Jag får så fina avslut. Så fina ord och varma kramar från klienter och kollegor. Och i ett magiskt ögonblick hör jag någon spela Hallelujah på piano och jag tänker att bättre än så, det blir det inte. Jag får höra av en ungdom att de ungdomar som får mig som socialsekreterare framöver har lyx. Och jag vill bara säga att nej, lyxen är helt och hållet min. Lyxen att träffa helt fantastiska människor i detta arbetet och få följa dem på deras otroliga resor. Jag har fått se saker och ting vända, byta kurs även om jag i vissa fall inte kan vara med ända till slutet. 

 

Det är detta jag tar med mig. Det finns utrymme för både saknad och sorg men jag vet mer än någonsin hur rätt mitt beslut var. 

 

Och idag får jag en så fin återförening, och början på något nytt. Det är varma kramar av människor som jag har arbetat ihop med förut. Det finns mycket förbättringsarbete att vänta men jag känner någonting som jag inte har känt på länge. Jag kan ännu inte sätta fingret på känslan men jag vet att den är god.