Jag var på Håkan Hellströms fantastiska spelning 2014 så det kändes någonstans helt okej att jag inte fick någon biljett till årets spelningar, även om jag så gärna hade velat uppleva en konsert med honom tillsammans med mammi, som numera älskar honom på gränsen till mer än vad jag gör. 

 

Men avslutningsturnén med Kent. Jag hade inte kunnat stå ut med att inte få biljett. Dagens biljettsläpp gav mig så mycket panik och nervositet att jag har upplevt nog med spänning för ett år framöver. Det slutade med att jag fick en biljett till mig själv på fredagen i Malmö. Om jag så ska åka själv så gör jag det, tänkte jag. Sedan upptäckte jag extrakonserten på lördagen. Och på lördagen ska jag definitivt dit. Jag kommer få dela det ögonblicket med mammi och pappi. Även om det inte är musik som de lyssnar på, så känns det som en obeskrivlig gåva från dem till mig, att de vill vara med och uppleva dem tillsammans med mig. Innan det är för sent. Jag tror det är det som kallas kärlek.