Och en chef som säger "jag är verkligen glad över att du kom hit, och jag hoppas att du stannar".

 

Under några timmar är mitt huvud fullproppat av bomull. Jag hör inte. Världen där utanför tränger sig inte på. Utan jag går genom stan med en känsla av frid. Jag tänker att det ändå inte är en slump att efter att jag själv stängt ute ljud, gör kroppen likadant fast lite mer radikalt. 

 

Alla sömnlösa nätter kommer ifatt mig och jag är så utmattad att jag till och med i drömmarna känner hur tung kroppen är. En helg sover jag mer än vad jag är vaken. Under ledighet orkar jag bara ett par timmars vakenhet. Så jag vilar. Drabbas av yrsel, huvudvärk, illamående, hjärtklappning och en kropp som är redo att rasa samman. Några timmar senare är jag pånyttfylld av positiv energi. Och jag blir glad och tacksam när jag tänker på hur jag breddat mitt nätverk, på hur mycket kärlek och omtanke som omger mig sedan jag gjorde min stad till min egen. 

 

- Gina Dirawi

 

 

Moderaterna beskriver idag EU-medborgarna som en sanitär olägenhet och vill lagstifta om ökade möjligheter att avhysa dessa utan att erbjuda några som helst alternativ. Så betraktades hemlösa, psykiskt sjuka och prostituerade på 1700-1800-talet, en sanitär olägenhet som skulle städas upp från gatorna, vilket kom att kallas för den stora inspärrningen. Det går inte framåt, det går bakåt, och ilskan över bristen på humanitet får mitt blod att koka. Därför blir jag samtidigt så glad i själen över hur bra Sissela Nordling Blanco tar debatten. 

 

 

 

 

 

Jag lyssnar på musik som får mina känslor att bli fulla av vår. 

 

 

I helgen har jag varit på kongress. Det har varit gåshud, glädjetårar och obeskrivlig pepp med flera hundra F!:or på en och samma plats. Och jag vet inte om jag någonsin har skrattat så mycket som under denna helgen. 

 

#fikon15

 

De senaste dagarna har det i sociala medier pratats mycket om händelsen då ett 9-årigt ensamkommande flyktingbarn blev brutalt omhändertagen av en ordningsvakt. Jag blir glad och lättad över att så många, liksom jag, reagerar med förfäran över det våld som användes mot ett litet barn av en vuxen man. Men lika lättad som jag blir över det, minst lika förfärad blir jag över alla som försvarar vaktens agerande. Som uttrycker det som att "snorungen förtjänade det". Jag undrar var medmänskligheten och empatin är. Var människors reflektioner finns. Deras förmåga och vilja att försöka sätta sig in i och förstå ett traumatiserat barn som tvingats fly utan sin familj och föräldrar från ett krigsdrabbat land för att komma till ett nytt, främmande. Förståelsen för att ens upplevelser formar ens beteende, förståelsen för att ett barn inte har samma kapacitet ännu att hantera trauman som vissa vuxna har, även om det naturligtvis är individuellt. Samtidigt så tycker jag inte att den förståelsen ska behövas. Den ska inte behövas för att en som medmänniska ska anse att det under inga omständigheter är okej för en vuxen människa att använda sådant våld mot ett barn. 

 

 

 

 

Jag kan bli väldigt matt.

 

Det är positivt att ordet "hen" används mer frekvent, så även i media. Men det är också viktigt att det används korrekt. För mig är det inte okej att det förlöjligas under bästa sändningstid på tv. Hen är inte enbart ett pronomen som används när en inte vet vilken könsbenämning som är korrekt. Det är, ännu viktigare, ett pronomen för alla transpersoner. Och däri ligger den viktigaste definitionen av dem alla. Så; det är inte okej att förlöjliga ordet. Någonsin. Och är du inte själv transperson, så har du inget tolkninsföreträde. Då ska du istället backa och lyssna på varför detta ord är så viktigt för andra människor. För det är det. 

 

 

 

 

Det är bara att konstatera. De blåa partierna bekänner äntligen färg. 

 

 

 

 

Neurovetenskapliga fakta: att kolla tv-serier är bra för hjärnan