Ännu en fantastisk helg passerar och jag har inte älskat maj så innerligt på länge. Det har flyttat in en rastlöshet i min kropp som jag inte har känt på flera år. Jag vet inte om det innebär att jag stundtals är piggare än på länge, långt innan min utbrändhet, eller om det står för någonting annat. Samtidigt hittar jag till mitt inre lugn även utan yoga. Jag konstaterar återigen att intern humor är den bästa humorn och jag skrattar med hjärtat. Jag blir blond för första gången på tio år (med undantag av ett missöde förra sommaren). Jag klappar en igelkott på nosen och avnjuter en fantastisk pizza med oxfilé, kantareller och bearnaisesås. En öl jag provar för första gången får mig att le ända upp i ögonen av första klunken och jag tänker på hur jag brukar säga att bröd är min största kärlek i livet - öl är ju flytande bröd. Och om jag har tur ska jag nästa helg dricka bubbel på en båt och sedan njuta av livet på en liten ö. Detta lär bli bästa sommaren på länge.