Det finns en ofantlig styrka bakom ens tankar. De har en egen kraft. Och den fokuserar jag på nu. Att inte ge kraft åt negativ energi. Negativa händelser ska inte uppmärksammas för då får de energi. Får de inte energi, så kommer de inte åt mig. Min bröstkorg är öppen och på vid gavel men det som jag inte vill ska nå mig, det når mig inte heller. 

 

Det är som att jag nu lärt mig att ha ett skydd uppe när det behövs. Som att jag vet hur jag ska ha en balans mellan det och öppenheten som jag tycker så mycket om. Ibland är det svårt att se skillnaden. När en kan vara öppen och när en behöver skydda sig. Det kan bli så illa att en skyddar sig mot allt. För det har jag gjort. Mitt hjärta har nu öppnats upp igen på ett sätt så att jag kan bejaka min egen känslighet. Jag är en känslomänniska och jag älskar när jag får möjlighet att verkligen vara det också. Jag vet inte hur många gånger i mitt liv som den sidan av mig har blivit skammad och jag har blivit vilseledd och trott att kontroll över sina känslor är något att eftersträva. Det är skillnad på att dämpa och på att vara medveten. 

 

Så nu gör jag som för så många år sedan. Jag gråter åt det som är sorgligt och vackert. Det har jag inte klarat åt flera år. Så fort mitt hjärta ville gråta så slogs en knut i min hals. Nu är det fritt andrum.

 

Allt har sin tid. Nu kanske tiden är rätt.