På lördagen planerade jag att följa med Tjombi och Jönsa på förfest i Fjälkinge. Hanna och hennes pojkvän har nyss flyttat till hus där. Men jag fick lyda min kropp. Efter att ha varit uppe vid tio och ätit frukost, fick jag återvända till sängen. Ofta äter jag för att bli pigg. Men det blir oftast också ett bakslag. Det krävs enormt mycket energi för min kropp att bearbeta mat så jag blir trött istället. Äter jag en rejäl middag, kan jag ligga däckad i tre timmar sedan.


Så jag tog det lugnt. Lite över tre var jag inne i stan och letade upp Marcus vid sillamackevagnen. När vi sedan närmade oss Tivoliparken för att se Hästpojken, insåg jag mitt klantiga misstag. Jag hade glömt min Tivolirock-biljett hemma! Så jag fick ringa hem. Be mamma snällt om att köra in den till mig. Och hon gjorde det. Jag blev så otroligt tacksam. Så jag och Marcus slog oss ner i värmen och tittade på slutet av Hästpojken. Jag gillade verkligen Caligula. Utanför bajamajorna sprang jag sedan på storebror och Micke.


Efter spelningen intog vi centrum i jakten på brassestolar. Det är så otroligt obekvämt att bara sitta rakt upp och ner på marken. Särskilt iklädd tighta jeans. Men Domus hade stängt. Så istället tänkte jag vara förnuftig och äta. 55 kronor fick jag ge för lite wokade nudlar med kyckling. De pengarna kunde jag lika bra kastat i ån. För det var en chilisås utan dess like. Den var så stark att det fullkomligt brann i munnen på mig. Jag förstod genast varför säljaren insisterat med att fråga mig om jag ville köpa dricka till. Jag tog nog inte mer än 5-7 tuggor. Sedan smög jag upp en öl för att släcka branden i munnen. Det kändes inte bättre förrän jag tagit några tuggor på Marcus godishalsband.


Vi återvände till parken. Utanför hittade vi Jönsa och Tjombi utan tröjor på sig. De var i fin form, vill jag lova. Vi sprang också på Hanna och hennes pojkvän. Hon hade klippt sig jättefint. Så satte vi oss och lyssnade på Florence Valentin innan det var dags att se Timo Räisänen. Väl där slog vi oss ner på en filt eftersom jag hittade Banan & Sara och André och Julia, bland andra. Thore-Sara sprudlar alltid av positiv energi. Hon visade stolt upp sin tatuering hon nyligen gjort. Det var härligt att prata med henne igen. Sedan dök Marcus polare Henke och Niklas upp. Suveräna killar! =)


Nästa plan var Joddla med Siv. Vi intog publikhavet och hamnade med både Måns och Svea. Jag gjorde tappra försök att hoppa emellanåt, men det kändes mest som att jag flög runt som en vante. Men roligt var det. Fullt ös och man kan texterna utantill. Jag blev dock lite besviken över att inte få höra Dum i huet =) Höjdpunkten var dock när vi var på väg därifrån och sprang in i Jönsa och Tjombi. Jag förstår inte hur de kunde glömma att de alltid spelar min favoritlåt sist. Så jag dansade på som aldrig förr. Jag, Marcus och Niklas stod och tokhoppade till Inte ens en kolvastång. Det var riktigt fint.


Sedan fick vi skynda vidare till DLK och höra Hockeyfrilla. Efter det fick det bli öltält eftersom Marcus öl tagit slut och jag fick börja dricka upp min sista. Vakterna var suveränt trevliga. Jag förklarade för den ena att jag tycker han är stans trevligaste vakt. Han kontrade med "du vet om att du är jävligt snygg, va?" Haha. Och medan vi drack kall öl ur plastglas hörde jag The Soundtrack of our lives spela Instant repeater 99. Den är så underbar. När Petter började spela var dags att tränga sig in i publikhavet igen. Men eftersom jag bara gillar två av hans låtar, tröttnade jag ganska omgående. När vi väl gått därifrån hörde jag honom sjunga Repa skivan och blev jätteglad. Sedan var det ännu mera öltält. Jag träffade Chip och blev helt upprymd över detta. Han gick i min gymnasieklass under bara en kort period, men jag gillar honom skarpt. Vi hade jätteroligt på Siesta för två år sedan.


Mycket mer att säga om årets Tivolirock, har jag inte. För sedan fick alkoholen övertaget och har nu raderat några timmar från mitt minne. Det är inte tillbaka förrän jag sitter på en nattbuss. Men skoj hade jag! =)