Om jag ska sammanfatta min semester i ord så har fokus varit att hitta energi i vacker natur. Jag har valt naturens sällskap framför människors för att min själ har framfört det behovet. Vandrat i vacker bokskog, satt fötterna i havet, suttit och lyssnat på vattnets kluckande med en god öl eller en underhållande podd. Jag har cyklat och släppt tramporna i nerförsbacke, precis som jag gjorde som barn. Uppskattat känslan av vinden i mitt hår. Sett fantastiska vyer.

 

Men jag har också träffat min barndomsbästis och hennes numera två barn. Det är en konstig men vacker känsla när ens barndomsbästis barn vill hålla en i handen och låter sig tröstas av en när hon är ledsen. Och framför allt är det vackert att se vilken underbar mamma ens barndomsbästis är.

 

Sommarkvällarna har jag spenderat på min fantastiska balkong och jag har betat av diverse bra tv-serier. En kväll tillät jag sorgen över Sesam nå mina känslor men då kastades jag utför ett stup och ner i ett svart hål så till den grad att jag blev rädd för mig själv, mina känslor och mina tankar. Jag insåg att även om jag har två katter till, så är det en sorg som fullständigt kan förgöra mig om jag inte håller den lite på avstånd. 

 

I övrigt har jag återställt sömnbalansen och ser faktiskt fram emot att träffa mina härliga kollegor igen 7 augusti. Imorgon ska jag beta av det sista naturreservatet i kommunen och därefter är dagarna hyfsat planerade. Oavsett så har jag aldrig känt mig så avslappnad under en semester och inför att återvända till arbetet. That counts for something, something much.