Och honom vill jag aldrig behöva begrava förrän han dör av sjukdom eller ålderdom. För jag vet inte hur jag ska kunna leva med mig själv om jag låter döden ta honom av andra anledningar. Jag förstår inte hur jag ska överleva  känslomässigt. Vår kärlek till varandra är på en nivå som troligtvis inte är helt normal men det är så det är. I höst firar vi 14 år tillsammans och jag vill uppleva det så innerligt. 

 

Och att jag ens skriver såhär är för att döden lurat bakom hörnet väldigt nyligen. Han är så obehaligt intuitiv så att han nog förstod men jag vet inte hur länge det håller i sig. Jag njuter av nuet och älskar honom av hela min själ.