Fredag:

Kysser honom hejdå i vårt längsta avsked hittills och såna stunder är så hjärtvärmande - när man bara vill hålla kvar men måste släppa taget.

Vi äter god mat, dricker drinkar och jag skrattar så åt mina föräldrars samspel. Fastnar i soffan till Speed 2 och sedan spelar jag och lillebror lite Wii innan sängen kallar.




Söndag:

Jag är död större delen av dagen men på kvällen åker vi och grillar och är sociala. Jag hade glömt hur gott det är med bearnaisesås.

Tisdag:

Jag steker kycklingfilé och kan inte minnas sist jag gjorde det.

Har inte haft energi till ett skratt på hela dagen så när vi tittar på Garden state blir jag alldeles bubblig inombords. Känner mig varm, trygg och hjärtlig. Alla onda känslor av frustration jag haft under dagen byts ut och ersätts av något sött som socker. Vissa scener är så klockrena och jag fullkomligt älskar att både se och höra honom skratta.



Onsdag:

Jag är extra kramig och vill inte släppa honom ifrån mig, vill föralltid känna hans hud mot min.



Imorgon:

Jag och Sara åker till Siesta! tillsammans för femte året i rad. UNDERBART!

Torsdag:

Jag breder ut ett stort, gosigt täcke över den numera gröna gräsmattan och njuter av solstrålar och 20-25-gradig värme. Ömsom läser jag, ömsom skriver jag. Men jag märker också att jag har fått en förmåga som jag inte haft förut; att slappna av.

Satt och sorterade gammal kunskap nerpräntad i kollegieblock och möttes av ord och klotter som fick mig att brista ut i skratt. Jag var sannerligen en struntpratare:

"En helt vanlig dag. En fluga kryper på min hand men jag jagar inte bort den. Vårkänslor. I ett forsande vattenfall. På väg till stjärnorna. Det snurrar min jord och min själ. Vackra, vita blommor sjunger för mig. Glömmer bort att andas. I ett iskallt Ikea-land. Jag drömde en gång. Om moln. Rosa moln. De var min säng om natten. Min soffa om dagen. Mitt allt. Mot en klarblå himmel vilar mina ögon som förvandlas till lyckliga stjärnor. I oändligheten (två gånger)".

För första gången på länge har det varit en dag full med underbart solsken, vilket innebär att jag varit utomhus större delen av dagen. Nu tycker jag att det fortsätter såhär.

Onsdag:

Alla pratar om att höja promillehalten i blodet för att fira ledighet så jag unnar mig ett glas vin, jag också.



Fredag:

Han och jag går och äter Rosegardens utsökta buffé. Jag skrattar åt hur sött han radar upp sina melonbitar och blir påmind om att friterad banan med vaniljglass är en av de absolut godaste efterrätterna. Och: det är de små detaljerna som får mig att skratta förtjust.

Vi går vidare till Biljardkompaniet för att möta upp Malin & co. Det var alltför längesen min famn fick smaka på hennes kramar och hon underhåller mig med sin nybörjarbiljard. Själv var jag mästare på att skjuta bort guldlägen. Jag hade glömt varför mina öron stormtrivdes på denna pub. Det är något vansinnigt vackert med att få lyssna på sina favoritlåtar på allmän plats. Vi sätter oss och pratar över lite öl innan sängen intas redan innan midnatt.





Lördag:

När jag närmar mig Hässleholm börjar det spritta i hela min kropp. Längtan efter Siesta! är mer än påtaglig och nu är det inte långt kvar. Sedan 2006 har det varit en av årets absoluta höjdpunkter och varenda år är jag lika spänd - kommer jag att kunna åka? Biljetten är skrynklig av allt regn men har torkat på mitt skrivbord. Enda utmaningen är kombinationen fibromyalgi och tält men jag ska se bob hund live igen och det betyder mer än allt annat.

Laxmiddag hos moster och lek med världens bästa tvillingar. Det slår mig vilken bra pappa min kusin kommer vara, som var världens bästa lekfarbror när jag själv var barn.

Jag har gått i skolan i hela mitt liv. Sedan 7 års ålder till 24 års ålder. Även om socionomutbildningen är den som frodat min personliga utveckling mest, så var jag nog ändå allra lyckligast under IB, om vi ska fokusera på just skolgången. Rent generellt är det väl ganska svårt att överträffa gymnasietiden. Även om jag på många plan var otroligt olycklig under den tiden, så sken jag samtidigt otroligt mycket, tack vare just IB och allt vad det innebar. Alla människor och den starka gemenskapen. Så därför tänker jag, trots svalt intresse från andra håll, sikta på att gå på 10-årsjubiléet i september. Att åter få smaka på de känslor som brann inuti i en under den tiden är lätt värt hundrafemtio riksdaler. Lätt.

När jag skrattar som allra högst och hjärtligast, tänker jag på farfar och hans skratt. Det var ju lite så hans skratt lät. Känslan av att han ändå lever kvar i mig, är så vacker och rogivande.

Vissa kan vara snabba med att påpeka att djur, oavsett hur tama, i slutändan ändå är opålitliga och beräkneliga. Jag kan tycka att detsamma gäller för människor. De kan nämligen också helt utan förvarning göra en totalvändning och hugga en. Fast kanske beror det i det fallet på att kärlek och hat är placerade så nära varandra i hjärnan? Jag kommer i alla fall alltid fram till samma slutsats och det är att känslor är förrädiska och lättpåverkade, och det är också därför jag inte känner tillit till dem. Varken till mina egna eller andras. Jag lägger samtidigt märke till att vissa delar av mitt liv blir bättre när jag slutar lyssna på förnuftets djupa stämma och följer mina känslor; lever i nuet. För hjärtat har sina skäl som förståndet ej förstår.



Ibland känns det som att jag springer runt i cirklar. Situationerna är unika, men associationerna är många. Det är väl det man kallar för erfarenhet.

Även om mitt medvetande kantas av mycket mörker förundras jag över hur jag ändå kan fästa blicken vid ljuset. Att jag kan vara positiv och försöka göra det bästa av situationen, även om jag suktar efter utveckling.

Det kan vara för lätt att glömma bort det som är bra.




Och: det är så mycket lättare att skriva om det som är dåligt.







För första gången på sisådär sex år äter jag bröd utan att få ont i magen. Glutenfritt är det bästa som har hänt mig på länge och känslan är obeskrivlig. Jag kan äta världens godaste frukostar utan större oro. För jag älskar mackor så mycket att jag mycket väl skulle kunna tatuera in en brödrost någonstans bara för att.





Godaste smoothien består av:
Mango
Hallon
Melon
Valnötter
Alprosoya vanilj





Ibland måste man våga fråga.
Ibland måste man bara våga.





Jag tycker om att slappna av i andras hem. Att trotsa trötthet för att ha roligt. Min energi räcker inte långt men den räcker lite längre ibland om jag bara vill.