Happy Halloween
Det här är helt klart min nya favorithögtid. Det är hög mysfaktor och mat som faktiskt är god att äta; jag är just nu nyförälskad i pumpa. Vill äta det varenda dag i resten av mitt liv. Har nog inte känt så sedan jag upptäckte sushi.
Hjärtegryn
Tacofredag
Löven speglar sig i marken
Jag går den vackraste vägen hem.
Maple leaves
Jag går genom kolonilotterna, insuper fridfullheten. Och jag vet, att jag kommer lämna cykeln hemma flera dagar. Att jag kommer att välja promenader för att få njuta av de sista dansande löven.
Lövänglar
Jag tar en morgonpromenad, sparkar mig lekfullt genom lövhögarna längs trottoaren. Får en stark längtan att lägga mig i lövhavet, lägga det som ett täcke över mig. Göra lövänglar.
Chase the blackness away
Jag har hösten i mitt hår och jag sluter mina ögon när jag förnimmer doften av clementin. När solstrålarna låter världen bada i deras ljus, spärrar jag upp ögonen och försöker ta in allting på samma gång. Världen står i brand på två olika sätt på samma gång. Det ena är vackerhet, det andra är människans primitiva ondska.
När hösten dör, när kylan väntar utanför
The Walking Dead
"How do you just live, knowing that's the world?"
Magic happened
Äntligen fredag
Den vackraste tiden är nu
Det som ger
Vi pratar om hur svårt det är att hitta likasinnade, hur svårt det är att hitta någon som är på samma våglängd, som är på samma djup, som förstår. Och det är så skönt att få prata med någon som fungerar likadant som en själv. Återigen förstår jag vikten av att inte slösa tid på relationer som inte ger mig någonting, att inte slösa tid på att försöka anpassa mig, passa in. Jag är en gammal själ och jag är den jag är.
30
Jag möttes av kollegornas underbara hyss när jag anlände till jobbet. Vid frukostrasten kom de och sjöng för mig. Jag gillar egentligen inte uppvaktning/uppmärksamhet/att stå i centrum men det här var mitt livs bästa uppvaktning och framkallade enbart positiva känslor.
Jag avslutade arbetsdagen med en halvtimmes massage hos henne som jag numera betraktar som min healer.
Sen var det fint när farmor berättade att hon ska börja unna sig själv saker, eftersom hon aldrig har gjort det innan. Det är banne mig på tiden och gör mig så glad. En fin födelsedagspresent.
Älskade störplopp
Imorgon är det elva år sedan jag fick honom i födelsedagspresent.
När jag en gång skulle resa till Paris i nästan en vecka, klarade jag inte av att lämna iväg honom kvällen före avresan. I stället fick jag göra det tidigt på morgonen, på väg till flygplatsen. För att liksom minimera saknaden, abstinensen.
Han visar mig mer kärlek än vad de flesta människor någonsin har gjort. Han är lika lyhörd som han är krävande. Han kan skapa mycket frustration genom att prata för mycket, men han kompenserar det genom att skapa obegränsade mängder sockervadd i hjärtat på en.
Och jag vill inte veta hur det kommer att kännas att ha en tillvaro utan honom, oavsett hur många mattor han förstör för mig.
Inutifriden
Jag vill att varenda helg ska vara långhelg, så jag kan må som jag gör nu.
Rivaliserande uppmärksamhet
Så var det dags igen
Bryr mig inte
Det har blivit svårt att bry sig om något så trivialt som fotboll när världen är som den är.
That's why she shies away from human affection
"if love was red then she was colorblind"
Can't wrap my head around it
Jag kan inte ha respekt för personer som på riktigt tycker att vi inte kan samsas om planeten vi lever på när det råder akut behov om flykt till säkerhet. Som tycker att vi inte kan ge avkall på viss lyx för att se till så att andra människor kan överleva. Som vill stänga "gränserna" för asylsökande, som om vi som råkar vara födda innanför "gränsen" skulle "större rätt" än andra att vistas där. Personer med sådana värderingar är enligt mig empatistörda och jag har svårt för att smälta att jag har sådana personer i min omedelbara närhet.
Fröken Smilla
Spänning i vardagen / tappat halva hjärnan
Livet är helt klart spännande. Förra fredagen var jag ruskigt nära att gå hemifrån med balkongdörren öppen - inte bra när en har två katter. Igår var jag lika nära att låsa in mina nycklar i mitt källarförråd på kvällskvisten. Så fungerar en stressad hjärna. Så nu har jag långhelg utan minsta spår av dåligt samvete.
Höstmorgnar
När vindarna vänder igen
Jag skrattar igen. Tar de där välbehövliga pauserna. Och det gör all skillnad i världen.
Reaching out for human faith is like a journey I just don't have a map for
"any time I need to see your face I just close my eyes
and I am taken to a place
where your crystal minds and magenta feelings
take up shelter in the base of my spine"
Höstkärlek
Det gör ont i mig de dagar då världen är vacker och jag inte kan föreviga ögonblicken. Så ibland måste jag helt enkelt stanna till och fotografera. Jag bara måste.
Remember, remember all we fight for
Jag ser om hela How I Met Your Mother och under säsongsavslutningen gråter jag lika mycket som första gången jag såg den. Och det blir som att öppna en kran. För första gången på flera år kämpar jag inte emot utan låter flera års sorg komma ut. Obeskrivligt skönt & fruktansvärt smärtsamt på samma gång.
Komik i vardagen
Både jag och en kollega har svårt för att hålla oss för skratt när en psykolog förklarar vad autism och autistiska drag kan innebära, bland annat att en är språkpolis. Nog för att jag är mycket väl medveten om att jag är ett hopplock av autistiska drag, introversion och högkänslighet samtidigt som jag gillar oförutsebarhet, förändring & omväxling, men det är något annat när en hör en professionell prata om det, och känna sig väldigt träffad.
Life is a flower
Dancing with my best friend
Fredagen bjöd på soulkonsert och pubhäng på Möllan. Repris utlovas.
Återigen sköljer önskan över mig om att kunna hänga på en pub/nattklubb tillsammans med en kvinna/flera kvinnor utan att bli besvärad av främmande män. För det stör. Min konversation med min vän blir avbruten och utebliven. Och det finns ingenting att hämta här. Går jag ut med en man är det en annan femma. Patriarkathelvete.
Oktoberbarn
I don't wanna go, I don't wanna stay
Jag går den där rundan igen. Tar in alla vackra intryck från naturen. Låter dem ersätta de negativa. Ögonen blir stora och blicken fastnar. På en plats har de vackra träden försvunnit och en sorg sköljer över mig. Jag blir ledsen av nedhuggna träd. Sedan är det doften av nybakat, doften av nyklippt gräs. Jag ler för mig själv medan huvudet rensas och kroppen tröttas ut.
När jag går till henne är min kropp full av låsningar, spänningar och negativ energi. När hon är klar, blir jag yr och ser suddigt medan det negativa lämnar min kropp. Det finns helt plötsligt plats för påfyllnad igen. För jag har inte varit urholkad, jag har varit överfull av andras skräp. Jag är extremt känslig för intryck och andra människors energier. Jag har lätt för att se projektioner, men jag kan ha svårt för att värja mig, jag måste ta i lite hårdare än andra. På sistone har jag varit hudlös, utan filter till följd av överbelastning. Det jag känt har inte helt och hållet varit mitt. Jag har absorberat.
Och kanske börjar jag återfå hoppet om mänskligheten.
