Det springer inga tankar i mitt huvud. Jag känner sinnesro och bara är. Jag sittdansar när jag känner för det, sjunger när jag känner för det, även om lusten faller på när jag sitter på mitt lyhörda kontor. Jag har en kollega som kramar mig på daglig basis och en annan som alltid får mig att brista ut i gapskratt utan att egentligen försöka. Och att halka fram i snön får mig alltid att le.