By the sea
När september snart ska övergå till oktober sitter jag utomhus och avnjuter lunchen utan jacka.
Igår fick jag köra elbil för första gången, vilket var roligt på ett sätt som jag inte kan beskriva.
Idag har jag hoppat på en enorm studsmatta. Inomhus.
Vanliga dagar på jobbet.
På vingar mot solen
Om morgnarna vänder jag alltid blicken mot bron och vindkraftverken, för jag vet att det är där solen väntar. Ett lugn har flyttat in i mitt sinne och jag märker att jag skrattar igen. En återförening med en utav mina själsfränder och vi tar vid som om tre och ett halvt år inte har passerat. Egentligen är vi båda tömda på energi men när vi är tillsammans genereras energi. När jag sitter med musik i öronen kommer jag ofta på mig med att nästan börja sittdansa och det är då jag förstår att energi har flyttat in i min kropp igen.
Jag kan inte förklara men jag vet att allting handlar om energier. Och just nu kan varken stress eller negativ energi nå mig. Det vackraste är att jag upplever stunder då jag känner efter och konstaterar att jag just precis då känner mig ganska lycklig. Och i en värld där allting är övergående är det nuet jag värderar högst.
Ljuva Blekinge
Det är underbart att vara tillbaka i Blekinge.
Kaospatrullen
Skogens guld
Let's go dancin' in the light
En lyckad fredagskväll går en och dansar på Club Staying alive i Malmö.
En hand i himlen
Det är slutet av september och jag lapar sol på en underbar uteplats på min nya arbetsplats. Och en chef som säger "jag är så glad över att ha dig här".
I want something just like this
Jag får så fina avslut. Så fina ord och varma kramar från klienter och kollegor. Och i ett magiskt ögonblick hör jag någon spela Hallelujah på piano och jag tänker att bättre än så, det blir det inte. Jag får höra av en ungdom att de ungdomar som får mig som socialsekreterare framöver har lyx. Och jag vill bara säga att nej, lyxen är helt och hållet min. Lyxen att träffa helt fantastiska människor i detta arbetet och få följa dem på deras otroliga resor. Jag har fått se saker och ting vända, byta kurs även om jag i vissa fall inte kan vara med ända till slutet.
Det är detta jag tar med mig. Det finns utrymme för både saknad och sorg men jag vet mer än någonsin hur rätt mitt beslut var.
Och idag får jag en så fin återförening, och början på något nytt. Det är varma kramar av människor som jag har arbetat ihop med förut. Det finns mycket förbättringsarbete att vänta men jag känner någonting som jag inte har känt på länge. Jag kan ännu inte sätta fingret på känslan men jag vet att den är god.
She says she might just run away somewhere else, some place good
Ett synfält som flyter samman. Dagsljus som känns som en käftsmäll och höga ljud som sliter min själ i stycken. Att bestiga trappor är att bestiga berg. Tunga ögonlock och en rygg av pansar, ända upp i nacken. Ett brinnande huvud och en hjärna på autopilot.
Jag trotsar kroppen mellan varven för jag är inte beredd att falla lika djupt igen. Inte beredd att ge avkall på vissa saker som måste göras, på vissa avslut.
13 september blir jag fri. 19 september börjar någonting annat.
Kräftkalas
