"En annan sak som appellerar mig är grafiska framställningar av hur schampo och tandkräm fungerar. Det är så underbart pedagogiskt. Man kan se hur de effektiva ämnena tränger in i håret eller tänderna och rensar och ordnar upp. Och efteråt blir det bättre än det var innan. Det är poängen. Att saker ska bli bättre.
Men jag blir aggressiv av animerade småsaker och animerad mat. Kex som hoppar ut ur sin ask och dansar på köksbänken medan de ropar till örtosten i kylskåpet, och när örtosten kommer, hoppar kexen ner i osten och breder sig själva.
Det är påfrestande att se på det.
Reklamfolk animerar allt möjligt nu för tiden. Nån borde skjuta dem i foten. Det måste sättas gränser för idiotin".

Jag skrattar så jag hostar. Jag tänker på när Sara fortfarande bodde i Tollarp och fortfarande faktiskt kom hit mitt i veckan. Vi satt fästa framför dumburken till våra tv-serier. Och som vi hackade på reklamen. Särskilt just de reklamerna med dansande ballerinakex och Toffifee och Werthers original. Vi brukade skylla på att de säkert var tyska. Att det bara var tyska reklamer som var sådär överhurtiga med bländande leenden. Så otroligt löjligt. Reklamerna, alltså. Inte vi.

"Perspektiv borde vara något man kunde köpa och ta intravenöst"

Det är bland det absolut bästa någonsin.
Tänk vad fin världen vore.
Om det var en möjlighet.
Åhå.

"Ha-ha nu har jag gjort det igen
jag har varit dum mot mig själv
jag är så bra på sånt, eller hur?"

- Bob Hund