Gator som snirklar sig fram, prydda av kullersten. Låga hus i pastellfärger och stockrosor som väller fram över trottoarerna. En sol som värmer ända in i själen. Varenda gång jag befinner mig i Lund så undrar jag lite varför jag inte bor där. Jag hittar Café Paradiset, som serverar ayurvedisk, ekologisk, vegansk/vegetarisk mat. Sitter och fingrar på en kopp med fänkålste och låter tystnad fylla mitt sinne. Sätter mig senare på en bänk med solen i ansiktet.

 

Jag får ändå dessa ögonblick innan smärtan åter fyller min kropp och får sömnen att ta mig. Några timmar senare tvingar jag kroppen igenom ett yogapass för första gången på över en vecka och jag tänker att jag verkligen behövde det. Att jag verkligen behövde se att kroppen också kan åstadkomma något bra, att den kan prestera ett perfekt huvudstående trots sitt dåliga skick.