Efter en längre tid av tung, negativ energi får jag prova på healing. Hon säger att det är trögt runt hjärtchakrat. Att hon öppnat upp det lite men att det nog varit stängt under en lång tid. Jag instämmer men tänker också på de känslor som funnits och som finns oberoende av detta. Hon berättar att hon känner av den sorg och det svek som jag burit på, som stängt chakrat. Vid något tillfälle känner jag hur kroppen fylls av enorma mängder kärlek. Och när jag går därifrån ler jag ett fånigt leende av glädje och tänker att jag hade glömt hur det kändes att vara glad. Några timmar senare känner jag samma glädje från ingenstans. Jag ler så att tänderna blottas och allting inuti kittlas.