Jag överger hellre hoppet än slås ner av förhoppningar som aldrig infrias. Och gör jag det i ett avseende, smittar det gärna av sig på andra situationer. När det gäller känslor fungerar det visst inte så bra att vara selektiv. Baksidan är att glädjen inte blir särskilt intensiv när önskningar väl går i uppfyllelse. Platsen i den där samverkansgruppen som jag förfärligt gärna ville ha; den är nu min. Tids nog ska euforin förhoppningsvis infinna sig.