Jag börjar känna längtan i kroppen igen. Längtan efter att börja springa. Utan att hålla på att svimma av näringsbrist och utmattning, som för ett år sedan. Jag vill känna luften i stegen, lättheten i kroppen, sval bris mot varm hud. Som för två år sedan. 

 

Och jag vet inte riktigt hur det gick till, men jag verkar ha tackat ja till att springa Vårruset i Malmös vackra Pildammspark i år tillsammans med mina nya kollegor. Bland andra människor. Inte min comfort zone alls. Och just därför ska jag göra det.