Hit men inte längre

 
Vad det är skönt att veta sitt eget värde, att veta när gränsen är nådd.
 
 

Thank you

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Motvinden är stark. Jag måste, som alltid, skrika högt för min egen hälsa men blir ändå inte riktigt hörd. När jag väl nästan bryter ihop i gråt så är responsen skäll. Och jag tycker att det är så intressant för vi som arbetar med människor vet så mycket bättre hur vi ska bemöta människor i olika lägen. Jag säger någonting om det som gnagt men är också tydlig med vad jag lägger min energi på och inte. På något vis känns det befriande även om jag får sämsta möjliga bemötande. Och när jag sitter i ett möte inom psykiatrin får jag bekräftat att det jag tänker är rätt. Att strida för barns rätt och bästa är ingen lätt uppgift ens i en verksamhet som säger sig värna om just detsamma. 
 
Sjukvården glömmer i sju veckors tid bort en viktig remiss och jag varken orkar eller kan längre bli förvånad. Nu finns en tid bokad och jag vill bara få klarhet så jag kanske kan slippa alla dessa nätter som endast består av vakenhet. Jag tar tag i min hälsa igen. Jag börjar yoga men samtidigt går min crosstrainer sönder. 
 
Jag ser till att skratta högt igen, med fina kollegor och vänner. Kollegor som blir mina närmsta vänner i livet, vilket är oerhört vackert. Och jag fokuserar på mig, mitt mående och mitt värde.

When you lose your way and the fight is gone

 
Vartenda hembesök jag gör innebär ett djur i mitt knä. När jag sitter på frisörsalongen får matte bära bort sin hund, som lägger sig på golvet och stretar emot i ren protest när den ska skiljas ifrån mitt kel. Ända sedan barnsben har djur dragits till mig och jag ser inser att jag tycker att kommunikationen med djur är så mycket enklare än den med människor. Med människor kan jag fortfarande tänka att det inte är värt det. Det är så mycket enklare att leva som en ö som inte sätter några avtryck ens i sand. 
 
Det finns inte tillräckligt med tid till mitt engagemang just nu. Jag är medveten om att det är hög stress som kastat ner mitt psyke i källaren för en stund, men den insikten gör ingen större skillnad. Djävulen på axeln överröstar allting annat och mina naglar river upp en hårbotten med begynnande stresseksem som håller på att slå ut. 
 
 

We'll keep on fighting


 
 
Jag firar min födelsedag för tredje gången, jag åker på fantastisk lösningsfokuskonferens i Malmö och klämmer in en after work med två före detta kollegor samtidigt, och jag spränger bröstkorgen inifrån när jag ser Bohemian Rhapsody på bio. I mitt arbete får jag återförena ett barn med sitt älskade husdjur och jag vet inte riktigt om det blir vackrare än så. 
 
Mitt i det där andra så nås jag av orden "jag följer med dig & jag finns där för dig, du är inte ensam". Och jag får kramar. Massor av kramar. Och jag skrattar lite inombords när jag läser min sjukvårdsjournal. För min oro ligger inte där de tror. 

Oktober & 33

 
På något vis återvänder jag alltid till att hösten är den vackraste årstiden. Jag firar min födelsedag på bästa sätt; på Pinchos med fina vänner och efterföljande pubrunda. Helgen efter testar jag på tolv kilometers trail running och springer mitt längsta någonsin trots att jag bara sprungit tre gånger tidigare i år. Jag känner mig lycklig och samtidigt invaderas min kropp av inkräktare och mina tankar är redan i game over när jag får möjlighet att tänka efter. 

I hösten bor det vackra

 
 
 

Mitt synsätt har spruckit upp och fått nya, lösa sömmar

 
Plötsligt öppnas en ny dörr i mitt medvetande. Kanske har den hela tiden stått på glänt medan jag valt att titta åt ett annat håll. Den öppnas som genom ett vinddrag och går inte att stänga igen. Och när jag tar stegen över tröskeln upplever jag saker och ting starkare än någonsin förut, och fantasier omvandlas till verklighet. 

Höstnoll

 
 
Mina ögon dras alltid mot solen, även om den fullkomligt bländar mig. Framför mig regnar löv mot marken, under fötterna knastrar nyfödda kastanjer. Jag sparkar mig genom lövhögar även om det finns människor som ser. Fingrarna trummar okontrollerat mot ratten och blicken fastnar i gröna fält som möter klarblå himmel. Luften smakar som isbitar när den möter min feberheta hud. 

Lägesrapport

 
En vet att en börjat skratta något för högt ända ner från själ och hjärta, när en under eftermiddagsfikan på jobbet har en kär kollega som sitter i ett besöksrum med en klient och hör skrattet ända in dit.
 
En tror att en har förlorat förståndet fullständigt när en får en vänförfrågan på Facebook av sin pappi. Jag har börjat dubbelkolla att saker och ting sägs eller sker på riktigt och inte bara i mitt huvud. 
 
Och en ny upplevelse är att längta efter en måndag. 
 
För övrigt så är Jesper Rönndahl ett humoristiskt geni som får mig att skratta så högt att jag sätter händerna för munnen för att inte riskera att störa grannarna. 

Här kommer lyckan

 
Just nu springer det så mycket vackra låttexter i mitt huvud att jag inte förstår att de ens får plats. Min bröstkorg känns uppfläkt på ett bra sätt; hjärtat är öppet och bara pumpar ut positiv energi. Skiner jag mer än nu så kommer jag självantända. 

There's too much beauty to quit

 
Idag sa jag en sak som jag inte säger tillräckligt ofta även om jag känner det:
"Lyllos mig som får vara din socialsekreterare!"
 
Att få se en utveckling som gör mig rentav tårögd. Att känna energierna i rummet och inse att de enbart är positiva. Och samtidigt märka hur mycket jag själv skiner. 
 
Och jag finner alltid lyckan i acceleration. 

En bättre måndag

 
Att ha detta sms i min tjänstemobil när jag anländer till jobbet måndag morgon. 

Det enda som är säkert är att jag ser dig

 
För ett år sedan idag började det bästa kapitlet i mitt liv. För det tog mig hit. 
Jag känner mig lycklig inifrån och ut och hjärtat skiner. 

Blommor som du växer bara på brinnande fartyg

 
Plötsligt inser jag att jag funnit en ny själsfrände, och ingen själsfrände är den andra lik. Jag har en människa i min vardag vars energi får mig att må otroligt bra, en människa som får stå nära, så nära att min hud vidrörs utan att jag ryggar tillbaka, en människa som får krama om mig på riktigt. Och den där dikten jag en gång skrev, förståelse är den snabbaste vägen till hjärtat, springer i mitt huvud. För det är ju precis så det är.  

Tack för att du finns

 
"Din utstrålning, lätthet och energi ger mig mycket energi och glädje."
 
"Jag tycker du är grym som både soctant och människa!"
 
Jag måste samla på de fina orden, påminna mig själv om att jag har ett värde. Så ingen hybris här, inte. 



Jag har en förkärlek till ord.


Bloggtoppen.se

RSS 2.0