Je danse donc je suis
Om inte annat så talar grönskan för det:
Jag får frågan när tänker du tillåta dig själv att vara sedd? och jag finner inget bra svar. Allt som inte sägs stannar kvar inuti mig och nu har jag en tornado av känslor och tankar som gör att jag känner mig vilsen. Jag vet ingenting längre. Jag är en fråga på jakt efter svar men någonstans på vägen glömde jag bort vad mitt mål var. Jag har till och med glömt frågan, glömt mig själv.
Söndag och jag tänker:
Jag tycker om när man blir så glad att det känns i hjärtat
du skriver annorlunda. på ett sätt gillar jag det, på ett sätt vet jag att det är för att du håller inne.
jag blir hungrig av bilderna på baguetter. jag blir glad av bilder på dig. jag får lust att ta tåget/flyget/springskorna ner till dig av bilderna på våren. jag får lust att ligga svävandes på en veranda av bilderna på solstolen..
jag saknar dig. och jag vill njuta av livet med dig i min närvaro.
jag känner att jag verkligen behöver ledigt. jag blir less på arbetskamraterna som ger mig arbetsuppgifter, vill bara att de ska lämna mig ifred och låta mig sköta mitt. vad nu det är.
och jag är hungrig.
men snart är jag på väg med flyget. sen när jag landat i sverige igen veckan efter så tar jag en helg i umeå, för att sedan gå på en vevcka nattjobb. det känns riktigt riktigt skönt, att komma bort från vardagen här på jobbet.
jag hoppas att din måndag är bra. jag hade gärna suttit och tagit en lång frukost/lunch med dig. på din trapp, på ett café, spelar ingen roll, bara det är med dig.
"Je danse donc je suis"
Vafaan, var inte han typ en massmördare? Ond som han är hade jag inte dansat med honom, iaf.
Ahh, så det är inte Don que Tjock?:)
Som man lär sej idag :)