. Och jag överväldigas över ledsamhet över det faktum att plastmuggen var tom innan jag la i mitt skrammel.
Vackrast i världen
Fri till slut
gränser suddas ut
jag nollställs
badar mig ren från samhällets normer
sinnet pånyttföds & jag vet
allt
& ingenting
jag släpper fram känslornas röster
& förstår
att fingertopparna och magen
är lika skarpa som hjärnan
om jag bara lyssnar
det som fanns
finns inte längre
konturerna av ett luftslott
kan vara synliga länge
men nu ser jag istället klarhet
någonting inuti
har blivit till aska
& sprids nu för vinden
Balloon
För det skulle ju va dans dans dans!
En midsommarnattsdröm
Nu är jag redo för midsommarfirande!
Älskar dig till döds
När jag vaknar, ligger hon tätt intill. Och jag tröttnar aldrig på vackerheten i det.
Gullepluttan
Simple as that
Det sammanfattar väldigt väl varför jag gått ur de två samboförhållanden jag en gång ingått i. Ensamhet i tvåsamhet. Då är ensamhet ljusår bättre.
Redo för fotbolls-VM
After work på balkongen
Piece of my heart
Igår provade jag på det här med att gå hem och luncha. Att komma hem till två yrvakna, glada och kelna katter var inte alls tokigt <3
My shoes
Step into my office, baby
So I began not to love you
Feministisk festival
Så satte jag mig på pågatåget mot Malmö för att delta i feministisk festival. På fredagskvällen styrde vi stegen mot Moriskan och dansade loss. Jag tror att det blev mitt livs roligaste utekväll. Det var dans dans dans, det var peppig sinnesstämning och inga närmanden från män att behöva avstyra.
Lördagen bjöd på soligt parkhäng, Raw food house, ny iPhone & avslutades hemma hos mig. Succé!
Hello darling
Best sayings
"Do what makes you happy.
Be with who makes you smile.
Laugh as much as you breathe.
Love as long as you live."
Nåt nytt & nåt gammalt
Det är en värme som jag inte är van vid. Och så får jag höra de precis rätta orden.
Andra ord fäster jag ovanför mitt skrivbord. Ord innehållande lyckönskningar blandad med saknad.
Oxhen
Så bra.
Love in his eyes
Jag ser det nog, darling.
Första dagen
Känslan i morse. Att i avslappnad takt gå genom grönska och smaka på doften. Vara framme inom kort. Bli välkomnad, presenterad för andra som "vår nya stjärna" och få ett mysigt kontor. Kaffet är gratis. På uteplatsen, där vi kan sitta och fika och luncha, står körsbärsträd som snart bär mogen frukt. Och när dagen är slut, så går jag bara hem. Kort och gott. Genom samma grönska.
Så mitt första intryck är definitivt positivt.
Och det är nytt och spännande. Det är samma arbetsuppgifter. Men nya rutiner att sätta sig in i. Nya platser (för jag känner inte min egen stad eller dess omgivningar alls väl). Det kliar i fingrarna och hjärnan.
Mot nya äventyr
Imorgon börjar jag på min nya arbetsplats & peppen är total. Woohoo!
Sista semesterdagen
Jag kunde inte klaga på vädret i alla fall.
En helt vanlig morgon
Helgens ranson av patriarkathat
Jag åker till Sweden Rock för att möta upp några kvinnliga kollegor från Karlshamn. Vi spenderar eftermiddagen och kvällen i lugn och ro på ena kollegans camping. I sällskapet befinner sig endast en man som inte har någon respektive. En utav mina kollegor introducerar mig för honom genom att benämna mig som manshatare (jag hatar inte män utan hatar patriarkatet och hur det påverkar män och deras beteende gentemot kvinnor, och vad det i sin tur gör med mig). Jag finner gärna mig i denna introduktion men den tjänar inte sitt syfte. Det slutar istället med att jag får ägna halva vistelsen åt att försöka schasa bort en obehaglig manschauvinist som säger att jag har vackra ögon och att han vill att jag följer med honom hem, trots att jag tydligt visar och uttrycker mitt ointresse.
Varför ska jag över huvud taget behöva slösa min energi på sådant? Varför fortsätta när en sagt nej? Vad är så svårt att förstå? Eller rättare sagt; varför har män så förbannat svårt att acceptera att en inte är intresserad?
Murphy's law
Denna solens dag har ägnats åt balkonghäng, som sig bör. Under balkonghänget hände det där som inte får hända, som jag så många gånger fruktat. Jag bor högst upp, på fjärde våningen. Det är stenplattor nedanför. Så en vill inte gärna tappat något en är rädd om, från min balkong. Men mina händer blev fumliga och jag såg det som i slow motion. Hur jag tappade iPhonen på balkongen, och att den studsade sig vidare ut från balkongen. Jag hann till och med se hur den slog i stenplattorna och hur delar flög åt olika håll. När jag kom utrusade stod iPhonen på högkant och var till synes intakt och igång. Inte ens skärmen var sprucken. Skalet hade flugit av och viss plast lossnat runt kameran.
iPhonens tillstånd har sedan gradvis försämrats. Kameran är suddig och oduglig. Men det mest akuta är det faktum att om den stängs av, kommer den inte gå att starta igen. Och med tanke på att batteriet visat sig vara helt odugligt under helgen som gått, trots begränsad användning, så bådar det inte gott. Jag betvivlar att batteriet skulle hålla en hel arbetsdag.
Så imorgon ska jag helt enkelt besöka Telenor-butiken...
I onsdags dog min dator. Idag hände detta. Vad har jag att vänta härnäst?
Cuteness overload
Det vackra fyller våra hjärtan tills de brister, skrev Jonas Gardell en gång. Jag ser hur Smilla lägger sig bredvid Sesam, som till en början avskydde henne. Och han börjar slicka henne i ansiktet. Då, då känns det verkligen som att hjärtat ska brista på mig.
Efterdyningarna
Dagen har jag ägnat åt att lyssna en massa på Håkan Hellströms underbara låtar i syfte att återuppleva konserten. Jag har kommit på mig själv med att dansa i duschen, likaså mellan olika yogaövningar. I övrigt har jag sittdansat väldigt mycket. Så den dans jag gick miste om under konserten, har jag helt enkelt tagit igen här hemma.
Ta mig till kärlek
Jag anländer till ett soligt Göteborg. Känslorna är intensiva och sitter i hela kroppen. Min blick fastnar överallt. Det är tonerna till Håkan Hellström inför konserten. På ett pre-party visas filmen Känn ingen sorg och en gåshud sprider sig över hela min kropp. Första gången jag såg den var det istället ångest som intog kroppen.
Konserten. Det är nära till skratt och det är nära till tårar. Det är gåshud som får min kropp att skaka, som gör det svårt för mig att hålla mig upprätt. Jag gungar med, jag sjunger med men för det mesta står jag stilla och helt fokuserad, som ett sätt att ta in allting så intensivt som möjligt, att inte skaka av känslorna i euforisk dans.
På vägen hem i natten spelas skivor med hans låtar, vilket får konserten att hållas vid liv. Mina ögon klibbar fast vid den vackra soluppgången och väl hemma kan jag inte sova utan tittar istället på halva Känn ingen sorg. Denna gången känns den annorlunda.
Redo för Håkan Hellström
Awesome
Redo för Sweden Rock
Sweden Rock idag, Håkan Hellström-konsert imorgon. Fullkomligt logiskt.
Det här med genus
Ibland förstår jag inte hur jag ska orka. För det är där hela tiden, och har alltid varit. Män som förtrycker, män som inte ens är medvetna om att de förtrycker, eller på vilket sätt. Men de gör det, hela tiden.
Första gången jag märkte det, var min ålder fortfarande bara ensiffrig. Jag umgicks bara med pojkar. Så en dag var jag inte välkommen längre. Jag förstod inte till en början, utan blev chockad och sårad. Sen förstod jag. Det betraktades inte som "coolt" för en kille att umgås med en tjej. Den smärtan lät jag faktiskt honom smaka på i våra tidiga tonår. För, för mig var den fortfarande verklig. Uteslutandet som kastades i mitt ansikte, enbart på grund av mitt kön. Jo, den var allra högst levande, och kommer alltid att vara.
Det var så hela grundskolan. Jag var medveten men förstod aldrig varför. Jag upplevde i allra högsta grad hur en behandlades olika enbart på grund av ens kön. Men jag förstod inte varför för det. Jag tror inte att det är något en ska förstå.
Ovanstående har plågat mig hela mitt liv. Och det plågar mig nu. I många år kände jag mig till och med oälskad av min egen pappa, på grund av att jag trodde att jag hade gjort honom besviken genom att födas till "fel" kön (samhället lärde mig så fint att tycka att jag var ett dåligt kön). Det gör fortfarande oerhört ont i mig att uttala det, det får fortfarande mina tårar att rinna av ren smärta.
Så när någon förlöjligar mitt nya halsband, som symboliserar min kamp för jämställdhet, då har jag den fulla rätten att bli arg.
Morbid
John Ajvide Lindqvist. För ett tag sedan läste jag flera av hans böcker. För bara ett par dagar sedan läste jag ytterligare en och letar frenetiskt efter en annan han skrivit. Hans böcker är otroligt morbida. Men jag älskar dem. Precis som jag älskar Jeff Lindsay's böcker om Dexter.
Grillpremiär
Det här med att äta veganskt i så stor utsträckning som möjligt är ju ingen match. Inte ens om det innebär att jag måste skippa det som ligger mig närmst hjärtat i matväg - såsen.
Jag går inte isär när jag går med dig
När hon kommer in från balkongen ligger det en tunn, blöt hinna av regn över hennes päls. Så hon spinner medan jag klappar henne varm och som alltid värker det till i hjärtat på mig, för jag trodde inte att det var möjligt att älska så som jag älskar henne.
Mitt hjärta rymmer otroligt mycket kärlek men människor är opålitliga så jag har aldrig riktigt vågat släppa den lös. Men när det gäller djur, är det en helt annan sak. Då kan den få härja fritt, för i sådana fall kan den aldrig slå tillbaka rakt i mitt ansikte.
Patriarkatet kan skada din hälsa
Nördsorg
Sent igår kväll dog min MacBook Pro abrupt och utan förvarning i samband med att jag anslöt den till min iPad. Och det var stört omöjligt att få liv i den igen. När sådana ångestframkallande saker händer brukar jag, likt Johan Glans (åtminstone enligt vad han säger i World Tour of Skåne) tänka; "jag går och lägger mig, så kanske det går över".
Men det hjälpte föga. Den var lika död idag som igår. Så jag begav mig till mStore och lämnade in den, halvt drunknande av ångest. När jag kom hem igen, tänkte jag "nu lägger jag mig nog i fosterställning en stund". Men så infann sig en plötslig panik istället. Och då var jag tvungen att skratta åt mig själv. Det som gav upphov till paniken var att jag kom att tänka på; "hur ska jag nu kunna se nästa avsnitt av Game of Thrones?!" Jag är på intet sätt nörd...
Så jag rusade ner i förrådet och grävde upp mitt gamla skelett. Så ja. Ångesten och paniken är som bortblåst. Eller ja. Ersatt av en annan form av ångest; att behöva använda PC när man är van vid Mac.
My precious
Är det semester så är det
Att lära sig tolerera tystnad
Jag tillbringar hela dagen i konstant tystnad. För några månader sedan skulle det vara en omöjlighet för mig. Jag skulle inte stå ut. Jag, som jämt hade tv:n igång som bakgrundsljud om jag inte spelade musik.
Jag får anta att det är konsekvensen av att yoga regelbundet i kombination med att i så lite utsträckning som möjligt äta sådant som stressar organen.
I love you always forever
Omtanke
Fick ett fint kort från receptionisten på jobbet eftersom hon inte kunde vara med på min avslutningsfika. En kan bli rörd för mindre!
En kväll i juni
Sexuella trakasserier är normen på krogen
Friendzoned
Jag vet inte hur många gånger i mitt liv som jag har råkat ut för män som tyckt ofantligt synd om sig själva, och skuldbelagt mig massivt, för att jag inte besvarat deras "känslor" för mig. Det är bara ett par år sedan som min väns pojkvän förklarade för mig hur synd han tyckte det var om en man som jag, i samband med utekvällar, ofta inkluderade i vårt sällskap. Jag var medveten om denna mans närmanden mot mig och besvarade inte dessa, men trodde att en ändå kan umgås och ha trevligt tillsammans. Min väns pojkvän tyckte att det var synd om mannen just på grund av att hans trevliga bemötande mot mig inte gav någon utdelning, att det var "helt i onödan", som han få fint uttryckte det. Med andra ord är det bara lönt att bete sig civiliserat mot en kvinna om det finns en chans att man i slutändan får ligga.
Jag har blivit bemött på detta sätt i hela mitt liv, och det har också plågat mig något fruktansvärt. Det har gjort det svårt för mig att förhålla mig till män. Jag har gärna umgåtts med män, men det har aldrig varit enkelt. Jag har i nästan samtliga fall kunnat konstatera att jag inkluderats av män enbart när de haft intresse av något mer än vänskap och trott att det funnits minsta möjliga chans till detta. Så länge detta hopp funnits, har jag blivit bemött med någorlunda respekt. Så fort de sedan insett att loppet varit dött, har jag blivit degraderad till gårdagens sopor. Och det gör betydligt mer ont än att bli spottad mot och kallad "hora" för att en tackar nej till att dansa med en främmande man. Det säger också en hel del om kvinnosynen som råder bland män. För mig, personligen, innebär det, och har alltid gjort, en oändlig, djup sorg.
Don't leave me alone in this world
Game of Thrones. Jag känner en sådan hatkärlek till denna ljuva, välgjorda, sadistiska serie eftersom den berör mitt känsloliv som ingen annan serie. I morse satt jag och sparkade med benen förtjust i soffan av ren triumf, för att sekunderna efter befinna mig i ett chocktillstånd utan dess like. Jag vill liksom stänga av hjärnan och glömma det jag sett. För att på kvällen återuppleva det genom att se avsnittet igen, och bli berörd nästan lika kraftigt. Denna serie bjuder nämligen inte på några lyckliga slut. Allt det som inte får hända, det händer, och gärna med rå brutalitet inblandat.
Fröken sällskapssjuk
Helgens skörd
