Jag har alltid vetat att jag har lätt för att få en djupare connection med djur. Djur har liksom dragits till mig och alltid välkomnat mig och jag har alltid ansträngt mig för att lyssna på deras kroppsspråk för att kunna kommunicera på ett bra sätt tillbaka. 

 

Ikväll fick jag träffa en före detta kollega papegojor och hon uttrycker hur hon aldrig har sett något liknande under de trettio år som hon har haft papegojor. Hon har inte sett någon bonda så snappt som jag gjort. Inom loppet av ett par timmar kunde jag klappa och kommunicera med hanen, som jag till en början uppfattade som opålitlig. 

 

Det är inte svårare än så egentligen. Affektsmitta. Om jag inte är rädd, utan nyfiken, så kommer de att anförtro sig tillbaka, djur som människa. Det handlar också i slutändan om energier.